Jag brukar skämta att det värsta jag vet är Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck. Det är naturligtvis inte sant. Men det är också sant att dessa artister inte hör till mina favoriter.
Jag följde dock alla tre under början av deras karriärer, så som man gör när ett band eller en artist får många lovord.
Winnerbäck såg jag till och med live en gång, på Gröna Lund. Jag minns bara att han sjöng en cover på Ani DiFrancos You Had Time, vilket utlöste kvällens största (inre) jubel från mig. Så småningom insåg jag att Winnerbäck var en lättvikts-Lundell, som inte hade så mycket att bjuda på. Det är säkert ett orättvist omdöme.
Håkan Hellströms debutskiva lyssnade jag naturligtvis på, som alla andra. Men jag vet inte, jag hörde bara snodda Morrissey-citat och göteborgska indietrummor. (Och jävlar, vad jag hatar indietrummor.) Det var inte för mig.
Kent följde jag till och med tredje skivan, Isola. Det fanns intressanta saker i deras musik, men det kändes också som att det fanns en poäng som jag inte begrep. Till och från har jag lyssnat på bandets nya skivor när de har dykt upp, men det har varit likadant då; det fäster inte hos mig.
Nu ska Joakim Berg släppa ett soloalbum. Skälet till att jag skriver om det, och att jag ändå är lite nyfiken på det, är att Berg var med och skrev två bra låtar till Alina Devecerskis debutalbum Maraton.
Albumet heter Jag fortsätter glömma och släpps 27 maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar