lördag 24 juni 2017

Willie Nile sjunger Bob Dylan


Behöver världen ännu en coverskiva med Bob Dylan-låtar? Ja, den gör väl det, eftersom Willie Nile precis gett ut en sådan.

Kommer jag lyssna på skivan fler än 2-3 gånger? Knappast.

Redan på 60-talet var coverindustrin kring Dylan enorm. Alla gjorde covers på Dylans låtar och några lyckades bygga hela karriärer på det. Då uppstod också frasen "Nobody sings Dylan like Dylan", och det är en devis som jag håller fast vid.

Jag tycker det är skillnad när en svensk artist, som t ex Mikael Wiehe, gör översättningar och tolkningar av Dylan. Sakta lägger båten ut från land har nästan lika hög verkshöjd som It's All Over Now, Baby Blue.

Men när Willie Nile tar tio av de mest söndertröskade Dylanlåtarna och gör en skiva? Nä, jag tycker inte han tillför något som vi inte redan visste. Nile får dock ett pluspoäng med sig - han spelar in Abandoned Love, en av de låtarna som skulle ha funnits med på albumet Desire men som inte gavs ut förrän 1985, på samlingsboxen Biograph. Det var i alla fall ett oväntat val.

torsdag 22 juni 2017

Randy Newman intervjuas om nya skivan



Som bekant så släpper Randy Newman sitt nya album Dark Matter 4 augusti.

Nu har Lauren Laverne på BBC gjort en trevlig intervju med honom. Lyssna ovan.

Halvårsrapport


I rapporten för första kvartalet slog jag ett slag för Courtney Marie Andrews, Alejandro Escovedo, Aimee Mann, Ossler och Slowgold.

Från andra kvartalet tycker jag vi kan uppmärksamma:

Whiteout Conditions, The New Pornographers
I väntan på Neko Case nya skiva så får vi nöja oss med hennes bidrag på denna skiva, som kanske inte är något att skriva hem om i sin helhet men inledande Play Money är värd hela albumslanten.

Beekeeper, Steve Wickham
The Waterboys-violinisten Steve Wickham har fått ihop ett i ordets rätta bemärkelse eklektiskt album med en rad stilar, sångare och arrangemang. Första halvårets stora positiva överraskning.

The Order of Time, Valerie June
En skiva som formellt kom redan första kvartalet, men som jag upptäckte först nu. Bästa bakgrundsmusiken, behaglig och inte alltför störande.

Diversions Vol. 4: The Songs and Poems of Molly Drake, The Unthanks
Nick Drakes mammas musik och poem i nyinspelningar av The Unthanks. Med poesiinläsning av Molly Drakes dotter Gabriella Drake.

Tomorrow Forever, Matthew Sweet
Ta i trä, men Matthew Sweet verkar äntligen ha gjort den där comebackskivan som biter, efter decennier av misslyckade försök. Naturligtvis inte samma sprakande energi som på mästerverken från 90-talet, men ändå ett väldigt bra album.

måndag 19 juni 2017

Scott Miller släpper ÄNTLIGEN nytt album


Glädjande nyheter i dag; Scott Miller släpper äntligen uppföljare till det storartade albumet Big Big World, som kom ut för fyra år sedan.

"I was going to call this record 'Thalia & Melpomene´ after the two Greek muses (think of the happy/sad theatre mask faces) since these songs are a mixture of comedy and tragedy, but my manager said, "Okay. Call your record THAT and I quit!", skriver Scott Miller på Pledge Music-sidan.

Titeln blev i stället Ladies Auxiliary, eftersom hans band numera består enbart av kvinnor, exempelvis den storartade violinisten Rayna Gellert.

På Pledge Music kan ni höra ett smakprov av låten Epic Love. Låter sinnesjukt bra.

lördag 17 juni 2017

Väl avvägd blandning av Steve Earle


Steve Earle är som bäst när han blandar sina ingredienser i lagom doser. Inte för mycket brötig bluesrock. Inte för mycket tradiga akustiska ballader. Inte för mycket experimenterande med hiphoprytmer.

På nya skivan So You Wannabe An Outlaw har han en väl avvägd blandning och landar i ungefär samma mix som I Feel Alright eller The Low Highway.

Vi får t ex The Girl On The Mountain, en fin ballad i samma stil som flera av hans allra bästa låtar (Goodbye, Over Yonder (Jonathan's Song), Ft. Worth Blues). Och vi får If Mama Coulda Seen Me, som är Earle enligt standard 1A, men likväl svår att motstå, i sitt enkla gung.

Det återstår att se exakt hur högkaratig denna Earleblandning är, men det låter lovande. Jag tycker dock att han också borde inkluderat Mississippi It's Time, singeln som släpptes för två år sedan med uppmaningen att Mississippi skulle ta ned sydstatsflaggan. Den hade varit värd att höra hemma på ett album.

torsdag 15 juni 2017

Ny låt av Stevie Nicks



Medan resten av Fleetwood Mac varit upptagna med att spela in den Lindsey Buckingham- och Christine McVie-frontade skivan som släpptes förra fredagen, så har Stevie Nicks ägnat sig åt sologrejor.

Hon har turnerat och nu också släppt en ny låt, Your Hand I Will Never Let Go, som är en del av soundtracket till filmen The Book of Henry, vars huvudroll spelas, som ni ser ovan, av Naomi Watts.

söndag 11 juni 2017

Jag säger emot mig själv


Nu ska jag säga emot mig själv. I inlägget nedan rackar jag ned på samarbetsalbum, med anledning av den kommande skivan med Courtney Barnett och Kurt Vile.

Nu ska jag erkänna att jag är lite nyfiken på en annan samarbetsskiva. Steve Earles förra fru Allison Moorer och Shelby Lynne - som ett kort tag kring millennieskiftet sågs som ett blivande stort namn - har gjort en skiva tillsammans. Och, ja - de är systrar, ska kanske tilläggas.

Varken Moorer eller Lynne har fått det där stora genombrottet. De brukar få välvilliga recensioner, men inga större framgångar.

Det är väl därför jag är nyfiken, TROTS att skivan nästan enbart består av covers - ett enda original bland de tio låtarna. Ibland lyckas ju underdogs mot alla odds. Det är lite den stämningen som gäller när skivan Not Dark Yet släpps 18 augusti.

lördag 10 juni 2017

Courtney Barnett släpper album med Kurt Vile


Jag ska inte döma ut detta i förväg, men samarbetsalbum blir otroligt sällan lyckade. Minns ni Steve Earles och Shawn Colvins album här om året? Nej, knappt, eller hur? Eller Mark Knopflers samarbete med Emmylou Harris? Okej, jag glömmer säkert väl fungerande samarbeten, men ändå...

Därför är jag lite syrak över att Courtney Barnett ska släppa en skiva med Kurt Vile i stället för att göra en egen.

Nu ska de turnera ihop i USA och Kanada, och det nya albumet kommer "senare i år". En skiva som spelades in på åtta dagar, men utspritt över 15 månader.

fredag 9 juni 2017

Aina Myrstener Cellos remix-EP släpps i dag


I dag släpps Aina Myrstener Cellos EP med fem remixer. Själva EP:n är vinyl, men du får digitala filer från skivbolaget också, om du inte äger en vinylspelare...

Om jag är kritisk så hade jag kanske önskat remixer av fler låtar, snarare än att Oriens och Upp ur sprickan får två olika remixer vardera. Den tredje låten som remixas är Nyckel. Samtliga låtar är ursprungligen från Myrstener Cellos andra album, Cellomusik II.

Beställ EP:n här.

tisdag 6 juni 2017

Gogol Bordello är tillbaka



Gogol Bordello släpper sin första skiva på fyra år den 25 augusti.

Seekers and Finders heter skivan och kan förbeställas via denna länk.

Vid förbeställning får du tillgång till den trevliga dängan Saboteur Blues omedelbart. Eller så kan du höra den ovan.

måndag 5 juni 2017

Thåström är Thåström


Thåström har döpt sitt nya album till Centralmassivet. Det är förvisso förvånande att han inte döpte skivan till något tyskt.

Skivan släpps 29 september.

söndag 4 juni 2017

Karbonkopia av gammalt Floydmaterial


När Roger Waters lämnade Pink Floyd efter att i princip gjort bandet till kompband för en solokarriär, så var det ett logiskt steg. Pink Floyd visade sig dock ha större livskraft än man kunnat ana.

Och Waters solokarriär gick... så där. Han hade dock ett trick som alltid gick att utföra, att återigen spela The Wall. Vilket han gjort i flera omgångar under de senaste decennierna.

Nu när Roger Waters gör skivcomeback, 25 år efter senaste rocksoloalbumet, så låter det som om han grävt fram gamla Pink Floyd-demos som lika gärna hade kunnat finnas på Animals, The Wall eller The Final Cut.

Efter bara några dagars lyssnande på Is This The Life We Really Want är det svårt att veta om något mer originellt kommer att utkristallisera sig, eller om detta bara är bleka kopior av gamla bravader.

lördag 3 juni 2017

Ett andningshål i rocköknen


Medan violinisten Steve Wickhams radarpartner i The Waterboys, Mike Scott, verkar ha fastnat i tradig bluesrock, så är Wickham själv ett under av variation på skivan Beekeeper.

Wickhams solokarriär på skiva är sparsam. Debuten Geronimo kom 2004 och nu tidigare i våras kom Beekeeper.

Det är en luftig, fin samling låtar med allt från irländsk folkmusik till vackra ballader och även småpoppiga tongångar.

Först tyckte jag skivan kändes som en spretig, ofokuserad bagatell. Men efter att ha haft den som soundtrack på en kortare resa och då lyssnat igenom den ett tiotal gånger så insåg jag storheten. Wickham har förmågan att, i denna syntetiska tid, få musiken att kännas verklig, levande. Det kan bara en riktig spelman göra.

När vi summerar 2017 kan detta vara den stora överraskningen på tio-i-topp-listan.

söndag 28 maj 2017

Lovande debut


Ibland räcker det att en artist ligger på ett visst skivbolag för att du ska bli intresserad.

Det gällde väl i och för sig mer förut - när du kunde kolla upp någon bara för att de gavs ut av 4AD eller Rough Trade.

Jade Jackson ges ut av Anti Records, samma bolag som ger ut Neko Case. Så jag kollade upp hennes debutalbum Gilded, som gavs ut tidigare i år.

Småtrevligt, även om grundtipset kanske är att Jacksons karriär inte kommer att välta världen.

lördag 27 maj 2017

Nick Drakes mamma får uppmärksamheten hon förtjänar



Molly Drake var poet och musiker, men är mest känd för att vara sångaren Nick Drakes mamma.

Nu har engelska folkgruppen The Unthanks släppt två skivor med Molly Drakes musik och poesi. Diversions Vol. 4: The Songs and Poems of Molly Drake och kompanjonskivan Diversions Vol. 4: The Songs and Poems of Molly Drake (Extras).

Tolkningar av ett drygt 20-tal låtar eller poesistycken som visar att Nick Drakes musik var tydligt inspirerad av modern.

Och hade det funnits någon rättvisa i världen hade Molly Drakes musik släppts under hennes livstid. Men den förblev ohörd ända till 2013, 20 år efter att hon avled.

torsdag 25 maj 2017

Nytt från Anders F


Ibland är det inte lätt att hänga med i svängarna som Anders F Rönnblom-fan.

I fjol släppte han skivan Historien ligger framför oss. Tyvärr endast på vinyl.

Men om jag förstått det hela rätt kommer den skivan, möjligtvis i DVD-form, ingå i en ny box som kommer 31 augusti, kallad Freak Show.

Och i Freak Show ingår också en skiva som heter Faces Freaks Fantasy - se bilden ovan. Möjligtvis innehåller Freak Show-boxen även ytterligare material. Oklart så här långt. Även oklart om Faces Freaks Fantasy också släpps separat, eller bara som en del av boxen.

31 augusti, hur som helst, är ett datum att se fram emot.

onsdag 24 maj 2017

Randy Newman släpper ny skiva


I en tid när skiten vinner på alla plan så är dagens enda goda nyhet att Randy Newmans nya skiva syns i horisonten.

4 augusti så släpps skivan Dark Matter. Det är - om vi räknar bort alla hans många soundtracks - Newmans elfte studioalbum. Och det första på nio år.

Liten besvikelse; skivan innehåller bara nio låtar, varav en - Putin - har vi hört redan.

måndag 22 maj 2017

Accepts nya skiva släpps i augusti


Att Udo Dirkschneider inte längre är sångare i Accept är ett faktum som alla parter verkar nöjda med - bandet, Udo och fansen.

Accepts senare skivkarriär - Blood of the Nations (2010), Stalingrad (2012) och Blind Rage (2014) - är en rad av ytterst habila heavy metal-skivor.

4 augusti kommer uppföljaren The Rise of Chaos och det finns inget skäl att tro att Accept ramlar ner från sin numera höga lägstanivå.

söndag 21 maj 2017

Matthew Sweet har släppt två låtar från kommande albumet

Matthew Sweet har nästan kopierat gitarriffet från Electric Light Orchestras Ma-Ma-Ma Belle till låten Trick, från nya albumet Tomorrow Forever, som släpps 16 juni.

Gitarrgnisslandet i bakgrunden låter också lite som när Robert Quine och Richard Lloyd förde som mest oväsen bakom Matthew Sweet på skivan Altered Beast.

Den andra låten Sweet släppt heter Entangled och låter småtrevlig, utan att greppa tag nämnvärt.

Lyssna på Trick

Lyssna på Entangled

fredag 19 maj 2017

The Thes nya låt äntligen tillgänglig



We Can't Stop What's Coming, The Thes första singel på 10 år, släpptes till en början enbart via vinyl, men nu finns den digitalt, via t ex Itunes.

Dessutom en fin video på Youtube, se ovan.

Låten är en hyllning till Matt Johnsons avlidne bror Andy.

torsdag 18 maj 2017

Alice B:s mindre spelning lovar mycket


Lilla Hotellbaren på Scandic Malmen är inte världens största konsertarena, och Alice B:s spelning är inte världens största spelning.

Men som jag skrivit här tidigare på bloggen så finns det något oerhört lovande med denna - särskilt ikväll - mycket göteborgska artist. Hon har potential att slå igenom stort, inte med nästa skiva men kanske med skivan efter den...

Utan jämförelser i övrigt så känns Alice B just nu som Ulf Lundell ungefär i jämnhöjd med Nådens år. Vi hör vad artisten vill göra, men förstår också att hon inte riktigt är framme där ännu.

Mitt i alla Håkan Hellström-liknelser så har Alice B något alldeles eget. Som finns där i låtar som Akta, lekande barn, Kullaviks hamn och Så unga (som hon tyvärr inte spelar ikväll).

Efter knappt tio låtar stiger Alice B av scenen, och det får väl sägas vara ett gott tecken när du vill ha mer av en artist när hon stiger av scenen.

Förvirrande nog är sedan Alice B:s utannonserade förartist Cajsa Siik i själva verket huvudartist - eller spelar åtminstone sist. Hon gör engelskspråkig radiopop som låter småtrevlig, men opersonlig.

onsdag 17 maj 2017

Livstecken från Courtney Barnett



Courtney Barnett har två album under bältet (eller ett, om du inte räknar The Double EP: A Sea of Split Peas, som ett riktigt album) men nu känns det som att det dröjt länge sedan Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit.

Eftersom den senare skivan var ett av 2015 års absolut bästa album, så längtar vi efter ny musik från Barnett.

Nu har våra önskemål besannats, tyvärr bara i form av en enda låt, nämligen How To Boil An Egg (hör ovan), som är ett av spåren på en singel som skivbolagen Milk! Records och Bedroom Suck ger ut tillsammans. (Milk! Records är Barnetts bolag.)

Att låten inte är en del av något större sammanhang bekräftas av Courtney Barnett själv som säger:

"It's a songwriting experiment that doesn't really belong anywhere else."

söndag 14 maj 2017

The Waterboys släpper nytt album i september

I september (exakt releasedatum ej klart) släpper The Waterboys sitt tolfte studioalbum, Out of All This Blue.

Det är bandets första dubbelalbum, med hela 23 låtar, och en av cd-versionerna har också en tredje skiva med 16 låtar - alternativa versioner och "hip-hop-instrumentaler", enligt bandledaren Mike Scott själv, som låtit sig intervjuas av tidningen Mojo.

På förra skivan Modern Blues fastnade The Waterboys i trög stampande bluesrock och om Mike Scott nu ska börja ägna sig åt hip-hop så vet jag inte om jag har tålamod längre.

Textmässigt är skivan influerad av Scotts giftermål till japanska konstnären Megumi Igarashi.

lördag 13 maj 2017

Värt att lyssna på Valerie June


Jag hade aldrig hört talas om Valerie June förrän jag stötte på henne i någon intervju i en av alla engelska musiktidningar jag läser. (Lustigt nog läser jag nu för tiden aldrig några amerikanska musiktidningar, jag tror det beror på att de knappt finns, eller koncentrerar sig helt på hiphop eller topplistemusik.)

Snabbt konstaterade jag att hon släppt ett album i år, The Order of Time.

Där växlar hon mellan släpiga ballader (t ex Long Lonely Road), svävande mystiska epos (Astral Planes) och renodlad soul (Got Soul).

Det är på sina ställen lite väl tillbakalutat kanske, men ändå värt att lyssna på.

tisdag 9 maj 2017

Rolling Stones till Sverige



Om vi bara får några minuter av det här slarviga gunget, så är det värt biljettpengarna när Stenarna kommer till Friends Arena 12 oktober.

Biljetterna släpps på måndag 15 maj.

måndag 8 maj 2017

Waters har släppt två smakprov på nya skivan





Jag har missat att Roger Waters hade släppt Smell The Roses som en försmak på nya albumet, Is This The Life We Really Want?

Och nu har han släppt en låt till, Déjà Vu.

Bägge kan du höra via Youtubeklippen ovan.

Ska vi vara elaka så låter det som formulär 1A-låtar som Waters förmodligen kan snyta sig ur i sömnen. Men å andra sidan är formulär 1A rätt småtrevligt i Roger Waters fall.

Déjá Vu låter som någon av alla ballader från Pink Floyds The Final Cut.

Smell The Roses har lite av de småtuffa låtarna från The Wall över sig.

söndag 7 maj 2017

Den paradoxala upplevelse som är Kiss


Kiss var en gång i tiden föräldrarnas skräck. Unga läderklädda män som uppgavs vara i maskopi med hin håle själv.

I dag är Kiss familjeunderhållning för bokstavligt talat alla åldrar. På Tele2 Arena i kväll ser vi barn i dagisåldern och sedan alla olika ålderskategorier fram till de glada pensionärerna.

Gene Simmons och Paul Stanley är själva i pensionsåldern men är oförskämt pigga. Gene Simmons, som sett ut som en stenstod under större delen av det senaste decenniet, rör plötsligt på sig och är mer aktiv än på länge. Paul är lika energisk som vanligt, och vore det bara för entusiasm så skulle han få 5 stjärnor av 5 möjliga. Men han har ingen röst längre, och det är synd.

Kiss 2017 är flera snäpp roligare än det band som besökte Friends Arena 2013. Engagemanget är högre och hela showen känns mer välkomponerad, med få döda punkter. Elakt nog är det när Tommy Thayer sjunger Shock Me, som de flesta verkar ta öl- eller toalettpaus. Och nog är det något som klingar lite falskt när Ace Frehleys signaturmelodi ska kapas på detta sätt.

Några planer på att lägga av verkar Kiss inte ha, även om ett nytt album verkar mindre sannolikt. Men så länge Kiss presterar på den här nivån på scen, så får de gärna fortsätta länge än.

lördag 6 maj 2017

Emily Saliers soloalbum är klart

Emily Saliers, den mindre kända av Indigo Girls, släpper sitt soloalbum i augusti. Exakt datum är inte kommunicerat ännu.

Skivan har fått titeln Murmuration Nation och har 15 spår i vinylversion och 12 spår i den digitala versionen (men då kan man köpa till 3 extraspår).

Murmuration Nation är Saliers första soloskiva. Hennes Indigo Girls-kollega Amy Ray har redan hunnit med hela fem studioalbum och tre livealbum som soloartist.

Saliers skiva kan stödjas och köpas via Pledge Music.

fredag 5 maj 2017

Bra av Berggren


Jag köpte Broder Daniels debutskiva när den kom ut. ALLA kritiker hade ju lovordat den.

Men jag fattade aldrig grejen. Jag hörde ett svenskt band som lite halvtaffligt försökte likna sina, mestadels, brittiska förebilder.

Jag återupptog aldrig bekantskapen med Broder Daniel. Jag noterade deras göranden och låtanden i bakgrunden, mer som ett popkulturellt fenomen än ett band att verkligen lyssna på.

Nu har jag lyssnat på Henrik Berggrens solodebut Wolf's Heart som kom ut i dag. Det låter fortfarande lite som om Henrik och hans musiker försöker härma de stora pojkarna i London eller Manchester eller Glasgow (minus dialekterna).

Men nu hör jag också annat som jag var för lat för att lyssna efter tidigare. Sårbarheten, ärligheten (ja, jag vet, klyschfest) och historieberättandet i litet behändigt format, sånger som är små noveller.

Jag är så puritansk att jag önskar att Henrik Berggren skulle sjunga på svenska, men förmodligen har han rätt i att någon dimension skulle gå förlorad.

tisdag 2 maj 2017

Plus och minus för Kiss turnépremiär i Moskva



Plus: Musikaliskt låter Kiss jäklar i mig tajtare och piggare och hungrigare än på länge. Setlistan är dessutom väl avvägd med gamla slitna låtar och något mindre slitna.

Minus: Paul Stanley har nästan helt tappat rösten.

Hör själv via Youtube ovan - hela konserten från Moskva i går, 1 maj.

På lördag 6 maj spelar Kiss på Tele2 Arena i Stockholm.

söndag 30 april 2017

Cheap Trick släpper nytt album


16 juni släpps Cheap Tricks 18:e studioalbum, We're All Alright.

En skiva som tydligen innehåller helt nyskrivet material, blandat med låtar som är äldre, men som bandet tidigare inte har spelat in.

Cheap Trick har under det senaste decenniet upplevt något av en renässans, med flera bra skivor och regelbundet turnerande (dock i princip enbart hemma i USA, tyvärr).

PS: Som bekant är albumtiteln, We're All Alright, ett citat från Cheap Tricks version av Big Stars låt In The Street. Versionen som Cheap Trick gjorde användes som titelmelodi till That 70's Show. Serien använde originallåten under första säsongen, men gick över till Cheap Tricks version därefter. DS