Det är första smakprovet från ett, ännu obetitlat, album som kommer i början av nästa år. Albumet mixas nu och släpps i februari eller mars, enligt bandet.
Så klart är det en utmaning att gå och se Hansson de Wolfe United kvällen efter att ha sett världsklassångare och världsklassmusiker med The Manhattan Transfer.
Hansson de Wolfe United är i och för sig killarna som var riktigt bra på musikskolan, men de når inte upp i världsklass. Möjligtvis med undantag av den genom alla år förekommande gitarristen Jonas Isacsson. Som ju turnerat världen runt med Roxette och sådant fint.
Lorne de Wolfe är den ende ur den ursprungliga bandkonstellationen som är kvar, men så är ju ödet för många band i historien - till slut är bara grundaren, låtskrivaren, sångaren kvar.
Hansson de Wolfe United har en tydlig princip för låtvalet ikväll - antingen är det en gammal favorit från någon av de fem första skivorna, som kom ut 1979-1985, eller så är det en låt från senaste albumet, c/o Jorden, som kom ut tidigare i år.
Vi kräsna fans saknar en hel räcka låtar från den långa perioden mellan 1985 och 2022, men urvalet är egentligen logiskt. Ingenting däremellan har slagit an, så som de fem första skivorna gjorde. Och den nya skivan måste man ju plugga även om skivor knappt säljs längre. "Men skivan finns på CDON", som de Wolfe konstaterar lakoniskt.
Lorne de Wolfe har låtskrivarådran kvar, det visar nya skivan - men han har egentligen aldrig haft någon större röst och bitvis känns den bräcklig i kväll. Först under Var kommer barnen in så fattar ljudteknikern att han ska skruva upp de Wolfes röst högre, så att han verkligen når ut i lokalen. Synd att det dröjde till sista låten i ordinarie setet.
Om ni någonsin har gillat Hansson de Wolfe United och inte har något för er i maj, gå gärna och se extra extrakonserten.
Det dröjde sju år innan nästa del kom, den så kallade Royal Albert Hall-konserten (som i själva verket var inspelad i Manchester Free Trade Hall).
Sedan har det tuggat på, med viss regelbundenhet, och nu kommer releaserna praktiskt taget varje år, ofta i november.
Nu visar det sig att The Bootleg Series Vol. 17, som står för dörren, inte kommer ut i år, utan i januari i stället.
Nu är det albumet Time Out of Mind, som kom ut 1997, som täcks av boxen. Den omfattande versionen har fem CD-skivor med inspelningar från 1996-1997.
Fragments - Time Out of Mind Sessions (1996-1997): The Bootleg Series Vol. 17 släpps 27 januari.
Alla vi som har undrat om Iiris Viljanen ska göra ny musik kan sluta undra.
Nu har hon en duo tillsammans med trummisen August Wangendahl och uppenbarligen arbetar de för fullt på nya kompositioner, om man får tro Instagraminlägget ovan. (Och de har mycket riktigt ett Instagramkonto för duon också.)
Tracey Thorn och Ben Watt har återupplivat sitt band Everything But The Girl, som släppte sitt senaste album 1999. Bandet började, på sitt första album, med något slags akustiskt lättjazz och utvecklades över tid mer åt dansmusik, men alltid med Thorns karaktäristiska röst i centrum.
Våren 2023 kommer ett nytt album, har de aviserat på sociala medier, utan att tillkännage fler detaljer än så.
Thorn och Watt har efter Everything But The Girl ägnat sig åt föräldraskap och sina solokarriärer. Tracey Thorn släppte sitt senaste album, Record, 2018. Ben Watts senaste album, Storm Damage, kom 2020.
