Jag var inte bekant med Rickard Eklunds namn förrän han släppte sitt första soloalbum, 1. (Ätt). För mig var det näst bästa skivan 2019 (rent tekniskt släpptes skivan, i Sverige, på nyårsafton 2018). Läs recensionen här.
Om jag ska rekommendera en enda låt är det lätt att rekommendera Finland, som utsågs till årets finlandssvenska låt, 2016. Rickard har en bakgrund i gruppen Schlagwerk, vars katalog också är väl värd att upptäcka.
Du är mer känd i Finland än i Sverige - om du kort skulle introducera dig för en svensk publik, hur beskriver du dig då?
– Jag är en finlandssvensk låtskrivare, artist och dialektpoet, född och uppvuxen i en stad som heter Närpes, som finns belägen cirka 100 kilometer söder om Vasa i Österbotten.
– I Närpes har vi en vackert säregen dialekt som länge har präglat mitt låtskrivande. Liksom svensk dialektmusik i Sverige har även finlandssvensk dialektmusik länge haft en humoristisk stämpel, men under min tid som låtskrivare har jag sett detta ändras.
Hur kom du in på musiken? Vilken var musiken som fick dig att själv vilja spela och sjunga?
– Jag har nog sysslat med musik i någon form så länge jag kan minnas. Jag var inte särskilt gammal när jag fick min första synth (gitarrerna kom senare) och sedan dess har jag spelat och skrivit musik hela tiden. Klart att man i barndoms- och ungdomsåren lyssnade på så gott som allt som spelades på radio och MTV, men vissa album minns man bättre än andra.
– Första gången jag hörde Sergeant Pepper satt jag ensam på en vind och det råkade vara den skivan som fanns i vinylspelaren. Jag hade aldrig hört något liknande och lyssnade på den så gott som varje dag. Metallica hörde jag för första gången hemma hos en kompis när jag var 9-10 år gammal. Bland annat spelades Master of Puppets med skräckblandad förtjusning. Följande dag kom jag tillbaka och undrade om vi kunde höra på skivan i sin helhet en gång till.
– Jag minns dessutom en flickvän som ägde Nirvanas alla kassetter och cd-skivor, och när jag lyssnade på det för första gången fascinerades jag av Kurt Cobains oväntade ackordföljder och kryptiska texter.
Vilka är dina stora inspirationskällor i dag, musikaliskt?
– Radiohead har länge fungerat som en stor inspirationskälla. Harmonierna, de udda taktarterna och lusten att experimentera smittar av sig. Nu när man hör Yorkes, Greenwoods, Selways och O´Briens många sidoprojekt, så hör man tydligt vad var och en bidrar till gruppen.
– Till dessa nutida inspirationskällor kan man också addera Nick Cave, St. Vincent, Fleet Foxes och Father John Misty. Dessutom lyssnar jag också på en hel del filmmusik såsom Hildur Guðnadóttir samt jazz såsom Aaron Parks.
Det känns som att texterna är minst lika viktiga som musiken för dig, är det så? Vad vill du åstadkomma hos lyssnare, med dina texter?
– Det stämmer. Dels vill jag berätta historier, dels vill jag försöka beskriva världen från olika perspektiv. När jag skriver musik, så blir varje text en lärorik upplevelse för mig. Jag blir tvungen att läsa på och leva mig in i karaktärernas livssituation.
– Genom att se på saker från olika perspektiv, blir jag, i min mening, en rikare person. Förhoppningsvis får mina lyssnare liknande upplevelser.
Har du några särskilda förebilder, när det gäller bra låttexter?
– Det är stort sett de samma låttextförfattarna som man vanligtvis brukar hänvisa till; Leonard Cohen, Bob Dylan, Patti Smith, Joni Mitchell, Paul Simon, Neil Young, Tom Waits, Nick Cave. Giganter som kunde komprimera innehåll in i några få ord i korta fraser och meningar.
– Cohen bidrog med det spirituella och det djupt filosofiska, Dylan anlände som en poet med fickan full av kulturreferenser och fingret fixerat fokuserat på samtidens puls, Paul Simon med sitt öra för metrik, rytmer och allitterationer, Patti Smith som gifte poesin med musiken, Joni Mitchell som kan liknas vid ett musikaliskt och poetiskt kalejdoskop, Tom Waits som romantiserade luffarlivet i såväl text som klangfärg och Nick Cave som väver ett lapptäcke av mord, himmel och helvete.
Jag har lyssnat enormt mycket på ditt första soloalbum. 1. (Ätt). Berätta om hur du tänkte med skivan, vad var din ambition?
– Min ambition var att skapa ett album som kändes såväl relevant som tidlöst. Jag ville att låtarna skulle vara relaterade till varandra och att låttexterna skulle kunna ha många betydelser. Jag ville ge albumet en känsla av nostalgi, melankoli och hopp – målsättningar som jag tycker att jag lyckades nå ganska väl.
(Intervjun fortsätter nedanför videon.)
Det är lätt att notera kontrasterna mellan ditt solomaterial och Schlagwerks material. (Där man kanske förenklar och konstaterar att Schlagwerk är ”rockigare/mer gitarrer”.) Har du medvetet rört dig ”bort från” Schlagwerk? Eller ser du snarare ditt solomaterial som en logisk fortsättning på det Schlagwerk gjorde?
– Under mina år i Schlagwerk skrev jag massor av musik, varav en del passade in i det mer punkigare fordonet Schlagwerk och en del passade inte.
– Låten Finland var en låt som jag kände var för viktig för att lämnas på hyllan, så det blev den första låten som jag släppte solo. Eftersom den mottogs så väl, så valde jag också att ge ut lite fler låtar, vilka sedan resulterade i ett ganska långt och grundligt genomfört debutalbum.
Har Schlagwerk lagt ner eller är bandet bara på paus?
– Vi har lagt ner.
(Intervjun fortsätter nedanför videon.)
”Man borde inte dra ut på låtsläpp så här länge”, skriver du på Facebook apropå nya singeln Slute. Vad hände med låten på vägen? Blev den bättre eller sämre av att vänta…?
– Osäker om den blev bättre eller sämre av att den fick vänta. Jag har inte ändrat en ton eller en stavelse i låten under det gångna pandemiåret. Men vad som hände var att världen förändrades, vilket ledde till att låten förändrades från något dystopiskt till något dystopiskt, men hoppfullt.
– Raden ”Öde nämns om bare i byökrän å slumpen je in chans som vi tar” (övers: Ödet nämns om bara i böckerna och slumpen är en chans som vi tar) var en fras som blev mer nyansrik, när världen sakta började öppnas och de efterlängtade vaccinationerna inleddes.
Jag förutsätter att Slute är första singeln från ett kommande album - kan vi hoppas på nytt album redan i år?
– Jag kommer nog att släppa fler låtar i år. Dessvärre kommer det knappast att släppas ett fullängdsalbum detta år, men om allt faller på plats ska jag nog få ut en uppföljare till albumet 1. (ätt) under det följande året, 2022.
Lyssna på Rickard Eklund på Spotify
Följ Rickard Eklund på Facebook
Följ Rickard Eklund på Instagram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar