Skivåret 2016 - som sagt inget märkesår, och avsevärt svagare än fjolåret. Det säger lite om kvalitetsnivån när ett normalbra album av Dinosaur Jr. med lätthet intar förstaplatsen.
Som tur är så betyder normalbra att kvaliteten är hög, i fallet Dinosaur Jr.
J Mascis och Lou Barlow verkar ha hittat en fungerande symbios mellan bandet och deras soloaktiviteter. Bandet verkar snarare ha stärkts av att både Mascis och Barlow släppt soloskivor sedan I Bet On Sky som släpptes 2012.
Give A Glimpse of What Yer Not är en prickfri uppvisning i normalt Dino-beteende, gitarrmangel likväl som melankoliska ballader. Det kan inte finnas någon collegeradiostation som inte går i spinn över Tiny eller Lost All Day.
Detta är den av årets skivor som jag spelat överlägset mest, vilket bara det är ett gott betyg.
Tyvärr lyckades jag missa Dinosaur Jr.s Sverigebesök, det är bara att hoppas att de kommer tillbaka 2017.
Årets bästa skivor: 2. Let Them Eat Chaos, Kate Tempest
Årets bästa skivor: 3. Case/Lang/Veirs, Case/Lang/Veirs
Årets bästa skivor: 4. Abbath, Abbath
Årets bästa skivor: 5. Fingers Crossed, Ian Hunter
Årets bästa skivor: 6. Mercedes, Iiris Viljanen
Årets bästa skivor: 7. Rose and Thorn, Wendy Bevan
Årets bästa skivor: 8. Cellomusik II, Aina Myrstener Cello
Årets bästa skivor: 9. Så unga, Alice B
Årets bästa skivor: 10. 57th & 9th, Sting
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar