Foto (alla bilder): Olof Grind
50 år sedan den banbrytande skivan Huvva! svensk folkmusik på beat – det firar Merit Hemmingson med nya tolkningar, på skivan Huvva! vad tiden går. Och Merit Hemmingson är aktuell på många sätt – i vår blir det turné, med start i mars, och en EP med ytterligare fyra låtar från inspelningarna. Dessutom kommer en dokumentär i SVT och gästspel i På spåret med Sahara Hotnights.
Bloggen fick äran och glädjen att ställa en massa nyfikna frågor till Merit Hemmingson om allt detta, och mer därtill.
Hur började allt detta, med Huvva! Folkmusik på beat och de två andra skivorna, Trollskog och Bergtagen?
– Jag hade gjort tre skivor på andra bolag, lite orgelhits, lite funky.... med mitt band Meritones. Sedan gjorde jag en pianoskiva som jag inte alls kan stå för i dag. Lite cocktailpiano...
– Sedan var jag uppe på EMI Music Publishing och pratade med Bengt Sundström som var chef där och det var faktiskt han som föreslog: ”Ska inte du göra en platta med svenska folkvisor?” Det hade jag aldrig tänkt på.
– Han kom med den idén och jag tände till 100, så klart. Bengt Palmers hade precis börjat på EMI som producent, han var nytänkare och hade mycket kul idéer. Vi jobbade jättebra ihop. Det blev succé, det låg rätt i tiden.
Kände du dig säker på att det skulle funka, eller var du tveksam?
– Nej, inte ett dugg tveksam. Det har jag aldrig varit till någonting jag har provat på. Jag tyckte det var jättekul, det fanns ju en brunn att ösa ur.
– Till 99 procent består svensk folkmusik av polskor, det är inte lätt att göra något av dem. Det som jag hittade var mest från Dalarna, och där är det mycket moll. Det var mest sådana som jag tog upp.
Och skivorna blev både kritikersuccéer och storsäljare, guldskivor?
– Ja, jag vet inte om det bara var kritikersuccéer... det var nog både och.
– Det var ju bara en karusell som snurrade runt, det hände så mycket. I samma veva födde jag två barn, det var så mycket. Jag har inget minne av att jag tänkte någonting, jag bara snurrade med. Det var jättekul, ju.
– När jag lyssnar på skivorna i dag så tycker jag att de håller.
50-årsjubileum
2021 var det 50 år sedan som Huvva! Folkmusik på beat släpptes, vilket råkade sammanfalla med en pandemi. Merit Hemmingson började lyssna igenom de gamla skivorna och fundera på hur låtarna skulle låta i dag. Och hon gjorde slag i saken; nya tolkningar av åtta spår finns på nya skivan, Huvva! vad tiden går.
– Jag såg direkt vad som skulle funka och inte funka. Jag ville även att låtarna skulle få nya namn och nya identiteter, så att de gamla stod kvar, orörda.
– Jag fick en sådan kick av min egen idé. Det här är världens bästa idé. I och med coronan så kunde jag få kontakt med sådana fantastiska musiker som absolut inte hade varit lediga annars.
– Och att jag kunde bekosta detta med ett stort stipendium som jag har fått, och inte behövt snåla.
På albumet medverkar, bland andra, Ola Winkler, trummor, Martin Hederos, klaviatur, Dan Berglund, bas, Anders Norudde, säckpipa/moraharpa/kohorn m.m., Lena Willemark, sång, och Sara Parkman, fiol och sång. Anton Sundell producerade.
Hur valde du ut vilka låtar du ville göra om?
– Jag hör direkt om jag kan göra någonting av en låt. Jag ser melodin i huvudet och jag hör spännande harmonier. Det var så spännande.
– Och så sade vi också; nu ska vi inte hålla på och tänka att låtarna ska vara tre minuter, utan nu gör vi dem långa, vi tar ut dem. Vi gör sviter av dem.
– Det kommer en tredje svit, med fyra låtar, på en EP i maj. Vi hade så mycket material, och det var så bra.
Har du särskilda favoriter på nya skivan?
– Gamle Evert gillar jag, och sedan Koralmelodi efter Bälter Erik Olsson, Älvdalen. Jag har länge velat göra någonting med säckpipa. Och sedan gillar jag Trollsvans, bara för att det svänger som sjutton, med Olas trumspel där.
– Och sedan Ensam i stilla stjärnenätterna, den är ju fantastisk, med Martin Hederos piano och Lenas (Willemark) kulning. Kulningen spelade vi in i Visby domkyrka, det är den klangen man hör där. Helt fantastiskt.
Vad får du inspiration av, när du ska skapa din musik?
– Det är faktiskt en idé. Jag måste ha en idé att utgå ifrån. Annars gör jag ingenting. Jag tar inte i orgeln, mer än för att hålla tekniken uppe. Jag har ju ingen teknik heller... jag är inte impad av folk som spelar fort.
– Men att toppa det här, med ett nytt album. Det kommer jag inte att göra i första taget. Inte förrän om tio år... eller fem år...
Det är inte så att du snarare fick blodad tand och vill kasta dig in i nästa grej?
– Jo, grej, men inte ett album. Det här ska jobba färdigt och det är så bra att det får gå ett tag, verkligen.
Pandemin påverkade inspelningen av skivan och även spelningar, nu flyttades din spelning i Uppsala till senare i vår?
– Ja, och Pustervik i Göteborg, vi skulle ha varit där i fredags (14 januari). Uppsala är flyttad till slutet på maj.
Men ni hann köra Fasching 10 december? Hur kändes Faschingspelningen?
– Helt fantastisk. Det var fullknökat och mycket ungdomar, och de bara skrek! Helt otrolig respons – oj, oj, oj. Jag fattade ingenting.
Och Faschingspelningens skivsignering 10 december räddades i bokstavligt talat sista minuten. 50 exemplar av skivan kom med Göteborgståget.
– Precis innan sista låten, så kommer skivorna till Fasching...
Jag lyssnade på ditt Sommarprogram och blev helt fascinerad och tänkte att det måste finnas en biografi om dig, eller en film eller någonting...? Är det på gång?
– Nej, absolut inte! Jag har så klent minne, jag skulle aldrig kunna skriva en biografi. Vem ska läsa den?
– Men det kommer en dokumentär på SVT. Nu är senaste budet att dokumentären ska vara klar i slutet av februari, men vi har inget sändningsdatum än.
– De har filmat mycket, det är Anders Granqvist, Good Film, i Malmö som gör den. De har varit på Gotland och filmat, de filmade på Fasching och de filmade i Göteborg, när jag gästade Sahara Hotnights.
I dag fredag, 21 januari, när denna intervju publiceras, gästar Merit Hemmingson Sahara Hotnights i SVT-programmet På spåret.
– Josephine (Forsman) som spelar trummor, hon och jag gjorde en reklamfilm för Skellefteå Kraft för flera år sedan, med orgel och trummor. Sedan har vi haft kontakt. Sahara Hotnights har haft paus i tio år, men nu ska de ha revival. Josephine hörde av sig och frågade om jag ville gästa dem i På spåret. Ja visst, sade jag. Skitkul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar