Att göra årsbästalistor är en vånda för oss musiknördar. I sista sekunden slängde jag ut Emily Jane Whites skiva Victorian America från tio-i-topp, trots att jag nu inser att den borde varit med åtminstone på någon av de lägre placeringarna. Ett tag kändes den till och med som årets bästa, tills den började blekna i takt med lyssningarna.Bäst och sämst - herregud, alla tio skivor på min årsbästalista är bra. Vilka håller över tiden? Det är omöjligt att säga i dag. 1982 trodde jag Duran Durans Rio var en klassiker.
Indigo Girls senaste skiva Poseidon And The Bitter Bug låg först på sjunde plats, sedan på fjärde. Ju mer jag lyssnade på den så insåg jag: Den är faktiskt allra bäst i år. Framför allt är den Indigo Girls bästa skiva någonsin. Dubbel-cd-varianten har dubbla versioner av alla låtar; bandversioner, producerade av Mitchell Froom, och akustiska versioner av samma sånger, så som de låter när Amy Ray och Emily Saliers uppträder utan kompmusiker.
Att skivan landar allra högst upp beror - förutom kvaliteten i sig - på att det är de här sångerna jag kommer minnas när jag tänker tillbaka på 2009.
"Here's what I find about compromise
Don't do it if it hurts inside
Cause either way you're screwed
And eventually you'll find
You may as well feel good
You may as well have some pride"
(Indigo Girls, Second Time Around)
Poseidon And The Bitter Bug är slocknade drömmar, brustna hjärtan och bitter medelålder rakt igenom:
"It’s been years since I’ve seen anyone
Now I’m sittin’ here, in the dark
Stallin’ out in my car
Wishing I could bum a light
From the ghost of the gang tonight"
(Indigo Girls, Ghost of The Gang)
Men även om det är hårt så ger Emily och Amy aldrig upp, inte helt och hållet:
"Take your prospects and your pickaxe
and you trudge down to the stream
And you bloody your hands
digging for your dream"
(Indigo Girls, Digging For Your Dream)
Och någonstans finns kanske en glimt av ljus i mörkret:
"‘Cause the fleet of hope is so pretty
when she’s shining in the port
and the harbor clings to the jetty
for protection and support"
(Indigo Girls, Fleet of Hope)
Årets bästa skivor: 2. Brooke Waggoner, Go Easy Little Doves
Årets bästa skivor: 3. Buffy Sainte-Marie, Running For The Drum
Årets bästa skivor: 4. J.J. Cale, Roll On
Årets bästa skivor: 5. Nellie McKay, Normal As Blueberry Pie
Årets bästa skivor: 6. Tori Amos, Abnormally Attracted To Sin
Årets bästa skivor: 7. Mark Knopfler, Get Lucky
Årets bästa skivor: 8. Yusuf, Roadsinger
Årets bästa skivor: 9. Golem! Citizen Boris
Årets bästa skivor: 10. Ace Frehley, Anomaly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar