(Foto ovan och nedan: Linda Bjärenstam)
Sju år efter senaste albumet har Marit Bergman gjort en lovordad comeback med albumet Här kommer vargen. – Det handlar om mitt liv där jag står och jag är en medelålders förälder som tänker väldigt mycket på världens tillstånd, säger Marit Bergman.
– Jag blir stoppad på stan av folk som tackar för musiken. Då har det landat. Det är många som hör av sig och berättar om sina upplevelser kring låtarna. Albumet har hittat sina lyssnare, säger Marit Bergman.
Det måste vara både lätt och svårt, att det har gått sju år sedan förra skivan? Svårt eftersom du kanske undrar ”kan jag det här än?”, lätt för att förväntningarna kanske inte är lika höga?
– Jag tror jag kände mer så inför förra skivan (Molnfabriken, 2016). Det var min första långa paus från att släppa musik i eget namn.
– Då hade jag fortfarande någon slags bild av att jag behövde upprätthålla någonting – oklart vad… Att jag behövde upprätthålla mitt namn och min persona och hoppas på att jag har kvar min publik, och att det skulle bli stort.
– De senaste åren har det hänt så otroligt mycket, både i mitt eget liv och i världen. Jag känner en oerhörd tacksamhet över att kunna göra musiken, överhuvudtaget, och att jag har kunnat göra den på det här sättet.
– Det är inte någon liten laptopskiva, som jag har gjort på en kväll med MIDI-filer, utan det är en ganska orkestrerad skiva med mycket folk inblandade.
Brottades du med frågan om hur du skulle ta dig vidare i ditt musikaliska liv?
– Ja, det var mest rent praktiskt. Efter förra skivan, var jag så här: ”Nu är jag uppe i sadeln igen, nu ska jag köra hårt”. Men då gick jag igenom en separation, och eftersom jag skriver om mitt liv, så skrev jag mycket om det. Men sedan började jag känna att ”det här är inte riktigt för andra att höra, det här är för min skrivbordslåda och min terapisoffa”.
– Sedan träffade jag en ny man, blev gravid och det blev en stor grej att bara få styr på livet. När du har två barn att försörja så blir det lite andra prioriteringar. Om du får 50 000:- efter en spelning, så kanske du inte lägger in det i albumet, utan det går till blöjor och kolloläger.
– Och jag tog jobb som tog mycket tid – mitt radiojobb och teatermusikjobbet. Den här skivan jag skulle göra hamnade sist i turordningen hela tiden. Och sedan kom en pandemi. Tiden bara gled iväg…
Hade du en klar vision av vad du ville åstadkomma med Här kommer vargen?
– Nej, det hade jag väl inte. Men jag märkte efter ett tag vartåt det barkade textmässigt. Första inspelningen gjordes 2019, det som blev den sista låten på albumet, Allt finns kvar till dig. Då hade jag skrivit det där arret och det fick bli startpunkten för hur instrumenteringen skulle vara och hur attityden skulle vara. Sedan har det mer handlat om att vänta in låtar som på något vis passar ihop hyfsat med de andra.
– Det är inte någon liten laptopskiva, som jag har gjort på en kväll med MIDI-filer, utan det är en ganska orkestrerad skiva med mycket folk inblandade.
Brottades du med frågan om hur du skulle ta dig vidare i ditt musikaliska liv?
– Ja, det var mest rent praktiskt. Efter förra skivan, var jag så här: ”Nu är jag uppe i sadeln igen, nu ska jag köra hårt”. Men då gick jag igenom en separation, och eftersom jag skriver om mitt liv, så skrev jag mycket om det. Men sedan började jag känna att ”det här är inte riktigt för andra att höra, det här är för min skrivbordslåda och min terapisoffa”.
– Sedan träffade jag en ny man, blev gravid och det blev en stor grej att bara få styr på livet. När du har två barn att försörja så blir det lite andra prioriteringar. Om du får 50 000:- efter en spelning, så kanske du inte lägger in det i albumet, utan det går till blöjor och kolloläger.
– Och jag tog jobb som tog mycket tid – mitt radiojobb och teatermusikjobbet. Den här skivan jag skulle göra hamnade sist i turordningen hela tiden. Och sedan kom en pandemi. Tiden bara gled iväg…
Hade du en klar vision av vad du ville åstadkomma med Här kommer vargen?
– Nej, det hade jag väl inte. Men jag märkte efter ett tag vartåt det barkade textmässigt. Första inspelningen gjordes 2019, det som blev den sista låten på albumet, Allt finns kvar till dig. Då hade jag skrivit det där arret och det fick bli startpunkten för hur instrumenteringen skulle vara och hur attityden skulle vara. Sedan har det mer handlat om att vänta in låtar som på något vis passar ihop hyfsat med de andra.
(Intervjun fortsätter nedanför videon)
Marit Bergman sjunger Plötsligt och långsamt från nya skivan.
Det låter som en väldigt vuxen skiva?
– Jag tänker också att den är det - därför att jag är vuxen. Det handlar om mitt liv där jag står och jag är en medelålders förälder som tänker väldigt mycket på världens tillstånd, och då återspeglas det i albumet.
– Jag gillar att skriva på annat sätt också, när jag skriver på uppdrag för någon annan. Då kan jag gå in i en persona eller hitta på, men när det gäller mitt eget, så har det alltid känts mest rätt att skriva utifrån där jag står. Det är oftast de låtarna som blir bäst.
– Inte alltid! Jag tycker till exempel att Out On The Piers, som är från fjärde albumet (The Tear Collector), är en av mina bästa låtar. Den hade ingenting med mig att göra överhuvudtaget, den hade jag tänkt att jag skulle skicka till Kylie Minogue.
Har du några egna favoriter på nya skivan?
– Nej, inte än. Hej lilla Marit var den sista låten som kom till, och man gillar ju nästan alltid det man gjorde senast mest. Så kanske den då. Men annars vet jag inte… nej, jag kommer inte att veta förrän om några år, vilka jag tycker är bäst.
Du skrev på Facebook att Hej lilla Marit kom till, för att du ville ha en låt som man vaknade till av…?
– Ibland tröttnar jag lite på det här uttrycket av… sorg… sorg är inte rätt ord, för det finns ändå en livskänsla… men det finns ett uttryck som ofta finns i min musik. Lite ”åååh”… (halvsjunger lite vemodigt).
– Det är likadant när jag spelar live, ibland behöver jag slänga in en fartig bit. Det blir som en slags ”palate cleanser” mellan rätter.
– Både textmässigt och musikaliskt så driver Hej lilla Marit framåt, lite mer än vad de flesta andra låtarna gjorde.
Du sade någonstans att du hade behållit allt det som producenter brukar ta bort?
– Jag vet inte vad jag menade med det riktigt. Den där presstexten skrev jag i september… Nu när jag hör skivan så är det inte så mycket lager på lager.
– Men ofta när jag sitter med andra producenter, så brukar det vara jag som vill mosa in allting, och sedan vill den andra producenten skala bort. Jag tycker inte att det finns så mycket onödigt i arrangemangen.
Du har gjort två skivor på svenska, när bestämde du att det är svenska som gäller?
– Det var aldrig något aktivt beslut. Det började komma låtar på svenska, som jag tyckte om. Det enda beslutet var att jag valde att behålla det, och gå vidare med det. De första låtarna som kom var mest bara roliga, men sedan kom den här Ibland gråter jag bara för att tiden går (från Molnfabriken) och det var en sådan låt som bara flödade fram, utan att man behövde göra så många åthävor.
Det är ett väldigt fint omslag på Här kommer vargen, vem har gjort det?
– Ja, visst är det? Henrietta Nyvang heter hon som har designat det. Jag upptäckte henne för att hon gjorde ett porträtt av mig när jag var krönikör i Damernas Värld. Hon gjorde ett stiliserat porträtt, där man direkt såg att det var jag.
– Förutom att allt hon gör är snyggt och iögonfallande, så har hon en ganska naivistisk, lite barnslig stil. Det är lite barnskiveomslag från 70-talet, men ändå samtida.
Hur väl tycker du Här kommer vargen står sig jämfört med det du har gjort tidigare?
– Åh, det vet jag inte. Jag har gjort bra låtar på alla skivor, tycker jag. Den första skivan hade jag gått och burit på ett tag. Men sedan efter det så drämmer man ut några skivor i ganska rask takt. Allt kanske jag inte känner 100 för i dag, om man säger så.
– Men i och med att det har börjat gå lite längre tid mellan skivorna… jag känner mig fortfarande väldigt nöjd med förra albumet, till exempel, fast det har gått sju år.
– Jag tror att jag kommer vara lite nöjd med det här albumet också.
Du har spelningar i april, är du peppad inför att spela live?
– Ja, det har fortsatt vara roligt hela tiden. Det har ju inte varit på paus på samma sätt som den inspelade musiken. Det blir bara roligare och roligare, för jag blir bättre och bättre på det.
Marit Bergman kommer turnera även i sommar, med samma triosättning som i april – och det finns en förhoppning om ännu fler spelningar.
– Det vore underbart att ha budget och kunna åka ut på en konserthusturné med band.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar