Bloggen möter Ola Fredholm: ”Jag ville visa solidariteten”

Eldsjäl. Möjliggörare. Unikum. Tommy ”Tompa Eken” Ekengren har fått en film gjord om sig, för sitt arbete med musik i Ultrahuset och Kafé 44. Bloggen fick en pratstund med regissören Ola Fredholm.

Efter 38 år och tusentals konserter skulle musikarrangören Tommy ”Tompa Eken” Ekengren gå i pension, 2019. Tony Johansson (Fas3, KSM3), med flera, bestämde sig för att ordna en konsert där intäkterna skulle gå till att förstärka Tompa Ekens pension.

Det blev två kvällar på Kägelbanan i Stockholm, under rubriken Vikken ära Tompa Eken. Band och artister som Refused, Moneybrother, Stefan Sundström, Teddybears, Nomads, Weeping Willows, Kajsa Grytt och många fler ställde upp och spelade.

Hyllningskvällarna blev startskottet för dokumentären Tompa Eken – ett liv i punkens tjänst som kan ses på SVT Play.

Bloggen fick en pratstund med filmens regissör, Ola Fredholm (bilden här intill).

Du är lite för ung för att ha hängt på Ultrahuset?

– Ja, jag är född 1975, så jag kunde möjligtvis ha varit med 1988, på slutet, om jag varit ungpunkare, men det var jag inte. Jag växte upp i bibelbältet i Småland. Det var jävligt lite punk, även om det så klart fanns.

–  Jag kom till Stockholm 1995. Kafé 44 har jag varit på några gånger, men inte överdrivet mycket.

– Jag är en indie kid, så jag har hängt på Debaser och med den scenen.

Var hörde du namnet Tompa Eken första gången?

–  Jag hörde om honom på 90-talet, för jag var manager för några kompisars rockband. De fick en spelning ute på Rudan, på Mera hitlåtar (musikfestival, red:s anm.).

–  Då berättade de om Tompa, att han gick omkring med en plastkasse med pengar i. Jag tyckte han verkade vara en skön lirare. Men jag tror faktiskt inte att jag hade träffat honom, innan jag började göra dokumentären.

När dök tanken om en film om Tompa Eken upp?

– Den tanken dök upp i januari 2019, när de lade upp ett event på Facebook, om Vikken ära Tompa Eken.

– Då tänkte jag att, det här borde man ju följa, den här solidaritetshandlingen.

– Jag skickade ett kort mejl till Tony (Johansson) och han svarade snabbt att ”Du verkar vara seriösast.” Det var tydligen många som hade hört av sig...

Anders Wendin (Moneybrother) var med och hyllade Tompa Eken på galan Vikken ära Tompa Eken.

Filmen breddades från gigskildring till historien om Tompa Eken

SVT beviljade Ola Fredholm utvecklingsstöd för att påbörja filmen. Hyllningskvällarna till Tompa Eken filmades, men SVT:s intresse svalnade eftersom filmen i det skedet fokuserade nästan enbart på just dessa konserter.

– Under pandemin satte jag mig och började gå igenom intervjuerna med Tompa, och med artisterna, och började dela upp dem i ämnen och började leta arkivmaterial. Då förstod jag att det är en väldigt intressant historia.

Din ursprungstanke var egentligen att fokusera på hyllningskonserterna?

– Ja, men jag förstod att man måste begripa varför artisterna ville hylla Tompa Eken. Men då tänkte jag att ”tio minuter räcker för att berätta historien om hans gärning”. Men när jag väl började, så hittade jag mer och mer. Nu är 40 minuter i filmen om hans gärning, så det är merparten.

Vad var din ambition med filmen, vad var det viktigaste du ville visa?

– Initialt var det att visa den här otroliga solidaritetshandlingen som Tony styrde upp, med konserterna. Men också Tompas solidaritetshandling mot andra människor.

– Det är solidariteten, som vi inte längre har i vårt samhälle, som jag ville visa att den ändå finns, i liten skala. Det kanske uppmuntrar någon jävel att börja tänka om.

– Jag visade filmen för en kompis och hon blev alldeles tyst efteråt. Hon sade: ”Jag känner att jag måste tänka på livet.” Hon hörde av sig sedan och sade att hon tänkt mycket på filmen och budskapet.

Det är uppenbart att Tompa Eken inte är jättebekväm med att stå i centrum – krävdes det mycket övertalning för att kunna göra filmen?

– Nej, Tony hade redan pratat med honom när vi träffades för en fika första gången. Men Tompa visste inte att filmen skulle handla om honom i slutändan... Inte så mycket som det blev. Och det trodde ju inte jag heller – då!

– Han sade när vi tittade på filmen: ”Det är ju inte mycket från spelningen, det är ju väldigt mycket om mig...” Ja, den var intressantare, den historien.

Vad tror du en sådan eldsjäl som Tompa Eken skulle pyssla med, om han kom fram i dag? Musiklivet är så himla annorlunda i dag?

– Kafé 44/Scen 44 hade kanske inte funnits i dag, om inte Tompa hade funnits. Många andra musikscener har också haft sina eldsjälar, men de har ofta lagt ner för att de inte har orkat. Tompa har inte lagt av, han har inte tjänat mycket pengar men han har ändå bara fortsatt. Jag tror att en sådan person hade gjort samma sak i dag. Men det är svårt att sia om, så klart.

– Jag har hört folk som säger om filmen, att den borde gå i skolorna – inspirera unga människor. Tompa säger det själv i filmen, ”Om jag kunde göra det här, så kan de göra det.”

Kommer du göra någonting mer med filmen? Hur länge kommer den att ligga på SVT Play?

– Filmen kommer att ligga ett år på SVT Play, först. SVT har rättigheterna i tio år, tillsammans med mig. Under de tio åren så kan SVT lägga upp den när de vill.

– Jag funderar på att göra en festivalversion som är längre och testa att få ut den på festivaler.

– Och kanske ska jag försöka få ut den här versionen på skolor.

– Jag ska nog göra en engelsk översättning också. Man kan tycka att det är en smal film om en svensk eldsjäl, men på ett sätt är den universell.