Ah, liveskivan, denna svåra form av musikaliskt dokument.
Tidigare var liveinspelningar ofta burkiga och tämligen usla. Sedan kom artisterna på att de kunde "förbättra" liveskivorna. Och nu låter - av olika skäl - liveskivor ofta lika polerade som studioinspelningar. Dels för att inspelningstekniken och ljudanläggningarna blivit bättre, dels för att ingen längre drar sig för att göra lite studiopålägg på liveskivor.
Säg så här, det finns få liveskivor som är riktigt bra. Inte ens om det är din absoluta favoritartist kan du lita på att liveskivan blir annat än ett platt dokument över en konsert eller flera som kanske var riktigt bra om du var på plats.
Och sedan finns undergenrerna. Hyllningskonserten som ges ut på skiva. Och "artist-som-vill-göra-något-annorlunda"-genren.
Hyllningskonserten på skiva hittar vi i form a Joni 75 - A Birthday Celebration - hyllningen till Joni Mitchell. I regel är det oklanderliga tolkningar, men... bitvis tråkigt. Chaka Khan är naturligtvis aldrig ointressant, inte heller när hon sjunger Help Me (från Court and Spark) på den här skivan. Rufus Wainwright gör en helt okej version av Blue. Diana Krall gör sin bästa Mitchell-imitation i Amelia. Emmylou Harris kan väl aldrig trampa fel, inte heller i The Magdalene Laundries.
Det riktiga guldkornet hittar vi i form av Kris Kristoffersons och Brandi Carlisles duett i A Case of You - Kristoffersons raspiga röst kontrasterar mot Carlisles sopran (poäng för mest lik Mitchells eget uttryck i yngre dar).
I "artist-som-vill-göra-något-annorlunda"-genren har vi Paul Weller som på fredagen gav ut Other Aspects, Live At The Royal Festival Hall.
En tämligen seg historia, där Weller prövar arrangemang med stråkar, mest akustiska instrument och flera låtar som dras ned i tempo. Men även här finns guldkorn, i form av oväntade låtval.
The Jams Private Hell dammas av för en mycket drabbande version. Skivans bästa låt. The Jams Tales from The Riverbank och Boy About Town väcker också den nostalgiska publiken (alla publiker gillar nostalgi). The Style Councils Have You Ever Had It Blue och A Man of Great Promise får också oväntade framföranden.
Och några av låtarna från Wellers allra första soloalbum sitter också fint, Amongst Butterflies och Strange Museum.
Ta hand om guldkornen, men lämna resten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar