lördag 15 augusti 2020

Bloggen möter Anja Bigrell: ”Texterna kom ut av sig själva”



Läsare av bloggen vet hur mycket jag uppskattar Anja Bigrell, inte minst Måste lägga av som jag i detta inlägg lyfte fram som 2019 års bästa skiva. Anja Bigrell har, bland annat, släppt två soloalbum och varit medlem i bandet Montys Loco. Jag fick möjligheten att ställa några nyfikna frågor till Anja och svaren hittar du nedan.

Jag tycker att Måste lägga av var 2019 års bästa skiva – är du själv nöjd med den eller hade du velat göra någonting annorlunda?

- TACK! Jag är faktiskt nöjd. Och stolt. Såklart hade det varit roligt om den hade nått fler människor, men jag är så otroligt tacksam över att ha skrivit, producerat och gett ut Måste lägga av och över de som hört av sig och blivit berörda på något sätt.

Jag upplever skivan som självbiografisk, stämmer det? Varför var det viktigt?

- Ja, mycket självbiografisk. Texterna kom ut av sig själva, genom minnen som dök upp och blev anteckningar. Viktigt på grund av att det var ofrånkomligt och det var det jag hade att säga och berätta.

Hur är villkoren för en artist i dag? Jag tänker oavsett corona, men även med hänsyn till detta?

- Svårt att uttala mig om detta då jag inte frilansar som musiker på heltid. Den här våren har jag varit extra tacksam över mitt andra jobb på bibliotek. Så många musikervänner som går på knäna. Det är ju rätt ”lätt” att få ut sin musik, genom att det är enkelt att spela in och starta ett skivbolag, men så klart svårt att nå ut/igenom bruset.
- Bortsett från corona är det en märklig utveckling att folk betalar flera tusen för att gå på vissa stora konserter men inte vill betala en hundring för att se ett mindre band på ett spelställe. Detta att vi vant oss vid att inte behöva betala för kultur. I slutändan måste ju någon betala.

Har du något nytt musikprojekt på gång, vad i så fall?

- I höst släpper jag på mitt bolag BYN musik albumet Under ett rabarberblad som är tonsättningar av författaren och illustratören Lena Sjöbergs poesibok för barn. Det är möjligtvis historiens mest vemodiga barnmusik. Jag är ute och spelar denna konsert med Marcus Holmberg och det uppstår fantastiska möten varje gång. Vi garvar rätt mycket också, det är inte bara sorgligt.
- Sedan hoppas jag kunna göra klart mina tonsättningar av Bodil Malmstens dikter som jag spelat in med Oskar Schönning och Ola Winkler.
- Sedan skriver jag nytt. På svenska. Eventuellt mycket banalt.

Vilken annan svensk artist borde uppmärksammas lite mer?

Lina HögströmSKATOR – är fantastisk. Och Mariam Wallentin. Det finns ju många. Men de två har ett sådant lekfullt förhållningssätt till sina röster och fullständig närvaro. Samt grymma låtskrivare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar