Costello väcker gammalt band till liv

Innan Elvis Costello slog igenom som soloartist hade han bandet Rusty tillsammans med bland andra Allan Mayes.

Nu har Costello och Mayes återuppväckt Rusty och - i nutid - spelat in minialbumet The Resurrection of Rust. Det innehåller sex låtar som Rusty spelade vid sina konserter 1972. främst covers men även två originalsånger, Warm House och Maureen and Sam.

Albumet släpps 10 juni.

Guided By Voices släpper årets andra album

Amerikanska Guided By Voices är uppenbarligen väldigt produktiva. Två album om året verkar vara standardtakten för deras skivsläpp.

4 mars släppte bandet Crystal Nuns Cathedral. 1 juli kommer årets andra album, Tremblers and Goggles By Rank.

Singlarna Unproductive Funk och Alex Bell kommer att ingå på albumet.

Gitarrhjälte från Göteborg gör fredagskvällen trevlig

Henning är ute på vägarna igen. "Vi har haft en pandemi i Göteborg", konstaterar han i ett mellansnack på Nalen. Jo, så är det ju. Men nu exploderar konsertsommaren med möjligheter att se livemusik nästan varje dag, om man har lust.

På Nalen är det, till sist, så pass många i publiken att det ändå inte känns tomt, även om vi har hyfsat med space att röra oss i.

Hennings dilemma är, möjligen, att han utvecklas snabbare än sin publik. Det är fortfarande Mark Knopfler-riffen, och JJ Cale-gunget, i till exempel Shangri-La och Som en tjuv som får största jublen för kvällen.

Men lyssnar du på de nyare låtarna, från fjolårets album Under träden eller årets skivor Blå lotus och Skymningsmusik för dagdrömmare, så är Henning nu inne i betydligt mer sofistikerade ljud- och melodivärldar. Låtarna är kanske inte lika direkta och "hittiga" som på de två första skivorna, men ändå väldigt givande.

En mycket bra konsert, men lite snålt tilltagen i tid, med dryga timmen, för en artist som trots allt har fem album under bältet.

Tillbakablicken: Clas Rosenberg och Zal C. Riders

Clas Rosenberg är en av de där halvdoldisarna som borde ha blivit en större och mer framgångsrik artist.

Han var medlem i Wilmer X innan de blev riktigt stora. De stod på randen till genombrott när han slutade, han var med till och med bandets andra album Fula fula ord. På det albumet skrev han låtarna Någon som vill leva samt Dom tror hon kommer från landet.

Han var medlem i Docenterna, men hann bara medverka på ett album (Docenterna, från 1986). Där sjöng han (och skrev, antar jag, alla låtar är tillskrivna hela bandet) låtarna Magisk energi, Cirkus, Minns inget mer och Fångad rebell).

Rosenbergs problem var att han lyckades bli medlem i grupper där det redan fanns etablerade låtskrivare och sångare. Ibland finns det bara plats för en tupp på gödselhögen.

Det egna bandet Zal C. Riders gav ut ett minialbum (1984) och ett album, Tatuerade bilder (1986).

Framför allt minialbumet Zal. C Riders bevisar att Rosenberg borde ha nått större framgångar. Han sjunger och spelar bra, och skriver poplåtar som hakar sig fast i hjärnan. Och det är sorglustiga är väl att hans musik låter precis som en korsning av Wilmer X och Docenterna...

Av allt att döma har Rosenberg avslutat sin musikkarriär, jag hittar åtminstone inga direkta spår av den från 90-talet och framåt. Någon uppmärksam läsare får gärna rätta mig om jag har fel.

Lindell ger sig på knepig cover

Jag hade missat att Jesper Lindells skiva Twilights redan hade släppts digitalt. De fysiska skivorna kommer tydligen 17 juni, men digitalt släpptes skivan redan 18 mars.

Lindell har varit tämligen hyllad, både för sitt soloarbete och samarbete inom svenska Americana-kretsar, till exempel med First Aid Kit.

Hans debutalbum innehåller egenkomponerade låtar, förutom en cover på The Bands Twilight, som råkar vara en av mina favoritlåtar genom alla tider.

Nu är jag lite ogin, för jag tycker inte Lindells version vare sig når upp till The Bands, eller till exempel Shawn Colvins cover. Men det går så klart inte att konkurrera med dem. Lindell gör en cover på helt okej "allsvensk" nivå.

Ny låt från Liam Gallagher

På fredag, 27 maj, släpper Liam Gallagher sitt nya album C'mon You Know.

På Later With Jools Holland premiärspelade Gallagher låter World's In Need, se ovan.

Dessförinnan har singlarna Everything's Electric och Better Days släppts.

C'mon You Know är Gallaghers tredje soloalbum.

Roger Rönning släpper årets andra album

Roger Rönning har redan släppt ett album i år, under duonamnet Up The Road, tillsammans med Kent Hedberg. Albumet heter Ted's Dream, och kan rekommenderas.

I augusti kommer ett soloalbum under eget namn. En första singel har släppts, I ett väntrum, vars video ni kan ta del av ovan. (Du kan behöva logga in på Vimeo för att se videon.)

Albumet släpps 25 augusti. Titeln är ännu inte offentliggjord.

Läs gärna min intervju med Roger Rönning, från 4 mars i år.

Det var bara en fråga om tid... Alanis Morissette släpper meditationsskiva

Det är väl självklart att Alanis Morissette ska släppa ett meditationsalbum. Kanske mer självklart än att Lou Reed gjorde något liknande, med Hudson River Wind Meditations, som kom ut 2007.

Morissette tillhör ju den kaliforniska (så kanadensiska hon är) klick av musiker, skådespelare och andra som gärna ägnar sig åt meditation. Om jag har en skeptisk ton, så... ja, beror det på att jag är skeptisk. Men samtidigt; om det fungerar, så!

Första singeln är Safety-Empath In Paradise, en nätt liten dänga på 11 minuter. Ingen ny You Oughta Know, men man vet aldrig; detta kanske är precis vad hitlistorna behöver.

Albumet heter The Storm Before The Calm och släpps 17 juni.

Frida Franzén bjuder på tantrock

Du måste ju gilla en artist som beskriver sin musik som tantrock, som Frida Franzén gör i den här intervjun.

Franzén har spelat i många år i bandet Ebon Tale, ett för mig okänt bandnamn, men de finns till exempel på Apple Music. 

I början av maj släppte hon sitt debutalbum som soloartist, Visdom om år. Inspiration är musik hon lyssnade på i tonåren, som exempelvis Imperiet och Ulf Lundell. Faktum var att min första association när jag lyssnade på skivan var Lundell. Inte för att det låter precis som honom, utan för att det var liknande vibbar.

Det ska bli intressant att följa Frida Franzéns utveckling framöver.

PS: Inom några veckor kommer, om allt går som det ska, en intervju med Frida Franzén här på bloggen. DS

Nytt album från Sofia Karlsson

Jag kan ha vissa problem med alltför skönsjungande artister, där allting sitter helt perfekt, och det är så tjusigt att jag som lyssnare knappt vågar andas. Men det är så klart mitt problem, snarare än artistens.

Jag har tidigare sorterat in Sofia Karlsson i det facket, säkert av slarv. Jag kan vara en lat lyssnare ibland, och går ofta på första intrycket.

Nu har Sofia Karlsson släppt den fina singeln Till soldaterna. Det är en försmak inför albumet Sånger från broccolifälten som släpps 25 maj.

Enligt pressreleasen så speglar albumet "ett nytt kapitel i Sofias liv och handlar om samtiden, om perspektiv och förändring. Det handlar också om beslutet att flytta, leva ett friare liv, och framför allt ett liv med mindre stress och mer tystnad".

Joakim Berg släpper soloalbum

Jag brukar skämta att det värsta jag vet är Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck. Det är naturligtvis inte sant. Men det är också sant att dessa artister inte hör till mina favoriter.

Jag följde dock alla tre under början av deras karriärer, så som man gör när ett band eller en artist får många lovord.

Winnerbäck såg jag till och med live en gång, på Gröna Lund. Jag minns bara att han sjöng en cover på Ani DiFrancos You Had Time, vilket utlöste kvällens största (inre) jubel från mig. Så småningom insåg jag att Winnerbäck var en lättvikts-Lundell, som inte hade så mycket att bjuda på. Det är säkert ett orättvist omdöme.

Håkan Hellströms debutskiva lyssnade jag naturligtvis på, som alla andra. Men jag vet inte, jag hörde bara snodda Morrissey-citat och göteborgska indietrummor. (Och jävlar, vad jag hatar indietrummor.) Det var inte för mig.

Kent följde jag till och med tredje skivan, Isola. Det fanns intressanta saker i deras musik, men det kändes också som att det fanns en poäng som jag inte begrep. Till och från har jag lyssnat på bandets nya skivor när de har dykt upp, men det har varit likadant då; det fäster inte hos mig.

Nu ska Joakim Berg släppa ett soloalbum. Skälet till att jag skriver om det, och att jag ändå är lite nyfiken på det, är att Berg var med och skrev två bra låtar till Alina Devecerskis debutalbum Maraton.

Albumet heter Jag fortsätter glömma och släpps 27 maj.

Morrissey släpper ny singel

När Morrissey hade turnépremiär i USA på tisdagen, på Orpheum Theatre i Phoenix så var det också premiär för en ny låt.

Morrissey introducerade I Am Veronica som en ny singel.

“It’s very hard to believe in these ridiculous times, but we are about to release a new single. We hope you like it, and if you don’t – you must die!”

Vi känner igen I Am Veronica från låtlistan till Bonfire of Teenagers, det album som Morrissey enligt uppgift har shoppat runt till olika skivbolag, sedan han lämnade BMG. Jag skrev om detta för nästan exakt ett år sedan.

Inga releasedatum är kända för vare sig singeln eller albumet.

Ezra Furman släpper nytt album

Ezra Furman släpper sitt nionde album, eller möjligtvis tionde, eller möjligtvis elfte. Lite beroende på om vi räknar in coveralbum (Songs By Others) och demos och outtakes (To Them We'll Always Be Freaks).

Och så klart även beroende på om vi räknar in albumen med Ezra Furman & The Harpoons.

Furman har kommit långt sedan skivorna med The Harpoons, då han var något slags traditionell singer-songwriter. Nu är han inte han längre, utan hon, vilket vi fick ledtrådar till redan med Transangelic Exodus.

Nya singeln heter Forever In Sunset och kan höras ovan. Tidigare har Book of Our Names och Point Me Toward The Real släppts.

Albumet heter All of Us Flames och släpps 26 augusti.

"Nytt" album med Noice

Om du är från Gustavsberg så kommer du aldrig runt Noice, en av få kulturyttringar som förknippas med orten. Inte lika många verkar bry sig att författaren Susanna Alakoski bor i Gustavsberg.

Noice hade onekligen sin charm, även om jag inte var ett fan i ordets rätta bemärkelse. Jag tyckte deras andra album, Bedårande barn av sin tid, hade sina poänger.

Om jag förstår det rätt så existerar bandet faktiskt fortfarande, även om deras utgivning och turnerande har varit sporadiskt de senaste åren. Noice har även blivit musikal, till goda recensioner.

Nu kommer vad jag uppfattar som ett relativt påkostat "nytt" album, med gammalt material. Först. Sist. För alltid innehåller såväl tidiga demos som tio låtar från det sista albumet, Vild vild värld, med Hasse Carlsson vid sångmicken.

Albumet släpps 8 juli.

Tillbakablicken: AK von Malmborg

Visst finns en tradition i att författare, skådespelare och konstnärer ger sig in i musiken. Framför allt skådespelare brukar vilja leva ut sina sångarambitioner, med jämna mellanrum. Nu senast har skådespelaren Magnus Krepper släppt albumet Poetry Band. (Märkligt nog med en engelsk titel, fast han sjunger på svenska.)

Sedan har vi så klart författarna som började i musiken, som Mare Kandre. Och poeterna som passade lika bra i rockmiljö, som Bruno K Öijer som gjorde en riktigt hygglig skiva på 80-talet.

Konstnären AK von Malmborg gjorde ett oväntat lyckat inhopp i musiken under några år, och nådde framgångar på kultnivå, i Stockholm.

Först gjorde hon skivan Return to NY, med duon AK-Momo. Men det var med sina två svenska soloskivor som hon hittade någonting betydligt mer intressant; Vår tids rädsla för AK von Malmborg (2009) och Hens Majestät AK von Malmborg (2014). Den senare finns tyvärr inte tillgänglig längre, men singeln från det albumet, Hoppets stjärna, finns via digitala kanaler.

Det är lätt att tro att en konstnär kliver in i musiken och gör en installation eller performance. Men AK von Malmborgs skivor är extremt lättillgänglig pop-rock på svenska, med småfinurliga texter i samma skola som, säg, Olle Ljungström eller Annika Norlin.

Musiken är snyggt arrangerad, till och med sofistikerad i vissa delar, men ställer sig aldrig i vägen för AK von Malmborgs texter om vardagliga ting som kärlek och cancersjuka mammor. Och von Malmborg har en personlig röst som möjligtvis kan vara en vattendelare eftersom hon inte låter exakt som 100 procent av kvinnliga artister nu för tiden.

I mina ögon är bägge albumen klassiker, debuten aningen mer så än uppföljaren. Jag kan bara beklaga att AK von Malmborg återvände till konsten efter några år i musikvärlden. Jag när hopp om en comeback, men inser att chansen är liten.

I en intervju i QX berättar hon om depressioner och trötthet i samband med skivinspelningarna, det kan vara en förklaring; musiken tog för mycket kraft.

I intervjun berättar hon att hon tjänar mer pengar på konst än på musik, men säger också att hon vill hålla på med bägge. Vi får hoppas att hon kommer tillbaka till musiken.

Franska trion släpper nytt album

Franska trion släpper nytt album i höst, Mellan 4 väggar.

Tidigare i våras släppte bandet singeln Blasé och i dag kom Det får la gå, komplett med göteborgsk video, se ovan. Två, i mina öron, extremt alerta och skojiga låtar; dock skojiga utan att urarta i trams.

Albumet släpps 2 september.

Paul Weller och Suggs släpper singel

Ooh Do U Fink U R är namnet på den singel som Paul Weller och Suggs, från Madness, släpper tillsammans.

Enligt de bägge är titeln en vanlig fråga (Who do you think you are?) som de fick från lärarna i skolan. Där fanns ingen attityd av att vilja lyfta barnen, utan tvärtom skulle barnen veta sin plats i det engelska klassystemet. Weller och Suggs var arbetarungar som skulle slussas igenom skolan och sättas i någon fabrik.

De bägge har känt varandra till och från i 40 år men detta är första gången de har samarbetat kring musik.

Det är oklart om detta är en engångsföreteelse eller om ett album följer.

Hansson de Wolfe United gör konserter och släpper album

I det här inlägget skrev jag om Hansson de Wolfe Uniteds nya singel Hej alla vänner.

Nu har andra singeln kommit, nämligen Glöm världen tills på måndag.

Och det blir ännu roligare - det blir nämligen både konserter och ett helt album. De konserter som verkar klara så här långt är på Rival i Stockholm, 19 oktober, och Stora teatern i Göteborg, 29 oktober.

Fram till dess kommer ett "pärlband" nya låtar att släppas, vilket "mynnar ut i ett kommande studioalbum".

Hyllningsskiva till Magnus Lindberg

Magnus Lindberg avled i februari 2019 efter en tids sjukdom. Vi är många som anser att hans låtskatt och artisteri aldrig riktigt uppskattades så mycket som borde ha varit fallet.

Tack vare Lindbergs mångårige producent Kjell Andersson - och en lyckad crowdfundingkampanj - kommer nu en hyllningsskiva med en rad av Sveriges största artister. 

Skivan innehåller 18 låtar med bland andra Mauro Scocco, Sophie Zelmani, Peter LeMarc, Dan Hylander, Toni Holgersson och Anne-Lie Rydé.  

Dom Som Aldrig Ger Upp – En Hyllning till Magnus Lindberg släpps 20 maj. Den 21 maj skulle Magnus Lindberg ha fyllt 70 år.

Läs mer här: https://www.magnuslindbergofficial.se/

David Ritschard i duett med stjärnan

Foto: Robert Olausson

Jag är usel på att skriva klickvänliga rubriker. I regel avslöjar jag själva nyheten direkt i rubriken, så ingen har något incitament att klicka in och läsa själva inlägget. Det gör heller ingenting, eftersom jag hellre ser att ni läsare har nytta av informationen, än läser för läsandets skull.

Men av någon anledning kom den typiska kvällstidningsrubriken till mig när jag tänkte på denna notis. Framför allt hatälskar jag kvällstidningarnas användande av ordet "stjärnan". Det kan betyda alltifrån Will Smith till någon Youtubeinfluencer som blev känd i förra veckan. På det sättet ett väldigt inkluderande ord. 

Lisa Ekdahl är dock odiskutabelt en stjärna. Hon har nu sjungit duett med David Ritschard, på dennes nya singel Triumfera, som släpptes i fredags och sägs vara någon form av kampsång, tajmad lagom till i dag, 1 maj.

Meddelas, bland annat, på detta sätt.