Det finns supergrupper och så finns det Case/Lang/Veirs. Supergruppernas supergrupp.
Neko Case, K.D. Lang och Laura Veirs är Americanaveteranerna som inte hade samarbetat tidigare men nu har gjort en skiva tillsammans.
Trion beskrivs på deras egen webbsida som "a one-of-a-kind event from three phenomenal, self-driven artists: avant-rock icon Neko Case, legendary musical nomad K.D. Lang, and indie folk star Laura Veirs."
Det går också att beskriva det som en superstjärna (K.D. Lang, som har haft överlägset störst kommersiella framgångar) och en respekterad nischartist med måttliga framgångar (Neko Case) samt en artist som är ännu mindre känd bland den breda allmänheten (Laura Veirs).
I min bok dock statusen omvänd; Laura Veirs, med sina finurliga små sånger (ibland med pophakar, som Best Kept Secret), vinner klart kampen på det här albumet. Neko Case är god tvåa, inte minst på grund av hennes starka, kristallklara röst. K.D. Lang har jag helt enkelt aldrig begripit. Jag har rentav tråkigt under de låtar där hon tar mest plats.
Som helhet är Case/Lang/Veirs ett mycket starkt album, och det vore synd och skam om det inte blir en uppföljare med denna trio.
Årets bästa skivor: 4. Abbath, Abbath
Årets bästa skivor: 5. Fingers Crossed, Ian Hunter
Årets bästa skivor: 6. Mercedes, Iiris Viljanen
Årets bästa skivor: 7. Rose and Thorn, Wendy Bevan
Årets bästa skivor: 8. Cellomusik II, Aina Myrstener Cello
Årets bästa skivor: 9. Så unga, Alice B
Årets bästa skivor: 10. 57th & 9th, Sting
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar