Henning är ute på vägarna igen. "Vi har haft en pandemi i Göteborg", konstaterar han i ett mellansnack på Nalen. Jo, så är det ju. Men nu exploderar konsertsommaren med möjligheter att se livemusik nästan varje dag, om man har lust.
På Nalen är det, till sist, så pass många i publiken att det ändå inte känns tomt, även om vi har hyfsat med space att röra oss i.
Hennings dilemma är, möjligen, att han utvecklas snabbare än sin publik. Det är fortfarande Mark Knopfler-riffen, och JJ Cale-gunget, i till exempel Shangri-La och Som en tjuv som får största jublen för kvällen.
Men lyssnar du på de nyare låtarna, från fjolårets album Under träden eller årets skivor Blå lotus och Skymningsmusik för dagdrömmare, så är Henning nu inne i betydligt mer sofistikerade ljud- och melodivärldar. Låtarna är kanske inte lika direkta och "hittiga" som på de två första skivorna, men ändå väldigt givande.
En mycket bra konsert, men lite snålt tilltagen i tid, med dryga timmen, för en artist som trots allt har fem album under bältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar