fredag 19 augusti 2016

Sting tillbaka i rocksvängen?


Det har varit en prövning att vara Sting-fan under de senaste åren.

Till en början kan det verka lite skoj att han gör en musikal (The Last Ship) eller en skiva med svärtade julsånger (If On Winter's Night) eller spelar luta på en skiva med musik av John Dowland (Songs from The Labyrinth). Eller sjunger R&B med Mary J Blige (Sacred Heart). Men ärligt talat, de där infallen tröttnade i alla fall jag på väldigt snabbt.

11 november släpper Sting sin nya skiva 57th & 9th, som verkar vara det närmaste ett traditionellt "rockalbum" han har gett ut sedan 1999 års Brand New Day.

Av det ytterst blygsamma smakprovet ovan att döma, så skulle det nästan kunna vara en skiva med The Police.

fredag 12 augusti 2016

14:e studioalbumet av Leonard Cohen


82-årige Leonard Cohen verkar inte ha några avsikter att pensionera sig.

I höst (releasedatum ännu ej klart) släpper han sitt 14:e studioalbum, You Want It Darker.

Jag har en något udda relation till Cohen. Jag borde verkligen tycka om det han gör. Och till och från gör jag det. Hans förrförra skiva, Old Ideas, gillade jag jättemycket. Liksom I'm Your Man från 1988. Andra skivor har lämnat mig likgiltiga, t ex hans förra, Popular Problems.

Låtlistan till nya skivan är: 

You Want It Darker
Treaty
On the Level
Leaving the Table
If I Didn’t Have Your Love
Traveling Light
It Seemed the Better Way
Steer Your Way
String Reprise/Treaty

måndag 8 augusti 2016

Lugn tolkning


Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat såväl Sarah Riedels solodebut Memories of A Lost Lane som hennes skiva från 2014, Genom natten.

Genom natten var en snygg produktion, men kanske något sval i sitt uttryck, för att riktigt fastna i mitt hjärta.

Nu har hon samarbetat med författaren, poeten, akademiledamoten Kristina Lugn. Ett samarbete som började med ett mejl där Sarah Riedel skrev "Jag skulle vilja sjunga dina dikter. Får jag det?" (läs mer i denna artikel från tidningen Vi).

De tonsatta dikterna har framförts live, på Klara soppteater. På skivan finns 15 tonsatta dikter med. Skivan släpps 9 september.

söndag 7 augusti 2016

Toppar och dalar med The Waterboys

The Waterboys besökte Stockholm i fjol, kanske var det därför det blev Uppsala som fick besök nu i sommar. Bandets fanbas är inte så stor, att de har råd att besöka ens större svenska städer alltför ofta.

På Botaniska trädgårdens Backstage-scen får vi se och höra The Waterboys spela många gamla favoriter, men tyvärr också många nyare låtar som till stor del består av malande gitarrer. (Nej, jag är ingen fan av deras senaste album Modern Blues).

Ett annat minus är att bandet gör en del svårbegripliga covers (Roll Over Beethoven, Purple Rain). Det känns som om Mike Scott brukar välja covers på ett betydligt mer intelligent sätt (t ex tolkningar av Van Morrison, Bob Dylan, Neil Young).

Det känns kanske bakåtsträvande, men för mig blir höjdpunkterna Raggle Taggle Gypsy och Don't Bang The Drum, som Scott och violinisten Steve Wickham spelar på egen hand, utan sitt hårdrockande band.

Sedan går det nästan inte att misslyckas med låtar som A Girl Called Johnny, Fisherman's Blues och The Whole of The Moon.

Jag kanske låter för negativ, men det beror bara på att jag vet vilka höjder det här bandet kan nå under sina allra bästa kvällar. På det positiva planet ska också noteras att bandet är mycket tätt och samspelt, till skillnad från när jag hörde dem i fjol.

torsdag 4 augusti 2016

Ingrid Michaelson släpper nytt


26 augusti släpps Ingrid Michaelsons sjunde album, It Doesn't Have To Make Sense.

Michaelson har haft vissa modesta listframgångar under sin karriär, inte minst med låten The Way I Am från hennes andra album, Girls and Boys.

Hennes stil skulle kunna kallas "modern singer-songwriter", det är inte bara akustisk gitarr och lägereldssånger, utan ofta ganska poppiga, snygga arrangemang med en hel del elektroniskt plipp-plopp.

Första singeln från nya skivan, Light Me Up, är precis ett sådant exempel på vad jag skriver om ovan. Den kan du hitta via de vanligaste digitala kanalerna, till exempel här via Spotify.

söndag 31 juli 2016

Stockholm Music & Arts - litet urval

Jag är ingen festivalmänniska i den bemärkelsen att jag går dit och ser vad tusan som helst. Jag är för kräsen och ointresserad av att ta till mig ny musik.

I stället plockar jag russinen ur kakan. Således nöjde jag mig med att se Cat Power, Suzanne Vega och Joan Baez på årets Stockholm Music & Arts.

Jag kunde ha tänkt mig att se Patti Smith också, men festivalarrangörernas dumhet gjorde att hon lades på den mindre Trädgårdsscenen (samtliga kvällar, fre-sön), vilket gjorde att alla som ville se henne inte fick plats. Jag ska inte hävda att det var något stort avbräck, jag har sett Patti Smith ett par gånger tidigare och egentligen räcker det.

Det var första gången jag såg Cat Power, och hon var precis så som jag förväntade mig. Lät de flesta låtar gå in i varandra, utan att vänta på applåder - sparsamt med mellansnack, lät som om hon var på vippen att sluta spela vissa låtar. Långt ifrån publikfriande, för en fredageftermiddagspublik som var relativt fåtalig. Det närmaste en hitparad vi fick, var att hon spelade sin cover på Stoneslåten Satisfaction, samt den egna låten The Greatest.

Hon inledde med en handfull låtar på gitarr och övergick sedan till piano för att avsluta på gitarr igen. När hon väl spelar och verkar inne i det, så är Cat Power en fascinerande artist. Jag hoppas få se henne i en mer idealisk konsertlokal - dvs. inomhus och i ett mycket mindre format än en festivals stora scen.

Suzanne Vega har jag sett två gånger tidigare. Hon har inte någon enorm scennärvaro och kan verka lite torr och magisteraktig. Som tur är märktes detta inte alls under Stockholm Music & Arts - tvärtom verkade hon avslappnad, glad och peppad att spela inför en tämligen stor publik på söndagseftermiddagen.

Naturligtvis kör hon Luka och Tom's Diner, men också gamla favoriter som Marlene On The Wall och Small Blue Thing. Glädjande nog även Left of Center, hennes popdänga från filmen Pretty In Pink. Vi fick också We of Me, en ny låt från den kommande skivan som bygger på musik från Vegas pjäs om författaren Carson McCullers.

Joan Baez har jag märkligt nog inte sett, trots att hon är flitig Sverigebesökare (känns som att hon kommer hit i princip varje år, efter att å andra sidan haft ett uppehåll på 29 år...). Nu fick jag chansen, och hon är en av de där gamla rävarna som har en totalt naturlig scennärvaro och direkt publikkontakt.

Mellansnacket är lagom ironiskt ("I learned this song a billion years ago from Pete Seeger") och Baez har en närmast oändlig låtkatalog att plocka material ur - naturligtvis kör hon sin egen mest kända komposition, Diamonds & Rust, men också covers av Dylan (It's All Over Now, Baby Blue), Phil Ochs (There But For Fortune) och traditionella sånger som Joe Hill.

Störst jubel blir det när Patti Smith gästar och de sjunger en lagom orepeterad duett (Baez säger mitt i låten till Smith, "Do your talking thing!", Smith begriper uppenbarligen inte alls vad hon menar...) i John Lennons Imagine.

Sedan avslutar Baez med Gracias a la Vida, Violetta Parras mest kända sång. Småtrevligt!

lördag 30 juli 2016

Smakprov från Randy Newmans kommande skiva



Som jag skrev här så återkommer Randy Newman med ännu en del i serien The Randy Newman Songbook, närmare bestämt Vol. 3, den 23 september.

Samtliga volymer, 1-3, kommer också att samlas i en box med vinylskivor, som ges ut samma dag.

Ovan hittar du ett smakprov från nya skivan, nämligen Guilty, en av de sånger som förmodligen är mest känd för svenska lyssnare, eftersom Ulf Lundell spelade in en version (Skyldig) på sin coverskiva Sweethearts.

onsdag 27 juli 2016

Del 4 i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton


Det är ytterst sällan jag skriver om annat än musik på denna blogg.

Men nu slår jag ett slag för Cilla och Rolf Börjlinds nya bok, Sov du lilla videung, som släpps precis i dag.

Det är del 4 i serien om polisstudenten Olivia Rönning och polisen Tom Stilton (ja, Stilton verkar i nya boken återigen vara anställd hos polisen, efter att ha haft några år som uteliggare).

Kanske fick bokserien sitt stora publika genombrott i och med filmatiseringen av den första boken, Springfloden, i SVT?

Jag litar hur som helst stenhårt på att Sov du lilla videung är en lika effektiv bladvändare som de tre föregående böckerna i serien.

tisdag 26 juli 2016

Nionde studioalbumet från Suzanne Vega



På söndag besöker Suzanne Vega Stockholm Music & Arts. Hon spelar kl. 13.55 på Stora Scenen på Skeppsholmen.

Då har hon sannolikt med sig några smakprov från kommande skivan, hennes nionde studioalbum, Lover, Beloved: Songs from an Evening With Carson McCullers.

Bakgrunden till albumet är en off-Broadwaypjäs som Vega satte upp 2011, om författaren Carson McCullers. Nu har hon omvandlat produktionen till ett album.

Ovan hör du ett smakprov, sången Harper Lee.

Albumet släpps 14 oktober.

måndag 25 juli 2016

80-talet är tillbaka



Plötsligt känns det som att tidningen Schlager aldrig lagts ned. Årets skivflod innehåller bland annat nya album med Kai Martin & Stick! och Brända Barn.

Om du läste Schlager (1980-1985) så vet du att Brända Barn från Sundsvall hyllades som få andra svenska rockband. Själv tycker jag hyllningarna var... svårbegripliga. Visst, på debutskivan fanns där en viss nerv och svärta som kändes intressant, men de mestadels engelska förebilderna var så mycket bättre.

Brända Barn har så sakteliga smugit i gång sin comeback, men en albumuppföljare till debuten Allt står i lågor har dröjt till i år. Över bron som kom i våras känns lite lättare, lite mer kommersiell än debuten, men fortfarande är de engelska förebilderna bättre...

Kai Martin & Stick! har, enligt mina öron, mer av ett eget uttryck, även om de också lånar ljud och produktionsmanér från internationella förebilder. 31 år efter föregående skiva har bandet nu släppt [Utan titel]. Som låter bra, utan att på något sätt vara revolutionerande.

Både Brända Barn och Kai Martin & Stick! är kul att återhöra, men utan nostalgifaktorn så vete fåglarna hur intresserad jag skulle vara.

lördag 23 juli 2016

Nytt album av Regina Spektor

Regina Spektor är en artist jag gått från att vara totalt fascinerad av, till att helt tappa intresset för.

Jag åkte till och med till Malmö för att se henne spela på en hopplös eftermiddagstid på en festival, när hon ännu inte slagit igenom brett. Därefter kom Begin To Hope (2006) och hon slog mycket riktigt igenom. Någonstans där tappade jag intresset. Konstigt hur det kan bli.

För mig var det nog att jag tröttnade på Spektors ganska tydliga formel - en formel som lever kvar i nya singeln Bleeding Heart. Alla de manér - upprepningarna, tempoväxlingarna, de naivistiska texterna - som är charmiga från början, kan bli enerverande när man hör dem upprepas på skiva efter skiva. 

Bleeding Heart är försmaken till Regina Spektors sjunde album, Remember Us To Life, som släpps 30 september.

onsdag 20 juli 2016

Randy Newman släpper fler nyinspelningar


Jag är lite besviken, för jag trodde Randy Newman hade ett helt nytt album på gång - uppföljaren till 2008 års Harps & Angels. Nu visar det sig att detta album är uppskjutet till 2017, enligt skivbolaget.

I stället kommer The Randy Newman Songbook Vol. 3. Ännu en bunt nyinspelningar av hans gamla låtar. Volym 1 och 2 släpptes 2003 respektive 2011.

Dessutom samlas alla tre volymerna i en vinylbox om fyra LP.

Både boxen och den senaste volymen i samlingen släpps 23 september.


tisdag 19 juli 2016

Ny skiva av Ian Hunter

Ian Hunter släpper sin första skiva med nytt material på fyra år. 

Fingers Crossed, som skivan heter, kommer 16 september och innehåller tio nya låtar. Däribland titlar som Ghosts, That's When The Trouble Starts och Dandy, som är en hyllning till David Bowie.

Skivan spelades in i New Jersey och producerades av Ian Hunter och Andy York.

Ian Hunter tar även med sig sitt Rant Band och turnerar lite i Sverige i november. 15, 16 och 21 november spelar Hunter i Malmö (Kulturbolaget), Göteborg (Pustervik) respektive Stockholm (Nalen).

måndag 18 juli 2016

Alan Vega 1938-2016


2016 har varit ett skitår på många sätt - när man skriver så tänker väl de flesta på världsutvecklingen i största allmänhet. Vi som är musikintresserade tänker på alla som dött. Lemmy (redan 28 december i fjol), Bowie, Prince, Glenn Frey, Nick Menza och Freddie Wadling, för att nämna några.

Nu har även Alan Vega gått bort, vid 78 års ålder. Hans band Suicide, som var en duo, med Martin Rev, var inte direkt produktiva, de släppte bara fem skivor, den sista, American Supreme, kom 2002.

Men du behöver bara lyssna på debutskivan, Suicide, från 1977 för att inse att de var banbrytande för oerhört mycket av den synthmusik, indiemusik etc. som kom efter.

Ska du bara lyssna på ett spår så lyssna på tio minuter långa Frankie Teardrop. Alan Vegas röst låter klaustrofobisk, manisk, när han berättar om Frankie som jobbar i en fabrik, "from 7 to 5, just trying to survive".

måndag 11 juli 2016

Nya Dollyskivan har fått releasedatum

Dolly Parton släpper sitt 43:e (!) studioalbum 19 augusti. Notera då att detta är hennes 43:e studioalbum som soloartist. Om vi inkluderar album där hon samarbetat med någon - främst Porter Waggoner, i början av hennes karriär - så har hon spelat in ytterligare 18 album. Plus livealbum. Plus julskivor. Plus samlingsskivor. Etc.

Hon är alltså extremt produktiv. Och det finns ingen människa på jorden som hävdar att denna kvantitet kommit på bekostnad av kvalitet. Åtminstone inte i större utsträckning än vad som gäller för artister med motsvarande längd på karriären. 

Pure & Simple heter nya skivan, vilket bland annat indikerar en mindre sättning både på skivan och den efterföljande turnén.

CD-utgåvan innehåller även Dolly Partons livespelning från Glastonbury från 2014.

onsdag 6 juli 2016

Ny video av Billy Bragg och Joe Henry



Billy Bragg och Joe Henry har släppt ännu ett smakprov från sin kommande skiva.

The L&N Don't Stop Here Anymore har sjungits in av bland andra Johnny Cash. Michelle Shocked gjorde en mycket fin version av låten på sin bästa skiva, Short Sharp Shocked.

Billy Braggs och Joe Henrys skiva Shine A Light släpps 23 september.

tisdag 5 juli 2016

Rolig spelning med Status Quo


I höst ger sig Status Quo ut på en turné de kallar The Last Night of The Electrics. Så i stället för att lägga av helt med turnerandet tänker de göra det gradvis. Först sluta turnera elektriskt. Sedan sluta turnera akustiskt.

Nu får vi se vad som händer, för Rick Parfitt har fortfarande inte återvänt till scenen sedan sin hjärtattack i mitten av juni i Turkiet. Min gissning är dock att bandet spelar de där konserterna, oavsett om Parfitt är med eller ej.

Vid spelningarna under andra halvan av juni och början av juli har Parfitt ersatts av Freddie Edwards, son till bandets basist John "Rhino" Edwards.

På Gröna Lund verkar bandet till och från osedvanligt peppade, för att i nästa stund falla in i rutinmässigt malande. Francis Rossi kör två, tre mellansnack med lite Brexitsnack ("We are not europeans any more, is that bad?"), lite flirtande med svenskar ("pyttipanna, I have to have it whenever I come here") och uppmärksammande av att Rick Parfitt inte är på plats (Freddie Edwards är den ende medlemmen som över huvud taget får namns nämnande på scenen).

De kör, nästan bokstavligt talat, alla låtar som folk känner till med Status Quo, undantaget Marguerita Time. Vissa låtar tror jag till och med Status Quos kritiker har svårt att värja sig mot, som Caroline, What You're Proposin' och den gamla John Fogerty-covern Rockin' All Over The World.

De går av scenen precis lagom till att även jag börjar känna att det räcker. På det hela taget, en rolig spelning.

söndag 3 juli 2016

Halvårsrapport

Case-lang-veirs (album).jpg 

Årets sex första månader har passerat och vi kan se tillbaka på skivåret så här långt.

I min genomgång av första kvartalet så nämnde jag de senaste skivorna med Abbath, Eric Bell, Jim Bryson, Freddie Wadling och Brooke Waggoner.

De är fortfarande höjdpunkter, anser jag.

En skiva från första kvartalet som jag omprövat, i positiv riktning, är Policas United Crushers. Tyckte först att den lät som en blek kopia av föregångarna, men den har bitit sig fast och lever nu på sina egna meriter. 

Under andra kvartalet kan framför allt nämnas debutskivan från supergruppen Case/Lang/Veirs, dvs. Neko Case, K.D. Lang och Laura Veirs. En helgjuten skiva som visar respektive artists starka sidor, samtidigt som deras röster presterar oerhört vacker stämsång. Årets bästa skiva så här långt.

Willie Niles tionde studioskiva World War Willie är ovanligt pigg - Nile har ju upplevt en karriärrenässans de senaste åren. Inga större kommersiella framgångar, men mycket respekt från kollegor och en solid skivproduktion.

Tom Pettys band Mudcrutch har släppt sin andra skiva. Gubbrock av bästa sorten. 

Ace Frehley släppte sin coverskiva Origins Vol. 1. Som många coverskivor gör den tyvärr varken till eller från. Originalen hotas inte direkt.

Julianna Barwicks Will och Aina Myrstener Cellos Cellomusik vol. II hade jag stora förväntningar på. Ingen av skivorna har riktigt motsvarat förväntningarna - men kanske handlar det bara om tid för inlyssning.

Skivan jag lyssnat överlägset mest på är Clean Your Clock, Motörheads sista liveinspelning från München, bara någon månad innan Lemmy avled.

onsdag 29 juni 2016

Van Morrison släpper ny skiva

Van Morrison släpper sin första skiva med nytt material sedan 2012 års Born To Sing: No Plan B.

30 september kommer Keep Me Singing, så temat går igen från föregångaren.

Det är bara en enda cover på skivan, en gammal bluesstandard kallad Share Your Love With Me.

Det är också värt att notera att Van plockar upp sin gamla fina tradition med instrumentala låtar, Caledonia Swing heter bidraget denna gång.

På 80-talet hade han för vana att inkludera fina instrumentala låtar som Scandinavia (Beautiful Vision, 1982), Celtic Swing (Inarticulate Speech of The Heart, 1983), Boffyflow and Spike (A Sense of Wonder, 1985) och inte minst de tre instrumentalerna från Poetic Champions Compose (1987), Spanish Steps, Celtic Excavation och Allow Me.

I fjol chockade Van Morrison genom att släppa en skiva med nyinspelningar av gamla låtar, som till råga på allt var duetter. Recept för en katastrof alltså - men chocken var att skivan var riktigt bra. Duets: Re-Working The Catalogue kan fortfarande rekommenderas.

lördag 25 juni 2016

Överraskande albumsläpp av Jenny Lewis nya band

Bara för någon vecka sedan släppte Nice As Fuck, Jenny Lewis nya band, sin debutsingel, Door.

På midsommarafton släppte bandet, helt utan förvarning, sitt debutalbum, med samma namn som bandet.

Det är nio låtar, inklusive första singeln, som har en enkel, avskalad ljudbild med vad som låter som trummaskin och även i övrigt sparsamt komp.

Förutom Jenny Lewis består bandet av Tennessee Thomas från The Like och Erika Forster från Au Revoir Simone.

Du hittar skivan här.

fredag 24 juni 2016

Ny skiva med Toni Holgersson i augusti


Toni Holgersson återkommer med nya skivan Nordic Noir, 26 augusti. Skivan innehåller tolkningar av vispoeten Charlie Engstrands låtar.

Det är avslutande delen i den trilogi som inleddes med Ibland kallar jag det kärlek (2010) och Sentimentalsjukhuset (2012).

Nya skivan är, precis som de två föregående, producerade av Holgerssons son, Dante Kinnunen.

Läs mer om detta på Toni Holgerssons hemsida.

onsdag 22 juni 2016

Veteraner släpper livedokument

Både Kiss och ZZ Top har släppt flera liveskivor tidigare, men inom kort kommer ytterligare en livedokumentation från vardera bandet.

9 september släpper ZZ Top skivan Greatest Hits Live. Låtlistan är väldigt lik deras standarduppsättning - 11 av de 15 låtarna återfinns dessutom på liveskivan Live from Texas från 2009...

ZZ Top bjuder dock på att Jeff Beck gästspelar på Rough Boy och 16 tons.

Kiss har släppt mängder av livealbum, både "vanliga" och så kallade Instant Live-album som släpptes direkt efter konserter på turnéer 2004, 2008, 2009 och 2010. Dessutom har man släppt ett antal live-dvd:er.

26 augusti kommer Kiss Rocks Vegas, som faktiskt bara är den andra live-dvd:n efter Rock The Nation Live som släpps med denna lineup (Paul Stanley, Gene Simmons, Eric Singer, Tommy Thayer).

Kiss Rocks Vegas släpps i en mängd olika format (CD+DVD, CD+BluRay, 2 LP+DVD etc.).

Kiss Rocks Vegas visades på bio runt om i världen, den 25 maj. Du kan dessutom se konserten via pay-per-view, använd denna länk.

Case/Lang/Veirs spelar hela sin nya skiva

Supergruppen bestående av Neko Case, K.D. Lang och Laura Veirs framförde häromsistens hela sitt debutalbum på OPB i Portland, Oregon. Låt för låt, i samma ordning som på skivan.

En ytterst imponerande föreställning där dessa tre damer visar vilka enastående låtskrivare och artister de är, var för sig och - inte minst viktigt - tillsammans.

Framför allt undrar vi hur vi kunnat leva utan stämsången i låtar som Atomic Number.

Se hela föreställningen här.

lördag 18 juni 2016

Jenny Lewis nya band debuterar



Jenny Lewis har bildat bandet Nice As Fuck, tillsammans med Erika Forster från bandet Au Revoir, Simone och Tennessee Thomas från bandet The Like.

Nu kommer Nice As Fucks första låt, Door. Den finns på Spotify via denna länk.

torsdag 16 juni 2016

Sara Watkins tredje album snart här


Jag har inte fått upp ögonen för singer-songwritern Sara Watkins förrän nu.

Det är lagom till att hennes tredje album dyker upp.

Without A Word har släppts som singel och finns på Spotify.

Albumet släpps 1 juli och heter Young In All The Wrong Ways. Ovan kan du se en albumtrailer.

lördag 11 juni 2016

Dagens lyssning


Gör dig själv en tjänst, köp Aina Myrstener Cellos bägge skivor, Cellomusik och Cellomusik II.

Den senare kom ut i går.

onsdag 1 juni 2016

Dio-box släpps i juli


Det är sex år sedan Ronnie James Dio avled. Jag har normalt svårt för heavy metal-sångare som sjunger om drakar, demoner och riddare och liknande. Men Ronnie James Dios röst var helt extraordinär.

Plus att han, med bland andra Jimmy Bains hjälp, kunde få till det där lagom poppiga i sina heavy metal-låtar.

I juli släpps en box med Dio, bandet som Ronnie döpte efter sig själv. Den innehåller de sex första skivorna, dvs. från Holy Diver (1983) till och med Strange Highways (1993).

Om jag är petig så hävdar jag att det egentligen bara är de tre första skivorna - Holy Diver, The Last In Line och Sacred Heart - som är riktigt omistliga.

Men boxen är snygg, så jag kanske köper den ändå. A Decade of Dio: 1983-1993 släpps 22 juli.

söndag 29 maj 2016

Ett litet guldkorn

Tydligen var ingen av de inblandade särskilt nöjd med skivan Little Village, av bandet med samma namn.  

John Hiatt, Ry Cooder, Nick Lowe och Jim Keltner - supergrupp! - hade 1987 släppt Bring The Family, John Hiatts kritikerrosade skiva. Detta blev så bra, att de kände att det fanns mer att ge.

Sagt och gjort, Little Village bildades (även om det fortfarande var John Hiatt som sjöng nästan alla låtar). Den enda skivan som bandet spelade in kom ut 1992. Vissa modesta listplaceringar blev det, men inga större kommersiella framgångar.

Jag tycker dock att skivan är ett litet guldkorn. Det svänger bra, de instrumentala insatserna är fläckfria. Låtarna kanske inte är superklassiker, men helt okej.

fredag 27 maj 2016

Dinosaur Jr. släpper ny skiva



Give A Glimpse of What Yer Not är namnet på Dinosaur Jr.s nya skiva.

Den kommer 5 augusti och är uppföljaren till den utmärkta I Bet On Sky från 2012.

Ovan kan du höra smakprovet Tiny, från Jools Hollands tv-show.

måndag 23 maj 2016

Mudcrutch släpper andra skivan

Jag är inne i en Tom Petty-period nu, vilket också innebär att jag köpt Mudcrutchs andra skiva som kom ut nyss.

Mudcrutch var bandet som Petty spelade innan han bildade The Heartbreakers. De släppte inte sin första skiva förrän 2008, när Petty återupplivade bandet.

Nu har alltså skiva nummer två kommit, betitlad 2.

Det låter småtrevligt, men är väl antagligen inte så mycket mer. Men för alla som saknar The Heartbreakers (bandet släppte sin senaste skiva 2014) så är Mudcrutch ett ganska bra substitut. Förutom Petty är även gitarristen Mike Campbell och keyboardisten Benmont Tench med i Mudcrutch.