Årets bästa skivor: 2. Consequences, Joan Armatrading

Jag har inte haft Joan Armatrading på en årets tio bästa-lista sedan 2010, då hon släppte This Charming Life.

Hennes skivor har naturligtvis inte varit usla under det senaste decenniet, men det har känts som om engagemanget inte riktigt har funnits där. Eller så har det varit någon konceptskiva baserad på Shakespeare... 

På Consequences kliver hon in från början och visar var skåpet ska stå. Det är en ovanligt konsekvent, helgjuten samling sånger, med fin balans mellan upptempolåtar och ballader. Allting känns harmoniskt, som om sångerna verkligen bildar en helhet.

Plus att det inte går att undvika att Joan själv - oavsett vad hon har hävdat, att hon inte skriver om sig själv - har mött kärleken. Natural Rhythm, Already There och To Be Loved - redan de tre inledande låtarna sätter tonen och det övergripande ämnet för albumet.

Armatrading kan till och med slänga in en instrumental, Sunrise, utan att det känns lökigt. Sedan avslutar hon med en väldigt fin ballad, To Anyone Who Will Listen.

Ett album fullt i klass med Joan Armatradings bästa från 70- och 80-talen.

Årets bästa skivor: 3. Regn av glas, Ossler

Årets bästa skivor: 4. Blåbärskungen, David Ritschard
Årets bästa skivor: 5. Huvva! vad tiden går, Merit Hemmingson
Årets bästa skivor: 6. The Moon and Stars: Prescriptions for Dreamers, Valerie June
Årets bästa skivor: 7. Östan västan om stress och press, Stefan Sundström
Årets bästa skivor: 8. Dream of Independence, Frida Hyvönen
Årets bästa skivor: 9. Cobra Poems, Daniel Romano
Årets bästa skivor: 10. Dom som skiner, Thåström