torsdag 27 april 2017

Ossler ger oss gott och blandat


Det är en fånig men rättvis metafor, tycker jag - Ossler är som den svenska vänstern, han verkar väldigt orolig för att framstå som publikfriande. I vänsterns fall gäller att den överlåtit populismen åt extremhögern.

I Osslers fall gäller att han gärna vill upplevas som lite svår, med ungefär samma manglande eller gnisslande musik han brukar ägna sig åt hos Thåström eller tillsammans med densamme i Sällskapet.

Men Ossler är ju som bäst när han kör de små, fina balladerna - som Luften är fri eller Något desperat eller Monsterman. (Monsterman! Han borde spela den!)

Eller hans mer poppiga alster, som han faktiskt har slängt in igen på senaste skivan Evig himmelsk fullkomning. T ex Här kommer hen, som skulle kunna vara ett lättare spår från The Cure eller New Order. Eller Slaget om Verdun, som till och med skulle kunna vara skriven av Osslers gamle antagonist i Wilmer X, Nisse Hellberg (som aldrig blivit anklagad för att vara svår).

På Debaser Strand på torsdagskvällen spelar Ossler nästan bara låtar från nya skivan. Om jag minns rätt, så slänger han bara in fyra gamla spår - Hem till mor från Krank, Fåglar faller och Grisarna och flugorna från Stas samt Ett slutet rum från Ett brus.

Sammantaget är det jättebra - jag önskar bara att Ossler skulle våga vara lite mer populär!

tisdag 25 april 2017

Alice B har släppt megabox


De roligaste skivfynden är när du nästan slumpmässigt hittar en ny skiva som en favoritartist kommit ut med. Jag minns fortfarande känslan när jag sommaren 1980 stod på Domus i Östersund och fingrade på Unmasked av Kiss. Jag hade hört att de skulle komma med en ny skiva men hade ingen aning om var, när eller hur.

Nu kanske en skivback i Östersund inte riktigt kan jämföras med att hitta en skiva på Itunes men av en slump sökte jag på Alice B och såg att hon släppt en riktig megabox, i ordets rätta bemärkelse. Mega (Skisser 2005-2016) innehåller 81 spår, i form av just skisser, demoinspelningar.

Den hade släppts tidigare i år, utan att jag haft en aning om det.

Jag har ju sågat artister för att göra liknande saker (Lundell, jag tänker på dig), men Alice B kommer undan eftersom du inte behöver köpa någon fysisk jättebox som kostar flera tusen, utan kan köpa de 81 spåren digitalt till det facila priset av 99 kronor.

Det tycker jag är bra, för att höra låtskisser från en lovande ung svensk artist.

söndag 23 april 2017

Randy Newman släpper vinylbox



Lagom till Record Store Day, som var i går, 22 april, har Randy Newman släppt en vinylbox med de första fem studioalbumen, Lonely At The Top - The Studio Albums 1968-1977.

Dvs. Randy Newman, 12 Songs, Sail Away, Good Old Boys samt Little Criminals. En bonussingel i boxen innehåller alternativa versioner av You Can Leave Your Hat On och Last Night I Had A Dream.

Nu ska du inte ha några större förhoppningar om att lägga handen på denna box, för upplagan är begränsad till 1 000 exemplar.

Men du kan alltid glädja dig åt att höra Randy och producenten Lenny Waronker diskutera boxen i Youtubeklippet ovan. Och så finns naturligtvis albumen tillgängliga på många olika sätt.

torsdag 20 april 2017

Matthew Sweet släpper nytt album


Hur många artister följer jag för att de gjorde ett eller två eller tre magiska album för 20 år sedan eller mer?

Varje gång hoppas jag, att nu ska det bli lika bra som 1982 eller 1987 eller 1993 eller 1999.

Det är alldeles för många artister som jag följer på precis det viset.

Matthew Sweet gjorde framför allt två skivor - 100% Fun och Blue Sky On Mars - som jag rankar bland de bästa skivorna jag någonsin hört. Framför allt 100% Fun som är så nära perfekt powerpop man kan komma. När flygrädde Sweet toppade de två skivorna med att faktiskt besöka Stockholm och Vattenfestivalen för en spelning så var jag i sjunde himlen.

Problemet är att efter Blue Sky on Mars, som kom ut för precis 20 år sedan, så har han tragglat vidare och släppt ett drygt tiotal skivor - soloskivor, duettskivor (med Susanna Hoffs, de spelade coverlåtar tillsammans) och trioskivor (under namnet The Thorns, tillsammans med Pete Droge och Shawn Mullins).

Jag vågar säga att egentligen ingen av de skivorna som kom 1998 och framåt har lämnat något bestående avtryck. Coverplattorna med Susanna Hoffs var kul, men de var just det - coverplattor.

Till och från har en och annan låt satt sig lite mer - t ex Trade Places eller Write Your Own Song från skivan In Reverse. Men på det stora hela; njä.

Så kort sagt; det är med lite hopp jag annonserar att Matthew Sweet släpper nya skivan Tomorrow Forever 16 juni.

Det är tydligen hela sex år sedan förra skivan Modern Art, vilket förvånar mig, och indikerar att jag kanske ändå inte lyssnat egentligen någonting på den skivan.

onsdag 19 april 2017

Det bästa


Som bekant har Matt Johnson och The The nu låtit BBC premiärspela bandets första singel på tio år (15 år om man bara räknar singlar som fysisk produkt).

Det skedde i Steve Lamacqs program på BBC 6, och du kan lyssna på en intervju med Matt Johnson samt höra den nya låten We Can't Stop What's Coming via denna länk.

Intervjun med Matt Johnson börjar cirka 1.11 in i programmet och den nya låten spelas cirka 1.21 in i programmet.

Som framgår av intervjun handlar låten om Matt Johnsons bror Andys bortgång. Det var Andy som gjorde de geniala omslagsteckningarna till klassiska album som Infected och Dusk.

Och just nu är nya låten det bästa jag någonsin hört. Jag kommer säkert vara lite mindre euforisk om några veckor...

Singeln kommer släppas i 2 000 kopior lagom till Record Store Day, på lördag 22 april. Än så länge finns inget digitalt släppdatum, men Johnson säger i intervjun ovan att låten är en del av ett "större projekt", kopplat till dokumentärfilmen The Inertia Variations, som kommer i slutet av året. Låter som nytt album!

söndag 16 april 2017

Steve Earle släpper ny skiva



16 juni kommer Steve Earles nya skiva So You Wanna Be An Outlaw.

Det finns alltid bra låtar på Earles skivor, men jag hävdar att duoskivan med Shawn Colvin från i fjol var väldigt blek. Tråkigt nog eftersom bägge artisterna - särskilt Colvin - är bland mina favoritartister.

Enligt Earle själv är So You Wanna Be An Outlaw hans minst politiska skiva hittills. Tydligen hade han skrivit hela skivan när det stod klart att Donald Trump skulle vinna presidentvalet. Läs mer i denna intervju från Billboard.

Hör titellåten ovan.

fredag 14 april 2017

Sparks släpper ny skiva


Jag skulle vilja gilla Sparks lite mer förbehållslöst. Det är förvisso svårt att värja sig mot de klassiska 70-talshitsen från bandets gyllene era, men ibland känns det som att de försöker lite för mycket.

Det ska liksom vara så smart-roligt hela tiden att det väcker ett motstånd i alla fall hos mig. Titta till exempel på omslagsbilden till nya skivan, ovan.

Å andra sidan, när Sparks träffar rätt, som bandet till exempel gjorde på Hello Young Lovers från 2006, då är de svåra att stå emot. Lyssna på Perfume, både rolig och smart utan att det känns tillgjort.

8 september släpper bandet sin första studioskiva på hela åtta år, Hippopotamus. (Däremellan har Sparks haft ett gemensamt projekt med Franz Ferdinand, som släppte albumet FFS, 2015.)

torsdag 13 april 2017

Kamasi Washington släpper ny skiva



Här skrev jag om att Kamasi Washington skulle framföra  nya verket Harmony of Difference.

Nu är det spikat att Harmony of Difference även släpps på skiva. Ovan kan du höra ett av de sex spåren från skivan.

Exakt releasedatum framgår ännu inte, men skivan ska släppas i sommar.

onsdag 12 april 2017

Förbryllande skiva


Det är kul med artister och skivor som delar kritikerkåren.

Jag har läst både hyllningar och ganska präktiga sågningar av Father John Mistys nya skiva Pure Comedy. En av sågningarna talade om gymnasiala texter.

Och det är ännu roligare att jag inte ens själv vet vad jag ska tycka. (Ofta är jag rätt tvärsäker på om jag gillar eller ogillar någonting.)

I mina öron låter Pure Comedy i sina bästa stunder som om Elton John fått en 70-talistisk nytändning, i stil med Madman Across The Water. Många stämningsfulla pianoballader i en luftig, snygg produktion.

Men samtidigt... en 13 minuter lång sång som heter Leaving L.A... Låttitlar som When the God of Love Returns There'll Be Hell to Pay.

Kort sagt; är Pure Comedy bara snygg yta men torftigt innehåll? Jag vet inte, men det känns roligt att få fortsätta undersöka det. Och det i sig gör ju att skivan har ett värde.

tisdag 11 april 2017

Omslaget till Buckingham McVie + turné!


Först fick vi beskedet att nya Fleetwood Mac-skivan i stället blir en duoskiva med Lindsey Buckingham och Christine McVie.

Sedan fick vi releasedatumet, 9 juni. 

Nu har vi även fått omslaget och besked om att det blir en turné. Hittills är det bara datum i USA som har offentliggjorts men vi kan ju drömma om Europa och Sverige också.


måndag 10 april 2017

Ani DiFranco släpper ny skiva i juni

Ani DiFranco fick lite av en nytändning med albumet Red Letter Year från 2008, men tyvärr är de flesta av hennes skivor under de senaste dryga 15 åren intill förväxling lika.

Låtmaterialet är för anonymt och det känns som om hon inte riktigt haft någon riktning att gå efter, vare sig budskapsmässigt eller musikaliskt. Det finns säkert hardcorefans som tycker jag är orättvis när jag säger så.

9 juni släpps hennes 19:e studioalbum, det 21:a om vi också räknar de två skivor hon gjorde med folksångarkollegan Utah Phillips. Och det fnörtinörtonde om vi även räknar in liveskivor och samlingar.

Nya skivan heter Binary och kan beställas via Pledge Music här.

söndag 9 april 2017

Ny skiva med Ron Sexsmith


Jag tillhör dem som argumenterar för att internet skapat en större mångfald och bredare urval i den musik vi möter. Andra hävdar att artisternas ekonomiska förutsättningar blir sämre och sämre, vilket snart kommer att föröda hela musiklivet.

Jag vet bara att det finns så många artister jag BORDE följa mer noggrant. Ron Sexsmith är en av de där artisterna som jag tyvärr har sorterat lite åt sidan, inte minst för att det blir både ekonomiskt och tidsmässigt ohållbart om du ska ta del av hundratals artisters samlade verk.

Men som vanligt kommer jag nog i alla fall lyssna en eller två gånger när Sexsmith 21 april släpper sin nya skiva, The Last Rider. Kanske anspelar just detta på att hans karriär är på upphällningen?

fredag 7 april 2017

Little Steven gör comeback


Little Stevens två första soloplattor är klassiker, vill jag hävda. Souliga Men Without Women och rockiga Voice of America.

Även några av de senare plattorna har sina stunder.

Därför är det kul att han nu gör comeback 19 maj med skivan Soulfire.

Skivan innehåller 12 låtar varav flera tydligen är nyinspelningar av låtar som Little Steven tidigare hade skrivit till bland andra Gary U.S. Bonds och Southside Johnny & The Asbury Jukes. Kan tyda på viss skrivkramp, men det är ändå trevligt att Little Steven gör comeback.

Men en sak... Omslaget... Vad i hela friden tänkte karln?

torsdag 6 april 2017

Förhandslyssna på The New Pornographers nya skiva


Visserligen behöver du vara vänta en dag till innan den officiella releasen, men du kan fortfarande förhandslyssna på The New Pornographers nya skiva, Whiteout Conditions, här! 

Jag är naturligtvis främst intresserad av bandet eftersom Neko Case medverkar. Oavsett hur sparsamma hennes bidrag är, så är de alltid värda att höra. Att döma av Case Twitterflöde sliter hon just nu med sitt eget nya album.

Whiteout Conditions låter som ett ganska piggt album. Roligt i alla fall för 3-4 lyssningar.

lördag 1 april 2017

Kvartalsrapport


Ett skivår börjar sällan med en rivstart. De bästa releaserna släpps nästan alltid under september-oktober-november.

Så första kvartalet 2017 är inte unikt. Lite försiktigt, lite avvaktande. Men några skivor tror jag kommer stå sig även när vi summerar årsbästalistan i december.

Honest Life, Courtney Marie Andrews
Courtney Marie Andrews var på Debaser Strand häromsistens och spelade en gratiskonsert. Tyvärr upptäckte jag det för sent och var bokad av annat. Inte minst synd eftersom hennes Honest Life är årets bästa skiva hittills. Det är tredje skivan och 27-åringen är redan en fullfjädrad artist. Americana med tyngd utan att hemfalla till bredbent rock.

Burn Something Beautiful, Alejandro Escovedo
Den gamle Rank and File-snubben Alejandro Escovedo har varit igenom många eländen - sjukdomar och orkaner. Så han tappade lusten även till musiken. I Don't Want To Play Guitar Anymore sjunger han. Men paradoxalt nog åstadkommer han, med hjälp av gamla R.E.M.-gitarristerna Peter Buck och Scott McCaughey, ett piggt och bra album.

Mental Illness, Aimee Mann
Det är fem år sedan hennes förra soloalbum. Därefter har Aimee Mann gjort skiva och turnerat med Ted Leo, som The Both. Mental Illness är en stark comeback, där hon gått all-in för att låtarna ska vara "akustiska och i valstakt", som hon skämtat i intervjuer. Det är sant att produktionen nästan är som en Aimee Mann-parodi. Men det är bra och det är vackert.

Ossler, Evig himmelsk fullkomning
Jag har inte riktigt hunnit komma in i den här skivan som släpptes för en dryg vecka sedan, men det hörs att Ossler är mer på tårna än på sina två senaste alster. Mer variation, en lättare känsla än den ganska dystra, dova stämning som vilade över föregångarna. Lovande!

Slowgold, Drömmar
Amanda Werne, som kallar sig Slowgold när hon gör egen musik, förekommer lite överallt nu för tiden. Till exempel på tre skivor som jag nu lyfter fram - sin egen Drömmar och Freddie Wadlings liveskiva, samt Osslers nya skiva. Drömmar är ett typiskt "på kanten till genombrott"-album. Förmodligen blir detta inte en stor hit, men nästa skiva kan bli det...

Freddie Wadling, Live 2016 Slagthuset Malmö 8 april
Liveskivor brukar sällan vara minnesvärda, men den här är ett undantag. En provkarta på Freddie Wadlings storhet, med alltifrån de nyare spåren från skivan Efter regnet och gamla favoriter som I Can't Kill The Bogeyman och Walk.

torsdag 30 mars 2017

Releasedatum klart för Paul Wellers nya


10 mars släppte Paul Weller soundtracket till filmen Jawbone. Drygt två månader senare, 12 maj, släpper han nya skivan A Kind Revolution.

Noterbara gästartister på albumet är Robert Wyatt, P.P. Arnold och Boy George.

För en artist som var så oerhört distinkt och tydlig under första delarna av sin karriär - i The Jam och The Style Council - så är Wellers solokarriär mer... jämntjock.

Album som Wild Wood och Stanley Road är uppenbara höjdpunkter, men i övrigt ska jag erkänna att jag har svårt att hålla isär skivorna. Till och från slänger Weller in höjdpunkter - Come On/Let's Go eller From The Floorboards Up från As Is Now-skivan till exempel. Men ofta är det lite samma mellangråa lunk, i värsta fall riktig gammal tunggumpad bluesrock.

Vid senaste skivorna Sonik Kicks och Saturn's Pattern hette det att Weller dels blivit mer experimentell, dels fått en nytändning. Men jag tyckte nog det var samma sak som 4-5 album tidigare.

Återstår att se hur pigg A Kind Revolution är.

fredag 24 mars 2017

Mest intensiva skivsläppsdagen hittills i år


Hittills i år är det ingen dag som varit så späckad med intressanta skivreleaser som dagens datum, fredag 24 mars.

Om jag skulle kommentera de intressanta släppen och gå från "minst intressant" till "mest intressant", då blir ordningen så här:

Skivor med Jethro Tull, Night Ranger, gamla Policegitarristen Andy Summers och The Jesus & Mary Chain noterar jag mest i förbigående. Jag tror inte någon av dessa kommer att bli särskilt flitigt spelad, men det intressanta med dessa artister är att de ibland får en lidnersk knäpp och åstadkommer något riktigt bra.

The Hold Steady-sångaren Craig Finn har svårt att få till toppformen från bandets tre första skivor, men i dag släpper han i alla fall sin andra soloskiva, We All Want The Same Things.

Steve Hackett, tidigare Genesisgitarristen, gjorde en bra skiva i Wolflight som kom ut 2015. Nu släpper han The Night Siren.

Svenska Heavy Tiger som debuterade med Saigon Kiss 2014 kommer i dag ut med uppföljaren Glitter. Det låter lite tyngre än debuten, vilket är bra.

Diamanda Galas, som inte släppt en skiva sedan 2008, kompenserar det med att släppa två skivor i dag, All The Way samt At Saint Thomas The Apostle Harlem. Vänta er blues och sånger om döden.

Allra mest har jag dock sett fram emot Osslers första skiva på fyra år, Evig himmelsk fullkomning. Det jag hört hittills visar att Ossler återfunnit något av det lättare anslag som präglat hans bästa skivor. Detta utan att helt släppa de tyska industriinfluenserna, så klart.

torsdag 23 mars 2017

Enastående vackert från Aimee Mann


Aimee Mann har redan tidigare låtit oss tjuvlyssna på några låtar - Patient Zero, Goose Snow Cone - från nya skivan Mental Illness.

Nu låter hon oss, via NPR, höra hela skivan. Klicka här.

Det är bara att kapitulera. Aimee Mann tar fram hela det grova artilleriet - i princip varje låt är en ballad, i princip varje låt är så vacker att det värker i hjärtat.

Jag ska erkänna att jag inte varit lika begeistrad av alla Mannskivor efter, säg, Lost In Space (2002), men det här är fem stjärnor, fem getingar, fem plus hela vägen.

Skivan släpps 31 mars.

onsdag 22 mars 2017

Chuck Berrys sista album släpps i juni



Redan i fjol aviserades Chuck, den 90-årige legendarens nya album.

Nu råkade det bli så att Chuck Berry avled, i lördags, flera månader innan skivan skulle släppas.

Releasedatum blir 16 juni och skivan innehåller tio spår - åtta av dem skrivna av Berry själv. Första smakprovet från skivan kan höras via videon ovan.

tisdag 21 mars 2017

The The släpper ny singel


Visst har Matt Johnson släppt ny musik under namnet The The flera gånger de senaste åren. Men jag tror vi alla är trötta på de minimalistiska filmsoundtracks han ägnat sig åt, och vill ha den första riktiga skivan - med SÅNG - sedan singeln Mrs. Mac som kom ut 2007.

Lagom till Record Store Day i Storbritannien - 22 april - släpps The Thes första singel på tio år (märkligt nog hävdar RSDs webbsida att det är The Thes första singel på 15 år).

We Can't Stop What's Coming heter låten och Matt Johnson har med sig gamla fina The The-medmusiker som Johnny Marr, Zeke Manyika och dessutom svenska Meja (!).

Tyvärr verkar singeln endast bli tillgänglig i 2 000 kopior, ensidig vinyl. Låt oss hoppas att Matt Johnson längre fram låter oss ta del av låten. Det sägs trots allt sedan något år tillbaka att Johnson håller på att skriva ett nytt album för The The.

torsdag 16 mars 2017

23:e studioalbumet från John Mellencamp


Gamla veteranartister som John Mellencamp har i regel gått igenom flera olika stadier i sin karriär.

Som bekant började han som tonårspoppare och fortsatte som hitmakare och listklättrare - han prenumererade på multiplatinaskivor under 80-talet.

Men ingen kan stanna på toppen för evigt. Som för så många andra så är försäljningssiffrorna betydligt mer blygsamma i dag. En del av detta är förändringar i hela branschen, och en del är att Mellencamp nu för tiden är mindre intresserad av att skriva hits och mer av att spela som han själv vill.

28 april släpper Mellencamp sitt 23:e studioalbum, Sad Clowns & Hillbillies. Det intressanta med denna skiva är att han har samarbetat tätt med Carlene Carter. Hon både sjunger, spelar och har bidragit med låtar till skivan. Mycket riktigt är skivan också creddad till "John Mellencamp featuring Carlene Carter".

onsdag 15 mars 2017

Lite mer än nostalgi


Det är ofrånkomligt att det är nostalgi i luften när KSMB vädrar repertoaren under en vinter-/vårturné med åtta konserter.

KSMB har tagit med sig två förband som inte är riktigt lika veteranbetonade - unga Matriarkatet och irländskinfluerade Sir Reg. Däremot är tredje förbandet Sixten Redlös nästan lika anrika - men inte lika framgångsrika - som KSMB.

Förbanden får tämligen varmt bemötande, men det är såklart huvudakten som publiken väntat mest på. KSMB får största delen av publiken att gå igång rejält, även om några av oss veteraner på sittplatsläktaren kanske är lite mindre utlevande.

Till KSMBs fördel ska nämnas att de nya låtarna - bland annat minihiten Sverigevänner - smälter in sömlöst med det äldre materialet. Allt är inte bara nostalgi.

Alla låtar kanske inte har det mest originella uttrycket men i regel kompenseras detta med entusiasm och hantverksskicklighet. (Musikerna är riktigt slipade, det är egentligen bara sångarna Micke Alonzo och Steppan Guiance som i första hand lever på entusiasm.)

Så finns det plats för KSMB 2017? Otvivelaktigt.

tisdag 14 mars 2017

Ny musik från Kamasi Washington

Kamasi Washington slog igenom med sitt trippelalbum The Epic som kom 2015.

Nu kommer han ha premiär för ny musik på Whitneybiennalen i New York, som öppnar på fredag 17 mars.

Enligt denna artikel i New York Times så heter det nya verket Harmony of Difference, är 37 minuter långt och är en svit bestående av sex delar.

Det framgår inte av artikeln om eller när verket kommer att släppas på skiva.

lördag 11 mars 2017

Sheryl Crow har tröttnat på att vara någon annan


21 april släpper Sheryl Crow sitt tionde album, Be Myself. Det är 15 år sedan hon fick till en riktig fullträff, med C'mon C'mon.

Därefter har hon vinglat mellan country och Memphissoul och julskivor, på ett sätt som inte varit helt förtroendeingivande.

Nu sägs det att Be Myself är en återgång till stilen på hennes fyra första skivor. Men vi vet hur svårt det är att resa tillbaka i tiden, inte minst för artister som saknar sin storhetstid.

Första spåret från nya skivan, Halfway There, påminner i tempo och upplägg lite om sådana gamla Crowfavoriter som My Favorite Mistake, utan att ha dennas uppenbara hitkänsla. Återstår att se vad resten av materialet går för.

torsdag 9 mars 2017

Lovande från Osslers nya



Ossler har genom åren haft förmågan att blanda tung mangelrock med uppenbara (ofta Tysklandsrelaterade) influenser med ett mer lätt, ljust, ibland nästan poppigt material.

På de två senaste skivorna, Stas och Ett brus, har det blivit mest mangel, eller åtminstone har känslan varit... tyngre. Inte några luftiga melodier som svävar fritt över taken.

Kanske är smakprovet från nya skivan, Evig himmelsk fullkomning, en vägledning om att ljusare tider väntar? Slaget om Verdun är textmässigt lika dyster som mycket av materialet från de två senaste skivorna, men tempot är högre och det finns ett piggt trumkomp med vispar som driver låten framåt.

Albumet släpps 24 mars.

lördag 4 mars 2017

Ny snutt från Roger Waters



Releasedatum är satt till 19 maj för Roger Waters nya skiva Is This The Life We Really Want? Hans första rockalbum på 25 år.

De ljudsnuttar han delat med sig så här långt låter väldigt Pink Floyd-iga. Här hittar du den förra snutten.

tisdag 28 februari 2017

Lindi Ortega släpper ny EP



Nog väntar vi på ett nytt album med Lindi Ortega. Det är trots allt nästan två år sedan Faded Gloryville.

Nu är väntan över, men det blir inte ett helt album utan en EP, Till The Goin' Gets Gone.

Till Rolling Stone säger Ortega att hon efter förra skivan inte visste om hon skulle kunna fortsätta som professionell musiker. Men tolkningen av nya EP:n ska uppenbarligen ändå vara att hon fortsätter.

Och det bör vi vara glada över.

EP:n släpps 17 mars och titelspåret hör du via videon ovan.

lördag 25 februari 2017

Artister som jag ska ha kvar på Itunes eller inte


Itunes Match, som gör att jag kan lyssna på min musiksamling i såväl dator som telefon, hade till alldeles nyss en gräns på 25 000 låtar.

Ibland ramlade jag över den gränsen, och då var jag tvungen att ta bort musik. Det var ju jobbigast att rensa bort de där artisterna som jag bara hade en eller två skivor med. Därför gick jag i regel på vissa artister som jag hade många skivor av, men som jag lyssnade (för) sällan på.

Således har jag till och från rensat ut R.E.M., AC/DC och U2, för att ta några exempel. Det jobbiga är när du sedan får en period då du vill lyssna på de här artisterna. Ska du lyssna på Spotify, vars ljudkvalitet faktiskt ÄR sämre, eller ska du lägga tillbaka skivorna på Itunes.

Ibland tar jag mig omaket att lägga tillbaka band. I dag håller jag t ex på att lägga tillbaka min U2-samling i Itunes...

PS: Och dessutom verkar Apple nu faktiskt ha slopat 25 000-låtarsgränsen. Eller åtminstone gjort den mindre tydlig. Jag märker i alla fall inga problem med att nu ha cirka 28 000 låtar i Itunes. DS

onsdag 22 februari 2017

Quiet Riot släpper nytt


Quiet Riot har en lite udda historia. Trots att den hyllade - och för tidigt bortgångne - gitarristen Randy Rhoads spelade i bandet, så kunde de endast få skivkontrakt i Japan, där de släppte två skivor i slutet av 70-talet.

Sedan när Rhoads väl lämnat för att spela med Ozzy Osbourne, så fick Quiet Riot en jättehit med bandets tredje skiva - och första som gavs ut i USA - Metal Health, 1983. Den största hiten från Metal Health var den gamla Sladedängan Cum On Feel The Noize.

Metal Health sålde 6 x platina i USA. Efterföljaren Condition Critical försökte också rida på en Sladelåt, nämligen Mama Weer All Crazee Now. Skivan sålde bra, men inte i närheten av Metal Healths nivåer.

Sångare Kevin DuBrow avled 2007, men bandet fortsätter, nu med endast trummisen Frankie Banali kvar sedan Metal Health-eran.

21 april släpper Quiet Riot skivan Road Rage.