Marit Bergman med flygel på Södra teatern kan se lite olika ut, beroende på hur kvällen disponeras.
Det råder inget tvivel om att Bergman från start har publiken i sin hand. Kanske blir hon lite för förtjust i just detta faktum. De skojiga mellansnacken blir väldigt många. Missförstå mig rätt, det ÄR trevligt, men samtidigt tappar konserten lite tempo.
En enda låt startar hon utan mellansnack, nämligen Hej lilla Marit. Jag noterar att det fungerar bra att låta musiken tala.
Vi får, tror jag - jag har inte hunnit räkna exakt - fler engelskspråkiga låtar i kväll än svenska. Personligen gillar jag ju svensksjungande Marit Bergman väldigt mycket, jag tycker hon gör sig bättre på svenska - även om så klart många av hennes klassiska låtar är på engelska.
Hon konstaterar att ingen köpte skivan The Tear Collector och spelar trots detta - eller därför - flera låtar därifrån, bland annat den väldigt snygga Out On The Piers, kvällens bästa enligt mitt tycke, tillsammans med Plötsligt och långsamt. Den senare borde vara en modern klassiker.
Hon påminner oss, trots allt - hon har grubblat över frågan - om Gaza och barnen som mördas där. "Ska jag hjälpa er att glömma bort det där i två timmar, eller ska jag hjälpa er att bearbeta det?" Ja, det är en bra fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar