1. (ätt) utkom rent tekniskt på nyårsafton 2018, men jag bestämde raskt att den skulle räknas in bland 2019 års skivor.
Månskensbonden, Vasas flora och fauna och Iiris Viljanen brukar alltid nämnas i samma andetag som Rickard Eklund när musikskribenterna vill hitta en österbottnisk musikvåg.
De som noggrant följer finskt musikliv har naturligtvis märkt av Eklund i bandet Schlagwerk, men för oss svenskar tenderar finska artister att bli en stor överraskning som liksom dimper ner från ingenstans.
För mig är det rent chockerande att detta är Eklunds debutskiva som soloartist. Hela uttrycket påminner snarare om någon som har minst 15 album under bältet. Moget, välarrangerat, passionerat, gripande. Det allestädes närvarande pianot får mig att tänka på Franska trion, även om de är mer eklektiska.
Från första tangentnedslaget i Finland (misstänkt lik Simon & Garfunkels America...) till sista dramatiska historien i Fjälin så är detta ett helt perfekt album.
Rent tekniskt är detta kanske bara den näst bästa skivan i år, men definitivt den största positiva överraskningen och årets debut.
Årets bästa skivor. 3. Nätter utan dagar, Henning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar