Lastkaj 14:s sångare och basist, Stryparn.
Jag ska erkänna att nutida svensk punk är något jag sällan lyssnar på, vare sig på skiva eller konsert. Och då menar jag punk som verkligen stammar från det senaste decenniet (inte när KSMB åker runt ännu ett varv efter 40 år).
Men jag har hört Lastkaj 14:s skiva Becksvart, och den är ju trevlig. Just detta band bjöd in till en helkväll på Nalen, med förbanden Dålig isolering, Borgerlig begravning och Crash Nomada.
Dålig isolering vann på charmpoäng, i min bok, när det gäller förbanden. Det är klart att deras musikaliska färdigheter lämnar en del i övrigt att önska, men de hade kul och det märktes.
Huvudbandet har publiken med sig; den skrålar med i texterna och kör någon moshpitvariant på delar av Nalens golv. Och efter en kväll med Lastkaj 14, som står till vänster på den politiska skalan, så är det kusligt när man inser att vänsterpunk och vit makt-rock har extremt mycket gemensamt. Allsångstexter, punkgitarrer och malande trumspel, och väldigt mycket nävar i luften från publiken.
Visst är det bitvis trevligt, men inget för vän av nyanser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar