"Vi har en extra extrakonsert inbokad i maj 2023", är det sista som Lorne de Wolfe säger innan publiken går ut efter extrakonserten, på Rival i Stockholm. Den ordinarie konserten ägde rum i oktober...
Så klart är det en utmaning att gå och se Hansson de Wolfe United kvällen efter att ha sett världsklassångare och världsklassmusiker med The Manhattan Transfer.
Hansson de Wolfe United är i och för sig killarna som var riktigt bra på musikskolan, men de når inte upp i världsklass. Möjligtvis med undantag av den genom alla år förekommande gitarristen Jonas Isacsson. Som ju turnerat världen runt med Roxette och sådant fint.
Lorne de Wolfe är den ende ur den ursprungliga bandkonstellationen som är kvar, men så är ju ödet för många band i historien - till slut är bara grundaren, låtskrivaren, sångaren kvar.
Hansson de Wolfe United har en tydlig princip för låtvalet ikväll - antingen är det en gammal favorit från någon av de fem första skivorna, som kom ut 1979-1985, eller så är det en låt från senaste albumet, c/o Jorden, som kom ut tidigare i år.
Vi kräsna fans saknar en hel räcka låtar från den långa perioden mellan 1985 och 2022, men urvalet är egentligen logiskt. Ingenting däremellan har slagit an, så som de fem första skivorna gjorde. Och den nya skivan måste man ju plugga även om skivor knappt säljs längre. "Men skivan finns på CDON", som de Wolfe konstaterar lakoniskt.
Lorne de Wolfe har låtskrivarådran kvar, det visar nya skivan - men han har egentligen aldrig haft någon större röst och bitvis känns den bräcklig i kväll. Först under Var kommer barnen in så fattar ljudteknikern att han ska skruva upp de Wolfes röst högre, så att han verkligen når ut i lokalen. Synd att det dröjde till sista låten i ordinarie setet.
Om ni någonsin har gillat Hansson de Wolfe United och inte har något för er i maj, gå gärna och se extra extrakonserten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar