Underfundigheten har alltid ställt sig i vägen när jag har försökt gilla Bob Hund. Lite för finurliga, lite för mycket "inside joke", lite för - ja, det hemska ordet - studentikosa.
Men det är säkert orättvist, det är nog bara jag som har haft fel glasögon på mig. Mycket ligger som bekant i betraktarens öga.
Årets album bryter hur som helst ner mitt motstånd. Albumet släpptes i två omgångar, som Drömmen är en råvara och Verkligheten är en raffinerad produkt. När jag lyssnar nu är Bob Hund plötsligt oemotståndliga låtsnickare och Thomas Öberg ett textskrivargeni.
"Du är den enda jag känner som har satt sin sista potatis i system" - från Nu har du gått för långt - är utan tvekan årets textrad, alla kategorier. Möjligtvis i konkurrens med - från samma låt - "När jag lärde känna dig, var du en ensamvarg, omöjlig att tämja. Nu är du en sällskapsvarg. omöjlig att lämna".
Bob Hund får årets inofficiella pris för att ha omvänt mig. När det väl har hänt så brukar jag bli fixerad och lyssna igenom hela låtkatalogen. Dit har jag inte hunnit än, men det kanske hinns med under jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar