Det finns något beundransvärt i att Mark Knopfler lunkar vidare i sin solokarriär.
Dire Straits blev enormt framgångsrika redan från start. Min gissning är att Dire Straits-skivorna fortsatt säljer mer än vad Knopflers soloalbum gör. Dire Straits mest spelade låt - ja, du vet vilken det är - på Spotify har över en miljard spelningar, den mest spelade solomelodin - What It Is - från Knopfler har 80 miljoner spelningar.
One Deep River är Knopflers tionde soloalbum. Om vi vinklar det positivt så är Knopfler konsekvent. Han mal på i sin fåra av gungande gubbrock i midtempo. Det är lite konturlöst, temperamentet är så dämpat att man absolut riskerar att somna, emellanåt.
Du måste lyssna koncentrerat, måste hänga med. Ungefär som i en av de där tv-serierna som utspelar sig i det norra England som Knopfler kommer ifrån. Det är mycket svartvitt, mycket regn, många mumlande samtal.
Knopfler lägger fortfarande snygga gitarrslingor, men det är länge sedan han fick ur sig en minnesvärd melodi. (Get Lucky från albumet med samma namn, tror jag)
Trots det kommer jag fortsätta följa honom. Konsekvent, även det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar