Det är inte samma glädjechock att höra Go Easy Little Doves som det var att höra Brooke Waggoners debut-ep Fresh Pair of Eyes eller debut-lp Heal For The Honey (2008 års bästa skiva).Lite har den där totala, ohämmade spelglädjen försvunnit, men det är väl inte konstigt. Go Easy Little Doves är mer av ett moget, eftertänksamt verk.
Till och från känns skivan onödigt utstuderad, som inledningen med två korta instrumentallåtar som varken gör till eller från.
När Brooke Waggoner är som bäst låter hon som en 14-årig musikprofessor som låst in sig i studion och experimenterar tills hon helt glömmer tiden. Det går att göra jämförelser med andra artister (Kate Bush, Sparks med flera), men Waggoner har ett eget uttryckssätt som landar mittemellan avantgarde och mainstream. Många nämner Regina Spektor som en parallell, men då måste jag protestera. Där Spektor alltmer förvandlas till Robban Broberg, går Brooke Waggoner tvärtom mot en mer seriös, inåtvänd framtoning.
Find Her Floods, Godwin eller Femmes är lika udda i dagens sterila musikliv som en färgglad fjäril mitt i ett sotigt industriområde.
Årets bästa skivor: 3. Buffy Sainte-Marie, Running For The Drum
Årets bästa skivor: 4. J.J. Cale, Roll On
Årets bästa skivor: 5. Nellie McKay, Normal As Blueberry Pie
Årets bästa skivor: 6. Tori Amos, Abnormally Attracted To Sin
Årets bästa skivor: 7. Mark Knopfler, Get Lucky
Årets bästa skivor: 8. Yusuf, Roadsinger
Årets bästa skivor: 9. Golem! Citizen Boris
Årets bästa skivor: 10. Ace Frehley, Anomaly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar