Visst finns en tradition i att författare, skådespelare och konstnärer ger sig in i musiken. Framför allt skådespelare brukar vilja leva ut sina sångarambitioner, med jämna mellanrum. Nu senast har skådespelaren Magnus Krepper släppt albumet Poetry Band. (Märkligt nog med en engelsk titel, fast han sjunger på svenska.)
Konstnären AK von Malmborg gjorde ett oväntat lyckat inhopp i musiken under några år, och nådde framgångar på kultnivå, i Stockholm.
Först gjorde hon skivan Return to NY, med duon AK-Momo. Men det var med sina två svenska soloskivor som hon hittade någonting betydligt mer intressant; Vår tids rädsla för AK von Malmborg (2009) och Hens Majestät AK von Malmborg (2014). Den senare finns tyvärr inte tillgänglig längre, men singeln från det albumet, Hoppets stjärna, finns via digitala kanaler.
Det är lätt att tro att en konstnär kliver in i musiken och gör en installation eller performance. Men AK von Malmborgs skivor är extremt lättillgänglig pop-rock på svenska, med småfinurliga texter i samma skola som, säg, Olle Ljungström eller Annika Norlin.
Musiken är snyggt arrangerad, till och med sofistikerad i vissa delar, men ställer sig aldrig i vägen för AK von Malmborgs texter om vardagliga ting som kärlek och cancersjuka mammor. Och von Malmborg har en personlig röst som möjligtvis kan vara en vattendelare eftersom hon inte låter exakt som 100 procent av kvinnliga artister nu för tiden.
I mina ögon är bägge albumen klassiker, debuten aningen mer så än uppföljaren. Jag kan bara beklaga att AK von Malmborg återvände till konsten efter några år i musikvärlden. Jag när hopp om en comeback, men inser att chansen är liten.
I en intervju i QX berättar hon om depressioner och trötthet i samband med skivinspelningarna, det kan vara en förklaring; musiken tog för mycket kraft.
I intervjun berättar hon att hon tjänar mer pengar på konst än på musik, men säger också att hon vill hålla på med bägge. Vi får hoppas att hon kommer tillbaka till musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar