I går, fredag 15 maj, var en hektisk skivsläppsdag.
Jag ska erkänna att jag inte hunnit lyssna på alla de skivor jag hade i releaselistan, men några har jag hunnit höra i sin helhet och andra har jag hört singlarna från.
Wille Nile släppte New York At Night. Nile är nu för tiden en stabil och produktiv artist som kommer med en ny skiva vartannat år, ungefär. Jag har inte greppats jättemycket av skivan efter en första lyssning, låter lite "formulär 1A", men den kanske växer.
Jason Isbell and the 400 Unit släppte Reunions. Isbell är aldrig dålig, men det är något antiseptiskt och präktigt över honom som gör att jag aldrig riktigt dras in i hans berättelser. Men visst finns det effektiva spår här, som t ex Be Afraid och What've I Done To Help.
Gretchen Peters album med Mickey Newbury-sånger skrev jag om här.
Men den enda skiva jag - just nu i alla fall - investerar i genom att faktiskt köpa den digitalt snarare än att bara streama är A Steady Drip, Drip, Drip - Sparks 24:e studioalbum. Det är imponerande att bröderna Russel och Ron Mael lyckas fortsätta vara kreativa och unika efter 49 år som skivinspelande artister.
Även till exempel Thåström och The Magnetic Fields släppte skivor i går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar