Artister som Bruce Springsteen, Billie Joe Armstrong (från Green Day), Counting Crows, Dinosaur Jr., Lucinda Williams och Elvis Costello bidrar.
Det är en extra allt-samling med hela 27 låtar. Vinylversionen är ett trippelalbum.
Skivan släpps i dag.
I'm having conversations with people who don't exist, I'm sending out invitations in my mind
9 mars skulle The Pretenders ha spelat på Cirkus i Stockholm. Men Chrissie Hynde behövde operera knät, så i stället ses vi 9 september.
Jag förutsätter att knäoperationen var lyckad, men Chrissie Hynde är nu inte artisten som hoppar runt och spänstar sig på scenen. Hon strövar ibland ut åt ena scenkanten, ibland åt andra, ibland rakt fram. Men ofta står hon vid sin mikrofon, mitt på scenen.
Eftersom hon från början gör klart att hon ogillar att vi fotar eller filmar med våra telefoner, så avstår jag. Vem är jag att säga emot en legendar?
Chrissie Hynde har Chrissie Hynde-frisyr, sitt patenterade leende (inte ofta men några gånger) och till och med sitt vibrato i rösten, även om jag kan inbilla mig att det är svagare än förr.
Hon har ett band fullt av kompetenta musiker. Gitarristen James Walbourne är lite för förtjust i sitt eget solospel - till och från är han något slags huvudfigur på scenen - och Hynde verkar köpa det. Synd, eftersom när han spelar för låtarna, så är han riktigt bra.
Vi är alla där för att höra publikfavoriterna från 80-talet och vi får många - Kid, Thumbelina, My City Was Gone, Back On The Chain Gang, Stop Your Sobbing, Don't Get Me Wrong, Middle of The Road etc. Men inte Brass In Pocket, Talk of The Town eller Message of Love. Av någon anledning.
Första singeln heter Solen i den vänstra och kan höras via sedvanliga kanaler. Enligt ett pressmeddelande menar Thåström att singeln kanske är den "poppigaste låten på plattan". Jag vet inte om "poppig" är ett uttryck jag skulle använda, men varför inte?
Turnén får vänta till januari, med premiär i Uppsala.