Foto: Michael Lagerblad
Roger Rönning slog igenom stort redan med sin andra skiva, Nattens skuggor, som kom ut 1979. 45 år efter debutalbumet håller Rönning fortfarande hög klass som låtskrivare och artist. Bloggen fick äran och nöjet att ställa en massa näsvisa frågor till honom – och fick höra att hela två nya album är på gång.
Under 2022 kommer Roger Rönning att släppa en ny skiva under eget namn och även en skiva med duon Up The Road, som gav ut sin första skiva 2008. Då bestod duon av Rönning och Ted Steerling. Steerling gick tyvärr bort 2009. Nu är det Kent Hedberg som är andra delen av Up The Road.
Du började din musikkarriär i flera olika band – hur kommer det sig att du tog steget och blev soloartist?
– Det är ganska svårt att hålla ihop ett band och svårt att dra åt samma håll. Jag vill gärna att det ska hända saker. När du också upptäcker att du är den enda som egentligen vill nånting, då kan du bli lite trött.
– Sedan var det lite flax också. Jag hade gjort några demolåtar och skickade runt till tre skivbolag. RCA Electra blev intresserade.
För dig var det ingen tvekan, det var inte läskigt? Du ville göra det, under ditt eget namn?
– Jag ville göra det, men läskigt var det. Första plattan (Rötter, 1977) är jag ”så där” nöjd med.
– Det är som första dagen på jobbet, allting var nytt. Jag är nöjd med några låtar, men inte alla. Efter det så har jag känt mig varm i kläderna.– Jag fick blandad kritik. Skivbolaget gjorde en ganska stor satsning och det var hyggligt och bra och det är jag tacksam för. Men så här i efterhand kanske de skulle ha väntat lite med att slå på stora trumman – det var roligare att banka ned en, om man inte motsvarade förväntningarna...
– Jag blev lite nedtryckt av en del recensenter. Mats Olsson (på Expressen) var gurun på den tiden. Han var inte nöjd, men andra plattan tyckte han var riktigt bra. Andra skivan, Nattens skuggor (1979), blev någon form av revansch – efter det har det funkat bra.
Foto här intill: Victor Hedström
Nattens skuggor producerades av Mikael Rickfors och Roger Rönning och innehåller bland annat Tiden bara går, en låt som rätteligen ses som en klassiker och som exempelvis är Roger Rönnings mest spelade låt på Spotify.
Jag har alltid gillat din stil – vad hade du för influenser och förebilder?
– Innan jag gjorde första skivan var det mycket 60-tal – Kinks, Beatles, Stones, Eagles, Crosby, Stills, Nash & Young...
– Just i den vevan när jag gjorde första plattan så var det mycket laidback – J.J. Cale, till exempel, var en favorit då. Lite Motown, lite groovigare grejor. Jag var aldrig inne på proggrejen med Bob Dylan och så, men ändå ville jag att det skulle vara bra texter. Jag ville att det skulle svänga, att det skulle vara en groove.
Hur ser du tillbaka på du skivorna du gjorde under dina mest aktiva år, på 70- och 80-talen? Är du nöjd eller hade du velat göra någonting annorlunda?
– Nattens skuggor är jag jättenöjd med och även tredje skivan (R.R., 1980). Jag har inte släppt ifrån mig någonting som jag inte har känt mig nöjd med. Sedan går det att göra allting annorlunda – om jag skulle ha gjort samma låtar i dag, så hade jag säkert gjort dem på ett annat sätt.
En alternativ version av Rönnings största hit, Tiden bara går.
Du har varit verksam som artist under sex decennier – hur har tillvaron som artist förändrats?
– Fram till 2009 så spelades mina låtar på radion, P4. Men efter det har det varit tvärtyst. Den stora skillnaden är den här åldersdiskrimineringen som finns i Sverige – äldre artister spelas inte. Om du lyssnar på P4, så är det inte många äldre artister som hörs. Känslor har ingen ålder, tänker jag.
– En annan skillnad är hur du spelar in. Förut stod du, 4-5 man, i en studio och räknade in – 1-2-3-4 – och sedan spelade man in. Nu sitter man på varsitt håll och gör smågrejor och mejlar till varandra.
Foto: Ingela Rönning
Vad har du på gång härnäst?
– Vi har blåst dammet av Up The Road. 2008 gjorde jag en skiva tillsammans med Ted Steerling, som bland annat har varit med i Contact, under namnet Up The Road. Ted gick bort 2009. Nu har jag gjort en ny skiva tillsammans med Kent Hedberg. Tio låtar ligger klara och den skivan släpps någon gång i vår. Första singeln (Footprints in The Snow) kom ut 13 januari.
– Och inte nog med det, sedan har jag gjort tio låtar med svensk text. Den skivan tror jag kommer att släppas i början av hösten.
Du gjorde också den engelska singeln Too Soon..?
– Ja, jag behövde någon utmaning. Jag har alltid gjort låtar med svensk text och jag har alltid haft respekt för engelskan. Om nyanser och sådant ska bli rätt, så måste man ha språket i vällingen. Men jag tänkte att jag gör ett försök, det kan bara gå åt helvete...
– Så jag gjorde tio låtar med engelsk text, som jag tänkte släppa själv. Men nu gör jag så att alla engelska texter blir Up The Road, och i eget namn så fortsätter jag med svenska texter.
Hur tänker du kring spelningar nu när det börjar bli lite bättre vad gäller pandemin?
– Jag har ingen plan, det återstår att se. Vi får se vad det blir för respons på de nya skivorna.
Det finns samlingsalbum där vi kan höra många av dina klassiska låtar, men dina fyra första skivor finns inte tillgängliga som helhet? Vet du om det finns något hopp om att de ska bli tillgängliga?
– Det ligger tyvärr utom min kontroll. Skivbolagen där jag spelade in mina album finns inte längre och mastertejperna är vad jag förstår på vift.
Roger Rönnings fyra första album finns tyvärr inte tillgängliga längre. Här de två första, Rötter, respektive Nattens skuggor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar