Hurulas indiepop korsad med stadiumrock har sina poänger, även om det är en otacksam roll att vara förband nummer två på Sthlm Fields, när The Hives står högst upp på affischen.
Viagra Boys är förband nummer tre, och jag blir faktiskt överrumplad av hur usla de är. Jag gissar att de har en egen idé om att de är "provocerande" och "edgy". Jag blir bara trött av hur otroligt meningslös och dålig deras musik är.
Så The Hives har, i mina ögon och öron, egentligen ganska öppet mål när de väl kliver på scenen, något lite försenade jämfört med aviserad starttid. Jag har aldrig sett dem live, men det räcker med att ha sett några Youtubeklipp och några tv-showframträdanden för att begripa att de vet vad de gör.
De jobbar egentligen med små medel och patenterade knep, men de gör det väldigt bra och charmigt, så publiken faller för det. Och de har tagit knep som funkade på mindre scener och fått dem att lyfta även inför 10 000 personer (som är kvällens publiksiffra enligt Howlin' Pelle).
Och det är väl live man ska se The Hives. I likhet med, säg, AC/DC, så har de två-tre olika låtidéer som de varierar med framgång, men på skiva så får du inte Howlin' Pelles viftande armar, publikkontakt och mellansnack.
Till och med regnet får känna sig besegrat, för även om det droppar relativt intensivt så öser det inte (haha) lika mycket som The Hives.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar