Dom dummaste släpper livealbum

Jag har tyvärr ännu inte lyckats se Dom dummaste live. Senaste spelningen i Stockholm krockade med någonting.

Nu får jag lite tröst eftersom Dom dummaste ska släppa ett livealbum, med titeln DD Live 1980-2024.

Första smakprovet är Revolverkäke, en inspelning från Ritz i Stockholm 1985, som finns att lyssna på, på bandets Facebooksida. De skriver:

"DDs liveinpelningar från de tidiga åren är ibland nån slags intensiv freeform-rock. Vi tänjde på låtarnas form och vad rock n roll skulle vara. Men detta är brutal Rockabilly om en ung soldat som överkommer sin rädsla för våld och död, blir en legend och sprider en sjukdom som sprider sig. "Nu finns han runt oss överallt, inne i huvet blir det kallt." Är det medeltid, 80-tal eller 2024, säg du..."

Albumet släpps i början av 2025. Exakt releasedatum är ännu inte klart.

Hur bra var 2023 års bästa skivor?

Det börjar dra ihop sig till listan över årets bästa skivor. Jag har lyssnat på cirka 80 skivor som har kommit ut i år, men de allra flesta har bara fått en enda lyssning. Men andra har naturligtvis snurrat mer.

Men fjolåret då? 2023 känns märkligt långt borta när jag tittar på listan över fjolårets bästa skivor.

Fågelles Den svenska vreden utsåg jag till årets bästa. Jag håller nog fast vid det, men jag ska ärligt säga att jag knappt har lyssnat på skivan en enda gång i år. 

Av skivorna på listan har jag fortsatt att lyssna mest på IO av Ursus Factory, den finska finurliga duon som lyckas göra rock som känns både bekant och nydanande på samma gång.

Årets bästa skivor: 1. Den svenska vreden, Fågelle

Årets bästa skivor: 2. Här kommer vargen, Marit Bergman

Årets bästa skivor: 3. I've Got Me, Joanna Sternberg

Årets bästa skivor: 4. Sleepwalker, Louise Post

Årets bästa skivor: 5. Drömmen är en råvara, verkligheten är en raffinerad produkt, Bob Hund

Årets bästa skivor: 6. Långt där uppe ser de himlen, Holst och planeterna

Årets bästa skivor: 7. What Matters Most, Ben Folds

Årets bästa skivor: 8. Inte som jag, Svart smultron

Årets bästa skivor: 9. IO, Ursus Factory

Årets bästa skivor: 10. Fuse, Everything But The Girl

Oväntat lätt från Manic Street Preachers

Walesiska Manic Street Preachers är ett band jag har en kluven inställning till. Jag har till och från gillat deras musik, men också varit avog när de har varit alltför stadiumrockiga.

Jag brukar ändå alltid kolla upp vad de har på gång och har således lyssnat på de två singlar som hittills kommit inför det nya albumet.

Låtarna heter Hiding In Plain Sight och Decline & Fall. Två ganska lätta, ljusa, poppiga saker. Jag är inte helt övertygad, men jag kommer lyssna på albumet.

Albumet, Critical Thinking, släpps 31 januari.

Fin video till Sades nya låt

Vi väntar fortfarande på det nya bandalbum som Sade sägs ha jobbat med i många år, men nu har sångerskan Sade Adu släppt en sololåt, Young Lion.

Låten är en ursäkt till sonen Izaak Adu, som genomgått en könstransition.

Den tillhörande videon är uppbyggd av familjens gamla hemvideoinspelningar. Fin låt. Fin video. Årets comeback, i all sin enkelhet.

Låten är en del av samlingsalbumet TRANSA, med en rad olika artister.

Ja, det är den där tiden på året igen...

Eller åtminstone snart. Jul.

Varje år ondgör sig allehanda folk över att julen tycks komma tidigare för varje år. (Det vill säga, julmust säljs i butikerna i oktober, lussekatter dyker upp i början på november.) 

Julskivorna är ett verkligt gissel. Överhuvudtaget julmusiken. Undantagen är så få - Jul i folkton är väl nästan den enda värdiga nutida svenska julskivan vi har? 

Valerie June är en av mina favoriter, därför är det lite tröttsamt när hon tar tre riktigt slitna juldängor och sätter ihop dem till en EP, Gifts, presents and treats.

Men jag lovar att lyssna med öppet sinne.

Guided By Voices slår av på takten - släpper 41:a albumet

Det extremt produktiva bandet Guided By Voices släppte tre album i fjol. I år har bandet hittills bara släppt ett album, Strut of Kings.

Men bandet hinner i alla fall avisera ett nytt album till i år, även om det släpps först nästa år.

Titeln på bandets 41:a (!) album är Universe Room. 

Till Rolling Stone säger Robert Pollard: 

“I wanted to create, hopefully, an experience, kind of a wild ride, where the listener would want to hear it multiple times in order to grasp all the sections and fields of sound to discover something new with each listen. I trimmed down the songs so that there wasn’t a lot of repetition, so you get a lot of sections that happen only once or twice.”

Första singeln Fly Religion har släppts, lyssna via Youtubeklippet ovan. Albumet kommer 7 februari.

Roger Rönning släpper nytt album med vinylpremiär

Roger Rönning har släppt ett nytt album. Det heter Visor med groove och premiären sker på vinyl.

Låtarna ska vara fördelade enligt två inriktningar; dels relationer, dels ett höst- och vintertema, inklusive samspelet mellan ljus och mörker. Två av låtarna är inspirerade av dikter som Marianne Flynner har skrivit och Flynner medverkar även med bakgrundssång. Gunnar Nordén har medverkat till att arrangera flera av låtarna.

Singeln Fotspår i snön har tidigare givits ut som Footprints in the Snow med Rönnings bandprojekt Up The Road.

Albumet släpps för streaming i slutet av januari.

Läs gärna min intervju med Roger Rönning här.

Ny singel från Thundermother

Svenska Thundermother fortsätter släppa singlar inför sitt kommande album, Dirty & Divine.

Senaste singeln heter Dead Or Alive och har en tjusig video, se ovan.

De tidigare singlarna som har släppts är I Left My License In The Future, Speaking of the Devil samt So Close.

Albumet släpps 7 februari.

Sam Fender släpper tredje albumet

Engelske rockaren Sam Fender släppte två album i rask följd, 2020 och 2021 - Hypersonic Missiles och Seventeen Going Under. Sedan blev det om inte tyst, så i alla fall inte särdeles mycket ny musik.

Det är förvisso inte alls ovanligt att artister tar 3-4 år mellan album. Det ovanliga är numera snarare att artister släpper skivor varje år.

Jag har inte omfamnat Fender fullt ut, men hans två första skivor var tillräckligt intressanta för att jag ska kolla in även tredje albumet, som fått namnet People Watching. 

Titelspåret släpps i morgon, fredag. Albumet släpps 21 februari.

"Ny" skiva av Thin Lizzy

Som bekant är det numera inget hinder att artisterna dör. Det kan komma nya skivor ändå. Phil Lynott avled för 38 år sedan, men nu kommer skivan Acoustic Sessions med Thin Lizzy.

Skivan innehåller tio låtar från bandets tre första skivor - alltså perioden innan de fick ett stort kommersiellt genomslag. Skivan innehåller dock bandets första hit, deras version av den traditionella folklåten Whiskey In The Jar.

Producenten Richard Whittaker har tagit grundspåren och gjort om dem till akustiska versioner. Originalgitarristen Eric Bell har lagt till vissa nya, akustiska bitar. Lite oklart hur mycket han har lagt till. Phil Lynotts sång och Brian Downeys trummor är av allt att döma orörda. 

Albumet släpps 24 januari.

Alina Devecerski gör comeback

Alina Devecerski har släppt ett väldigt bra album, Maraton, och en nästan lika bra EP, Gnista+Gas. Albumet kom redan 2012 och EP:n kom 2014.

Efter 2014 har det kommit några singlar, ofta i samarbete med andra artister. Nu kommer vad som känns som en comebacksingel, med titeln Krigare. 

Texttemat anknyter till sista låten på albumet, Krigar precis som du.

Än så länge finns inga besked om något kommande album.

I musikvideon - se ovan - är det för övrigt roligt att hon vaknar till Flytta på dig, monsterhiten som har 58 miljoner spelningar på Spotify. Krigare har hittills nått upp till cirka 14 000 spelningar. Det måste vara svårt att kriga mot en tidigare monsterhit.

PS: Jag har faktiskt skrivit ett tidigare blogginlägg med exakt samma rubrik, upptäckte jag. DS

Tillbakablicken: Don't Try This At Home, Billy Bragg

För att parafrasera Søren Kierkegaard; en skivkarriär kan bara förstås baklänges. Väldigt många artister har en skivkarriär som blossar upp, häftigt flammande under några år, för att sedan långsamt gå ner på sparlåga. 

Billy Bragg kommer för alltid vara karaktäriserad av sina 3-4 första skivor och sina liveframträdanden där han var själv på scenen med en eller ett par elektriska gitarrer. Jag ska vara ärlig, jag tycker inte Billy Bragg har gjort något riktigt intressant i studio sedan skivorna med Wilco, Mermaid Avenue, volym 1-3. 

De kanske tre senaste skivorna är rentav obegripligt tråkiga. Hur mycket av det är mitt eget fel? Säkert en hel del. Jag lyssnar inte på samma sätt vid 57 års ålder som jag gjorde vid 17 års ålder eller 27 eller ens 37. Men jag kan också med rimlig säkerhet säga att Billy inte är så vass som han en gång var.

Det finns en intressant skiva i en slags mellanperiod, mellan unga, arga Billy med elgitarren och nutidens Billy som försöker göra något slags brittisk americana. Jag tänker på Don't Try This At Home som kom ut 1991. Tillsammans med Talking With The Taxman About Poetry så är Don't Try This At Home Billy Braggs bästa listplacering hemma i Storbritannien, en 8:e plats. (I backspegeln är just dessa två album Braggs bästa, så säljsiffror kan vara "korrekta".) 

Jag minns att jag var ganska ljummen när skivan kom ut. Tyckte den kändes mesig och otydlig. Först nu i efterhand förstår vi att den innehöll låtar som i dag är klassiker i Braggs katalog: Accident Waiting To Happen, Sexuality, North Sea Bubble, Mother of the Bride...

Och inte minst Tank Park Salute, som Bragg skrev till sin far som dog i lungcancer. En av hans finaste melodier.

På You Woke Up My Neighborhood så gästar Michael Stipe och Peter Buck från R.E.M. En av alla dessa låtar om relationer som blivit ett av Braggs signum. 

Johnny Marr från The Smiths skrev Sexuality tillsammans med Bragg och var medproducent, tillsammans med Grant Showbiz, på tre av spåren på skivan.

Don't Try This At Home är en möjlighet att upptäcka en artist som står på sin kreativa topp.

(Tillbakablicken var en vinjett som jag - uppenbarligen - använde för ett antal artiklar 2021-2022. Den kanske kommer tillbaka flera gånger. Sök på Tillbakablicken för att se vad jag har skrivit om tidigare.)

Ulf Lundell släpper Live på Tyrol

Hösten 2005 gjorde Ulf Lundell något ovanligt. Hans höstturné bestod av 15 spelningar, samtliga på restaurang Tyrol på Gröna Lund i Stockholm.

Jag bevistade en av dessa spelningar, jag kan inte för mitt liv påminna mig om vilket datum det rörde sig om. Jag minns mest en varm och syrefattig lokal. 

Live på Tyrol gavs något år senare ut på DVD. I går fredag 1 november kom även en CD-utgåva, och den finns även tillgänglig på streaming. En dubbelvinyl samlar ett urval av låtarna.

Utgåvan är om inte annat intressant för vissa udda spår, som till exempel Natt, Blues för en ung flicka och Underlig kärlek.