Ja, det är klart att man inte helt kan utesluta att det kommer bra skivor även i december. Men jag var så säker på att ingen av de releaser som låg uppradade för december skulle hålla måttet.
Jag har till exempel aldrig varit särskilt intresserad av The Who. Jag har snarare betraktat dem som en anakronism från förr. Pete Townshend verkar förvisso vara en kreativ person, men lite kufig. Och Roger Daltrey har mest framstått som en ointressant, vresig konservativ.
Så jag blev överrumplad av WHO, bandets faktiskt blott tolfte studioalbum. (Deras tre senaste skivor har därmed släppts 1982, 2006 och 2019 - det kan man kalla sparsam utgivning.)
Det är ingen perfekt skiva, den är till exempel för lång. Och innehåller en såsig ballad som låter som något överblivet från en Stevie Wonder-skiva.
Men framför allt inledningen är skamlöst vital. All This Music Must Fade sätter tonen, där Townshend fräckt formulerat textraden "I don't care, I know you're gonna hate this song. And that said, we never really got along" - sannolikt riktad till Daltrey som ska sjunga låten.
Ball and Chain fortsätter med samma stötiga, energiska rock. Sedan får vi toppar och dalar, men sammantaget ett mycket bra album som borde ha varit med på tio i topp.
Och det är väl det som är kul med musik - vi kan fortfarande bli överraskade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar