Det har blivit lättare att hålla koll på musiksläpp nu när - nästan alla - koncentreras till fredagar. En smart idé av branschen, får man säga.
Gårdagen bjöd på några intressanta släpp, och tack vare promenadväder (snarare än cykelväder) hann jag lyssna igenom tre av dem.
Karin Dreijers projekt Fever Ray har släppt sitt första album på sex år, Radical Romantics. Jag ska ärligt erkänna att vare sig The Knife eller Fever Ray har lockat mig speciellt mycket förut. Det har känts utstuderat för sakens egen skull. Men Radical Romantics landar bättre i mina öron av någon anledning. Det känns som att det finns melodier som fäster och arrangemang som jobbar för låten.
Om jag är överkritisk mot Fever Ray så är jag kanske för lättflirtad vad gäller Sleaford Mods. De har kört same-same i dussinet album nu, men jag tycker det är lika bra varje gång.
Det kanske inte är deras ambition, men för mig är de som en välbekant brittisk tv-serie man tittar på, för de diskbänksrealistiska miljöerna. UK Grim heter senaste albumet.
Van Morrison gjorde The Skiffle Sessions med Chris Barber och Lonnie Donegan redan 2000, och nu återkommer han med Moving On Skiffle, ett led i mannens extrema produktivitet de senaste åren. Detta är Morrisons tionde album på åtta år, varav flera har varit dubbelalbum.
Van Morrison gjorde The Skiffle Sessions med Chris Barber och Lonnie Donegan redan 2000, och nu återkommer han med Moving On Skiffle, ett led i mannens extrema produktivitet de senaste åren. Detta är Morrisons tionde album på åtta år, varav flera har varit dubbelalbum.
Likaså Moving On Skiffle, som innehåller 23 låtar, och allihopa är gamla "skiffleklassiker", ingen är nyskriven.
Det hela görs med förvånansvärt lätt hand, men jag känner mig ändå lite övermätt på Morrison just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar