Det har så klart sina sidor att ha en lucka på 24 år mellan album.
Tracey Thorn och Ben Watt i Everything But The Girl släppte Temperamental under 90-talets sista år och lade sedan tid på att uppfostra barn, vårda Ben Watt för hans autoimmuna sjukdom samt solokarriärerna. Ja, och Tracey Thorn hann skriva några böcker också.
Någonstans dök Everything But The Girl upp som en möjlighet igen, och här står vi, 2023, med albumet Fuse, som är väl i klass med deras tidigare utgivning. De ogina påpekar att Thorns röst inte låter exakt som den gjorde under storhetstiden, och det är sant, och säkert ofrånkomligt. Rösten är mörkare i dag.
Watt och Thorn försöker i vissa delar anknyta till den dansmusik de anslöt sig till på 90-talet, men jag tycker skivans finaste stunder är de ballader som handlar om tillvaron som medelålders, när du gör bort dig (When You Mess Up) eller förlorar någonting (Lost).
Skivan känns som en engångscomeback, men det borde inte finnas något skäl att inte göra en uppföljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar