Andra halvan av november och december bjuder sällan på några viktigare skivsläpp. Det är julskivor och återutgivningar för nästan hela slanten.
Åren är olika, 2019 känns som ett svagare år än 2018, utan lika tydliga toppar. Eller så är det jag som är en sämre lyssnare. Det kan inte uteslutas på något sätt.
Men jag vet att jag har lyssnat mer på två skivor än alla andra - Hennings Nätter utan dagar och Anja Bigrells Måste lägga av. Men är det de bästa? Mja, vi får se.
Fjolårets bästa skiva var Kajsa Grytts Kniven i hjärtat, men den skiva jag lyssnade mest på var Loner av Caroline Rose. Det var svårt att välja tio skivor till topplistan, så pass bra var 2018. Se 2018 års bästa skivor här.
2017 års tio i topp var intressant, med en ganska bra blandning av stilar och artister. Bästa skivan var Trinity Lane av Lilly Hiatt, men flera av skivorna lyssnar jag på fortfarande. Se 2017 års bästa skivor här.
2016 års bästa skiva var Give A Glimpse of What Yer Not av Dinosaur Jr. På den tio-i-topp-listan är jag mest fascinerad över att jag fick in Stings bleka skiva 57th & 9th. Se 2016 års bästa skivor här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar