Årets bästa skivor: 1. Connectivity, Grace Petrie

Varje år ställer jag mig samma fråga - är det här årets tio bästa skivor? Och är skivan på nummer ett verkligen årets bästa skiva?

Vissa år är det faktiskt tveklöst. Jo, det här är årets bästa skiva. Och då talar jag för mig, så klart. Någon objektiv smak existerar inte. Och jag lyssnar i princip inte alls på musik som i dagsläget får uppmärksamhet av vare sig publik eller kritiker. Du kanske hittar något enstaka namn på årets lista - David Ritschard, till exempel - som också uppmärksammas av andra som varandes "inne".

I år kan jag säga att jag skulle ha kunnat placera skivorna 1-5 i vilken ordning som helst. De gjorde ungefär lika stort intryck. 

Grace Petrie från Leicester hamnar överst av tre skäl: albumet Connectivity har i princip bara bra låtar, hon visar att det finns liv i aktivisttrubadurgenren, även sedan Billy Bragg blivit tråkig, och, sist men inte minst, hon har humor.

Några av höjdpunkterna visar Petries spännvidd. Med kamplåten/allsångstrallen Storm to Weather tar hon sig an pandemin. We've Got An Office In Hackney avslöjar musikbranschen i dess futtighet. I Galway sjunger hon om när hon var "det sämsta uppträdandet i stan" under en viss kväll.

Hon hinner sjunga både om kärlek (i t ex Romance Addict) och möbler (IKEA) innan hon avslutar med ännu en kampsång, The Losing Side. "If I spend my life on the losing side, you can lay me down, knowing that I tried" - ett motto så gott som något.

Årets bästa skivor: 2. Consequences, Joan Armatrading

Årets bästa skivor: 3. Regn av glas, Ossler

Årets bästa skivor: 4. Blåbärskungen, David Ritschard
Årets bästa skivor: 5. Huvva! vad tiden går, Merit Hemmingson
Årets bästa skivor: 6. The Moon and Stars: Prescriptions for Dreamers, Valerie June
Årets bästa skivor: 7. Östan västan om stress och press, Stefan Sundström
Årets bästa skivor: 8. Dream of Independence, Frida Hyvönen
Årets bästa skivor: 9. Cobra Poems, Daniel Romano
Årets bästa skivor: 10. Dom som skiner, Thåström