Vad som är rättvist eller inte i musikvärlden går alltid att diskutera. Som varför The Levellers får spela i stora salen på Nalen medan Docenterna samma kväll spelar i den mindre klubblokalen.
Jag har svårt att tänka mig att The Levellers är i samma goda form som Docenterna, som levererar rakt igenom hela kvällen.
Vi får höra hela sju låtar från senaste skivan Kritstrecksränder och missiler och de obligatoriska hitsen. Larry sjunger två låtar, Jon en låt och Joppe resten. Och Kricke är som vanligt som en pålitlig mittback i ett fotbollslag. Ungefär som det brukar vara, med andra ord. Mest överraskande i låtvalet är väl Gordini, från Tusen heta kyssar-skivan. En låt jag inser att jag aldrig begripit i skivversion, men live låter den mycket bra.
Men bäst under hela kvällen är ändå Söderns ros. En svårartad kombination av tidlös pop och gammalt skillingtryck.
Kvällen förgylls ytterligare av förbandet 500 mil, en mycket glad överraskning som lyckas göra indiepop som bara ibland är uppenbara stölder från The Cures poppigaste moment. Anna Charlotta Gunnarsson är inte supertonsäker live, men Christel Valsingers (bilden nedan) melodier är glada bekantskaper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar