lördag 20 juli 2019

Franska Trion släpper tionde albumet


Om jag inte hade fått tips om låten Tillbaka i grått så hade jag nog lämnat Franska Trion åt sitt öde. Även om jag lyssnar mycket på ny musik, så är min tröskel för att ta till mig nya artister hyfsat hög. Och det gäller särskilt svenska artister, där jag är snudd på pinsamt dålig på att upptäcka nytt.

Men Franska Trion visar sig ha en fascinerande bakgrund. På första skivan låter de som improvjazz. Senare i diskografin mer som spattiga pianotrubadurer. Allt är väl inte fantastiskt vid första lyssningen, men värt att gräva vidare i.

Franska Trion släpper på fredag, 26 juli, sitt tionde album, Dom ensammas planet. Singeln Lättare finns tillgänglig redan nu.

torsdag 18 juli 2019

Iggy Pop släpper ny skiva



Iggy Pop är en av de där artisterna som alltid tycks ha funnit där - men som jag aldrig riktigt begripit.

Den enda skiva jag lyssnat riktigt mycket på är den basala gitarrockskivan Instinct, där bland annat Sex Pistols-gitarristen Steve Jones medverkade.

I övrigt är Iggy Pop ett mysterium för mig.

6 september släpper Iggy ännu ett album. Jag orkar inte ens räkna efter vilket i ordningen det är. Smakprovet - med samma namn som albumet - Free hörs ovan. Och bara det spåret räcker för att cementera bilden av Iggy som obegriplig - åtminstone för mig.

onsdag 17 juli 2019

Livepärla från Ulf Lundell


Eftersom Ulf Lundell är på turné - och jag ska se honom på Skansen 1 augusti - så har jag lyssnat lite på hans liveskivor.

En halvt bortglömd pärla är Bosnia från 1996, en inspelning av en konsert till förmån för projektet Ship to Bosnia.

Konserten är lite unik för helt plötsligt lyfte Lundell fram flera gamla 70-talspärlor, som Snön faller och vi med den, Stackars Jack, Jag går på promenaden och Hav utan hamnar. Detta är ju låtar som har spelats endast i undantagsfall under de senaste decennierna.

Ljudet är inte helt perfekt, vilket paradoxalt nog gör livekänslan ännu mer autentisk. Det känns verkligen som att du står på Annexet och lyssnar på Uffe och bandet.

Bosnias nio livelåtar kompletterades med de två, utmärkta, nya studiosångerna, Museum och Soldat kommer hem. Framför allt den förra betraktar åtminstone jag som en Lundellklassiker.

söndag 14 juli 2019

Somrigt av Bleached


Systrarna Jennifer och Jessica Clavin i Bleached fick först uppmärksamhet när de släppte tre EP-skivor 2011. Två år senare kom debutalbumet Ride Your Heart. Tre år senare uppföljaren Welcome The Worms.

Men känslan var att Bleached inte visste om de skulle kliva ur det tonårspoppiga för att bli ett "vuxet" band eller inte. Den punkiga entusiasmen från EP-skivorna kändes inte lika bekväm i albumformat.

Till tredje albumet har de landat på den vuxna sidan, får man säga. Produktionen är proffsigare, snyggare och de hoppar bekvämt mellan stilinfluenserna, likt ett Blondie som bestämt sig för att rocka hårt.

Don't You Think You've Had Enough? är en utmärkt skiva för lata juliveckor, återstår att se vilken livslängd den har när hösten kommer.

onsdag 10 juli 2019

Shawn Colvin släpper akustisk version av debutskivan



Shawn Colvins debutskiva Steady On är en av de bästa debutskivorna som gjorts.

Colvin hittade omedelbart, i samarbete med låtskrivarpartnern och producenten John Leventhal, sin egen röst.

Sedan dess har Colvin som bekant haft både artistiska (tre Grammys) och kommersiella framgångar.

Nu släpper Colvin en akustisk version av debutskivan. Smakprovet Ricochet In Time kan du höra ovan. Videon berör, bildmaterialet är hämtat 30 år tillbaka i tiden, när skivan just kommit ut.

Skivan släpps 13 september.

Anders F Rönnblom släpper nytt album


Diskografin är lite osäker men jag tror Anders F Rönnbloms kommande skiva är hans 27:e album, live- och samlingsskivor oräknade, liksom återutgivningar.

Kommande skivan heter Blärk! och släpps 27 september. Undertiteln är Nya fosterlandsssånger.

Rönnblom gör också ett antal spelningar i sommar, däribland 8 augusti på Stockholms Visdagar.

tisdag 9 juli 2019

Lloyd Cole släpper singel



Juli brukar vara en torr månad vad gäller skivsläpp, men det kommer några skivor värda att uppmärksamma.

Lloyd Cole släpper sin 12:e soloskiva, om jag räknat rätt, med Guesswork som kommer 26 juli.

Nu har han också gjort sin första musikvideo på sex år, till singeln Violins. Se och hör ovan. Cole är uppenbarligen tillbaka i synthpopen.

måndag 8 juli 2019

Fjärde albumet från Black Star Riders



Scott Gorham insåg att det inte gick att behålla namnet Thin Lizzy när det blivit dags för hans band att spela in ny musik. Och när dessutom vare sig Brian Downey eller Darren Wharton är involverade längre, så blev bandnamnet Black Star Riders i stället.

Black Star Riders är nu etablerade och släpper fjärde albumet Another State of Grace 6 september.

I oktober och november kommer Black Star Riders till Sverige, se här.

fredag 5 juli 2019

Trevligt med Lindbom och Hylander


Den som trodde att den klassiska svenska sommaren var död har fått anledning att ompröva sin inställning första veckan i juli. Klimatet förändras tveklöst till det varmare, men fortfarande kommer vi få en och annan sommarkväll då det är 9 grader och spöregn. 

Vädermakterna är med andra ord kraftigt emot Lasse Lindbom och hans band - med gästen Dan Hylander - på torsdagskvällen på Fåfängan. 

Band och publik har trängts in i ett partytält modell större. Lasse Lindbom och hans kompisar - mest notabelt Pelle Alsing på trummor - spelar någon slags after ski-rock med bland annat Joe Cocker- och Texas-covers (!). Och en och annan originalkomposition av Lindbom, naturligtvis bland annat Tänd ett ljus.

Kvällen lyfter när Dan Hylander kliver på och höjer professionalismen och ambitionsnivån med åtskilliga procent. Trots att publiken uppgår till kanske 200 så ger Hylander sitt bästa och levererar, snudd på, alla hitsen - Skuggor i skymningen, Svart kaffe, Farväl till Katalonien. Dessutom med ett lagom ambitiöst, trevligt mellansnack.

Mersmak för Hylander, Fåfängan som spelplats lever helt klart på vädret. Sol och uppehåll och stället blir nog 100 procent trevligare.

torsdag 4 juli 2019

Alina Devecerski gör comeback


Det är fem år sedan Alina Devecerski släppte minialbumet Gnista+Gas och sju år sedan det
populära debutalbumet Maraton.

Däremellan har Devecerski gjort enstaka inhopp i låtar för andra artister, men inga egna släpp.

Nu verkar det dock hända saker enligt artisten själv som i sociala medier ställer frågan: "Ska jag släppa en ny låt nästa vecka??"

onsdag 3 juli 2019

Don Cherrys popskiva låter samtida


Trumpetaren Don Cherry - i Sverige fortfarande kanske mest känd som styvfar till Neneh Cherry och far till Eagle-Eye Cherry - uppmärksammas i en stor, läsvärd artikel i New York Review of Books. (Tyvärr bakom betalvägg, värd att läsa antingen i pappersutgåvan som finns i svenska butiker just nu, eller på webben.)

I artikeln uppmärksammas att allt fler av Don Cherrys skivor nu finns tillgängliga, bland annat via Spotify.

En skiva som helt gick mig förbi när den kom ut 1985 var Don Cherrys "popskiva" Home Boy, Sister Out. En skiva som lika gärna hade kunnat komma ut 1995 eller 2005 eller 2019. Tycker jag, alltså. Skivan har uppmärksammats i flera medier och sägs bland annat ha "outdated sonics"...

En skiva som borde vara inspelad i New York, men - visar det sig - är inspelad i en av Cherrys många hemstäder, Paris, under fem dagars tid.

Vad de flesta ändå är överens om är att skivan är värd att uppmärksamma, inte minst för dess sömlösa blandning av jazz, funk, hiphop, reggae med flera musikstilar. På skivan är det inte främst Cherrys trumpet som är i centrum, utan att han sjunger, pratar, nästintill rappar på några spår.

tisdag 2 juli 2019

Brittany Howard släpper soloalbum



Alabama Shakes frontkvinna Brittany Howard släpper sin första soloskiva i höst.

Ytterligare en av bandmedlemmarna, basisten Zac Cockrell, medverkar på Jaime, som Howards skiva heter.

Första singeln, History Repeats, kan höras ovan. Albumet släpps 20 september.

måndag 1 juli 2019

Melissa Horn släpper sjätte albumet


13 september släpper Melissa Horn sitt sjätte album, Konstgjord andning. Det är fyra år sedan föregångaren, Jag går nu.

Två singlar har släppts från skivan, dels Du brukade kalla mig för baby och, senast, Regnet. Bägge är i ett trevligt, småstruttigt mellantempo.

18 oktober inleder Melissa Horn en höstturné, i Uppsala.

lördag 29 juni 2019

Mellanmjölkigt från Heather Nova


Heather Nova var nära ett riktigt genombrott med sitt andra album, Oyster, och hiten Walk This World, vars video blev stor på MTV.

Men åren gick och Nova fortsätter i ett mellanskikt utan några enorma listframgångar och utan att sälja ut stora arenor. Senaste skivan, Pearl, som kom ut i går, fredag, är självfinansierad, med stöd av fans.

Och kanske är förklaringen att Nova (Frith är hennes riktiga efternamn) inte nått längre, att hon är ganska oförarglig. Det låter småtrevligt hela vägen, men biter aldrig riktigt tag.

Likväl - det är tillräckligt trevligt för att jag ska lyssna några sommarveckor när kraven generellt är ganska avslappnade.

onsdag 26 juni 2019

Bob Dylan i god form


Under sin Never Ending Tour så har Bob Dylan utvecklat sitt uttryck löpande.

I Globen på onsdagskvällen framgår att bandet spelar mer och mer återhållet, här ska ingen sticka ut, utan gunget är oftast oerhört subtilt och minimalistiskt. Trummisen George Receli får ett litet solo, i slutet av Thunder On The Mountain. Gitarristen Charlie Sexton får briljera lite i avslutande It Takes A Lot To Laugh, It Takes A Train To Cry.

Ett annat exempel på Dylans minimalistiska inställning är att han skalat ned bandet - gitarristen Stu Kimball är från och med i år inte med längre. Uppenbarligen tyckte Dylan att det räckte med en renodlad gitarrist i bandet (Donnie Herron spelar pedal steel och lap steel, mandolin m.m.).

Dylan har slutat sjunga gamla Frank Sinatra-låtar och hämtar i stället den absoluta majoriteten av sitt material från skivorna som kom ut 1997-2012. Kryddat med enstaka låtar från 60- och 70-talen. (80-talet är alltså hans enda aktiva decennium som inte alls är representerat.) 

Kvällens överraskning, åtminstone för mig som inte orkat läsa låtlistor innan, är att han spelar Gotta Serve Somebody, med en mystisk ny text, möjligtvis författad i samma ögonblick som han sjunger... En omarrangerad Like A Rolling Stone fungerar oväntat väl. 

Flera av de förhållandevis nya låtarna börjar kännas som klassiker vid det här laget - Pay In Blood, Early Roman Kings, Can't Wait och Soon After Midnight, till exempel.

Lagom till extranumret firar Dylan med att ta av sig cowboyhatten, ett oerhört dramatiskt utspel med tanke på hans återhållna "scenshow". Och Dylankalufsen är häpnadsväckande intakt. Rörande.

måndag 24 juni 2019

Halvårsrapport


Det är några dagar kvar av juni, men inga revolutioner väntar bland skivsläppen vad jag kan se. Således dags att så smått summera första skivhalvåret 2019.

Rickard Eklunds 1. (ätt) har jag visserligen inte lyssnat lika mycket på när sommaren närmar sig, men den håller fortfarande som en stark början på skivåret (trots att den rent tekniskt släpptes på nyårsafton 2018).

The Specials comebackskiva Encore har jag lyssnat mycket på, liksom Alice Bs Kanske.

Caroline Spences Mint Condition är en trevlig bekantskap, trygg och hemtrevligt från Nashville.

Anja Bigrells Måste lägga av är i konkurrens med Hennings Nätter utan dagar den skiva jag lyssnat på mest i år.

Bruce Springsteens Western Stars låter tillräckligt intressant för att fortsätta lyssna på även undra andra halvåret.

söndag 23 juni 2019

Jesse Malin tar hjälp av Lucinda Williams



Lucinda Williams har producerat Jesse Malins kommande skiva Sunset Kids.

Hon sjunger också på Room 13, som kan höras ovan.

Malin har även en annan känd gästartist, Billie Joe Armstrong från Green Day på låten Strangers & Thieves.

Skivan släpps 30 augusti.

lördag 22 juni 2019

Dan McCafferty släpper soloskiva



Nazareth-sångaren Dan McCafferty lämnade bandet efter 2014 års Rock'n'Roll Telephone. Problem med lungsjukdomen KOL gjorde att han inte längre kunde turnera.

På fjolårets Nazareth-skiva Tattooed On My Brain har Carl Sentance tagit över micken.

Relationen mellan bandet och McCafferty är dock god, således gästar basisten Pete Agnew på McCaffertys soloalbum.

Ovan kan du höra smakprovet Tell Me. Albumet heter Last Testament och släpps 18 oktober.

torsdag 20 juni 2019

Joel Alme släpper femte albumet


Min enda bekantskap med Joel Alme är att han skrivit inmarschlåten till IFK Göteborgs matcher, Snart skiner Poseidon. Oavsett om man håller på IFK Göteborg eller inte - det är en fantastisk låt. Översentimental, visst, men ändå fantastisk.

4 oktober släpper Alme sitt femte album, som fått titeln Bort Bort Bort. Första smakprovet heter Så kanske vinden och finns på Spotify här.

Det är fyra år sedan hans förra labum, Flyktligan.

onsdag 19 juni 2019

The Hold Steady släpper första skivan på fem år



The Hold Steadys sångare Craig Finn har släppt tre soloskivor sedan bandet släppte sin senaste skiva, Teeth Dreams, 2014.

Men nu är det dags för bandet igen, Thrashing Thru The Passion släpps 16 augusti.

Första smakprovet heter Denver Haircut och kan höras ovan. Låter lite som "gamla" The Hold Steady.

Craig Finns senaste soloalbum släpptes så sent som i våras, I Need A New War.

tisdag 18 juni 2019

Status Quo släpper första albumet utan Rick Parfitt



Jag har en kluven inställning till Status Quo. Å ena sidan kan jag inte få nog av - t ex - deras Live Aid-framträdande där de stampade i gång hela konkarongen med Rockin' All Over The World. En av de roligaste konserterna jag sett de senaste åren var Status Quo på Gröna Lund 2016.

Å andra sidan tycker jag de verkar ha ganska svårt att censurera sig själva. Albumen innehåller pärlor men också mycket som verkar vara inspelat på en kvart. Jag kan inte direkt säga att något av Quo-albumen går varmt hemma hos mig. Möjligtvis lyssnar jag på Rockin' All Over The World-albumet någon gång per år.

6 september släpper Status Quo första studioalbumet utan Rick Parfitt som gick bort 2016 - och 33:e studioalbumet totalt! Skivan heter Backbone och att döma av det korta smakprovet ovan väntar inga musikaliska revolutioner.

söndag 16 juni 2019

Springsteens nya blir begriplig


Jag fick ingen direkt lust att höra albumet när singlarna till Bruce Springsteens nya skiva Western Stars började komma ut. Hello Sunshine, Tucson Train och There Goes My Miracle lät polerade, mogna och ganska tråkiga.

Men när jag hör hela albumet så börjar jag fatta grejen. Även om Western Stars kanske inte är ett uttalat konceptalbum så får jag känslan av filmsoundtrack som berättar en historia, åtminstone indirekt.

Det låter fortfarande polerat och moget, men någonting i musiken vinner på att presenteras i storformat, snarare än som lösa singlar. (Ja, det är väl så enkelt att det inte är några direkta hits som Springsteen har här, utan snarare habila albumspår.)

Springsteens skivkarriär under 2000-talet har varit hackig. Flera av albumen, inte minst High Hopes och Wrecking Ball, har känts som pyttipanna som slängts ihop med allehanda överblivna rester, covers och annat.

Nu är det early days, men om de första lovande lyssningarna av Western Stars är signifikativa så kan det här vara hans bästa skiva åtminstone sedan Devils & Dust.

lördag 15 juni 2019

Ny singel av Iiris Viljanen


I går släppte Iiris Viljanen singeln Landsort.

- Landsort är en episk historia som utspelar sig långt ut i Stockholms skärgård. Men låten är nåt helt annat än gamla sjömansvisor: en raplåt med piano och melankoliskt ackordeon, full av rytmik och sväng, säger Viljanen i ett pressmeddelande.

Det framgår ingenstans om detta är en "lös" singel eller del av ett kommande album.

Iiris Viljanen ska hur som helst spela live två gånger i sommar, Malmö 11 juli och Göteborg 7 augusti.

Lyssna på singeln här.

lördag 8 juni 2019

Cherie Currie och Brie Darling släpper album



Glamrockveteranerna Cherie Currie (ex-Runaways) och Brie Darling (ex-Fanny) har gjort en skiva tillsammans.

The Motivator, döpt efter T-Rex-låten, släpps 2 augusti och innehåller nio covers och tre originallåtar. Hör titelspåret ovan.

Lite oväntat så hade tydligen Currie och Darling inte träffats förrän 2017, trots att de bägge var aktiva i Los Angeles redan från 70-talet.

fredag 7 juni 2019

(Lite för) småputtrigt med Rickie Lee Jones


Som många andra artister i sin generation har Rickie Lee Jones förtjänat rätten att göra vad tusan hon vill med sin musikkarriär.

Så om hon vill göra ännu ett coversalbum (det femte, om vi inkluderar EP:n Girl At Her Volcano, som dock har en låt av Jones själv) så är hon i sin fulla rätt till det så klart.

Och låtvalsmässigt tycker jag nya Kicks - som kom i dag - är intressantare än Devil You Know, som kom ut 2012 och innehöll covers av gamla 60-talsgubbar (vem behöver ännu en cover av Sympathy for the Devil?).

Kicks är en blandning av stilar. Vi får Lonely People av det gamla mjukrockbandet America och vi får Kurt Weills Mack The Knife och Quicksilver Girl av Steve Miller Band (som jag dock tyckte Nellie McKay gjorde en bättre version av på sin skiva My Weekly Reader).

Men det blir lite för puttrigt och småmysigt, intill likgiltighetens gräns. Jag sitter hela tiden och funderar på vad som driver Jones att spela in de här låtarna, utöver att det är trevliga bitar i största allmänhet.

torsdag 6 juni 2019

Så mycket refrängrock som du orkar med - Bon Jovi


Jag kommer inte ihåg citatet ordagrant men Paul Stanley i Kiss har en gång sagt någonting i stil med att "Desmond Child taught me the value of a good chant". Vilket närmast kan översättas med att du behöver ha en riktig jävla allsångsrefräng för att skapa en hit. 

Child gjorde det för Kiss vid flera tillfällen (I Was Made For Lovin' You, Heaven's On Fire) och han har varit med och skrivit Bon Jovis allsångigaste bitar, som Livin' On A Prayer, You Give Love A Bad Name och Bad Medicine

Nu tror jag Bon Jovi hade klarat sig väl även utan Child, men utan tvekan var det Childs hits som lyfte bandet till stadionnivå. 

Sålunda spelar de fortfarande stadions (stadiums? stadia? stadier?) medan flera av deras generationskamrater har gått ned några storlekar. Tele2 Arena är i princip fullt på onsdagskvällen och vi får 23 låtar, vilket är generöst eftersom Tallinn, där bandet spelade i söndags, bara fick 22. 

Alla brottarhitsen är med och det är öppet mål hela vägen från You Give Love A Bad Name (som kommer som tredje låt) och framåt. När det är bra så är det gåshud, men samtidigt känns det som att bandet är millimeter från att halka fel och bli sunkig After Ski-rock.

Tyvärr är platserna där vi sitter inte lysande vare sig visuellt (se bilden ovan) eller ljudmässigt. Flera av låtarna verkar enbart bestå av bas och trummor och sedan enstaka glimtar av andra instrument och Jon Bon Jovis sång, begraven djupt i mixen. 

Och de där mellanlåtarna som inte är vare sig ballader (vi får Amen, Bed of Roses) eller monsterhits, de blir rätt feta transportsträckor. T ex We Don't Run eller God Bless This Mess. Det är då jag kommer på mig att kolla om kvällens spel på Svenska Spel har gått in.

Summa summarum; Bon Jovi kan sin sak bättre än de flesta, men ibland är de så helylle-Svenne-Banan-rockiga att man får spunk.

lördag 1 juni 2019

Svängigt med Little Steven


Little Steven och Disciples of Soul är mer renlärigt souliga i dag än de var på 80-talet när Steve van Zandt bildade bandet.

På Cirkus på lördagen får vi faktiskt vartenda ett av spåren från senaste skivan Summer of Sorcery, en skiva som låter helt okej, men i realiteten maler en del på tomgång. Det är ändå svårt att undvika att smittas av det spelglada bandet, som faktiskt verkar tycka det är roligt på riktigt, inte bara "proffsroligt".

Publiken vill dock höra de gamla hitsen från 80-talet och allt lyfter påtagligt när Los Desaparecidos drar i gång. I Am A Patriot, Sun City, Bitter Fruit, Out of The Darkness samt Forever får vi också höra från det glada 80-talet... Samt tre gamla Southside Johnny & The Asbury Jukes-örhängen (skrivna av van Zandt och Bruce Springsteen).

Största överraskningen för mig i låtlistan är Camouflage of Righteousness från den totalt bortglömda "mellanplattan" Born Again Savage som Little Steven släppte 1999, tio år efter föregångaren Revolution och 18 år innan efterföljaren Soulfire.

För mig är det en gåta att Little Steven inte utnyttjar ett fenomenalt band till att spela alla de souliga låtar han gjorde på Men Without Women, så som Save Me, Angel Eyes och Inside of Me. I en drömvärld hade bandet även spelat I've Been Working Too Hard, men den verkar jag aldrig får höra vare sig av Southside Johnny eller Little Steven...

fredag 31 maj 2019

Bleached släpper tredje albumet



Bleached var heta 2013, när de släppte sitt debutalbum. Punkiga, men lånade popinfluenser från t ex Fleetwood Mac.

Debuten, Ride My Heart, och uppföljaren Welcome The Worms, 2016, verkar ha nått rimliga framgångar på allehanda indielistor i USA.

Mitt i sommaren, 12 juli, släpper nu Bleached sin tredje skiva, Don't You Think You've Had Enough? Syskonen Jennifer och Jessica Clavin låter på ett av smakproven - Hard To Kill - närmast som Blondie. "B-sidan" Shitty Ballet låter mer som en traditionell indiedänga.

torsdag 30 maj 2019

Anja Bigrells andra skiva släpps i dag


Fredagar brukar vara skivsläppsdag, men i dag, på självaste Kristi Himmelsfärdsdag, alltid på en torsdag, släpps Anja Bigrells andra soloskiva, Måste lägga av.

Vi var trouble, Grannen och Måste lägga av har släppts som singlar. Albumet bjuder på ytterligare sju spår.

Bigrells första soloskiva var på engelska och jag tycker alltid det blir som natt och dag när svenska artister byter till modersmålet. Personligheten döljs bakom engelska språket, det är i alla fall min känsla.

söndag 26 maj 2019

Laura Veirs förbereder elfte studioalbumet


Vissa artister är generösa med att dela med sig av vägen fram till en ny skiva.

Sålunda har Laura Veirs nu flaggat på Instagram för att hon börjar spela in låtar till sitt elfte studioalbum. Om vi får tro lappen ovan så får vi 12 nya låtar och skivan släpps först 2020.

Ska jag vara ärlig tyckte jag Veirs studioalbum nummer 10, The Lookout, var något av ett steg tillbaka. Lite för krångligt och utan tillräckligt många bärkraftiga melodier. Sedan ändrade jag mig lite när jag såg henne live och fick höra låtarna i den miljön.

lördag 25 maj 2019

Sheryl Crow släpper duettalbum



Jag vet faktiskt inte varför jag tycker duett- eller så kallade samarbetsalbum är så meningslösa. Kanske för att huvudartisten ibland verkar tycka att det räcker att släpa in några andra kända namn, så är saken biff. Låtarna hamnar plötsligt helt i bakgrunden.

Sheryl Crow har nu samlat stora delar av artisteliten - som det brukar heta - kring sin nya skiva Threads.

Mest uppmärksammat så här långt har varit att hon gör duett med Johnny Cash. Denne hade sjungit in Crows låt Redemption Day i slutskedet av sin karriär. Nu kompletterar Crow med att sjunga in vissa bitar, sida vid sida med Cashs efterlämnade bidrag.

Mavis Staples och Bonnie Raitt medverkar på låten Live Wire. Se och hör en bit av detta ovan.

Skivan släpps 30 augusti.