Ossler rör sig i bekanta miljöer i texterna på sitt åttonde soloalbum, Regn av glas. Det är karga öar i Keltiska havet, hamnkvarteren i Rotterdam, tågbangårdar på väg mot Gare du Nord...
Vi besöker även Asterions hus (en novell av Jorge Luis Borges) och följer i fotspåren på Sabrodts tiger (den sista frilevande vargen i Tyskland, som sköts 1904).
Ossler blir också bland de första svenska artisterna att sjunga om pandemin, i 16.45 i smittans år. Vilket får sägas vara ovanligt nutida för att vara Ossler. Annars har man nästan alltid känslan av att han sjunger från ett tidlöst tillstånd.
Musikaliskt lyckas Ossler och bandet variera sig, från storslagna arrangemang till lugnare visor, över 1 timme och sex minuter som ändå känns kort, eftersom skivan är så bra, från början till slut.
Ossler har mutat in ett helt eget hörn i svenskt musikliv, där ingen egentligen konkurrerar med honom. Dilemmat med att ha ett eget hörn, är att alla tittar i de hörn där de flesta artisterna trängs med varandra. Om alla bara vrider blicken lite, så får ni syn på Ossler.
Årets bästa skivor: 4. Blåbärskungen, David Ritschard
Årets bästa skivor: 5. Huvva! vad tiden går, Merit Hemmingson
Årets bästa skivor: 6. The Moon and Stars: Prescriptions for Dreamers, Valerie June
Årets bästa skivor: 7. Östan västan om stress och press, Stefan Sundström
Årets bästa skivor: 8. Dream of Independence, Frida Hyvönen
Årets bästa skivor: 9. Cobra Poems, Daniel Romano
Årets bästa skivor: 10. Dom som skiner, Thåström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar