Kvartalsrapport

När tre kvartal gått så börjar vi närma oss en helårssummering, men saker kan hända under årets sista kvartal, som brukar vara hyfsat releaseintensivt.

Framför allt hinner jag lyssna igenom skivor som även kommit tidigare under året, och i många fall ändrar jag omdömen. Skivor som jag hyllade i början av året kan verka helt ointressanta när årets slut närmar sig. Och vice versa.

Utan rangordning är detta skivor som jag lyssnat mycket på, eller som är intressanta inför en årssummering.

Courtney Marie Andrews, Honest Life
Gedigen Americana av högsta klass. Har dock inte lyssnat på den på flera månader.

Benjamin Clementine, I Tell A Fly
Låter lika idésprudlande som debuten. Kanske ännu mer artistiskt utmanande.

Alejandro Escovedo, Burn Something Beautiful
Nytändning för den gamle veteranen, med hjälp av bland andra R.E.M.-gitarristen Peter Buck.

Gizmodrome, Gizmodrome
Musikermusik kanske någon säger, eftersom Adrian Belew, Stewart Copeland, Mark King och Vittorio Cosma är inblandade. Ovanligt kul, säger jag.

Hamell On Trial, Big Mouth Strikes Again
Ed Hamell har även släppt en ny studioskiva, Tackle Box, men jag tycker liveskivan är vassare. En av de bästa grejorna med Hamell är hans humor och mellansnack.

Lilly Hiatt, Trinity Lane
Den skiva jag lyssnat allra mest på i år. Känns som Lilly Hiatts mest genomarbetade, att hon tagit ett par steg framåt.

Valerie June, The Order of Time
Ingenting banbrytande, bara en väldigt trevlig popsoulskiva.

Scott Miller, Ladies Auxiliary
Svagare än föregångaren, men ändå klart lyssningsvärd.

Van Morrison, Roll With The Punches
Lite överraskande så har denna skiva tagit sig rejält. Tyckte den lät jättetrött först. Men när jag lyssnade närmare så upptäckte jag finesserna i den här blandningen av gamla standards och nya Van Morrison-låtar.

Randy Newman, Dark Matter
Kanske blir Newman lite väl plojig i sin satir, i alla fall i en låt som Putin. Men hantverket är alltid gediget och kärleksballaderna är fina.

Ossler, Evig himmelsk fullkomning
Årets bästa svenska skiva utan tvekan. Ossler har både skrammel och melodier denna gång.

Propagandhi, Victory Lap
Pigg återkomst från agiterande veteraner. Höstens skiva.

Roadcase Royale, Roadcase Royale
Heart-systern Nancy Wilsons nya band har gjort en gedigen debutskiva som inte på något sätt är banbrytande, utan bara bra.

Kamasi Washington, Harmony of Difference
Kamasi Washington är mer lättillgänglig än många kanske tror, baserat på att hans storbolagsdebut var en trippel-CD. Denna korta skiva, med speltid kring halvtimmen, är en lättare munsbit.

Roger Waters, Is This The Life We Really Want
Lite samma grej som med Van Morrison. Lät trött först, men vid en närmare anblick kommer guldkornen fram.

Steve Wickham, Beekeeper
Väldigt varierat - splittrat, kanske någon skulle säga - men fint album av The Waterboys-violinisten. Årets riktigt stora positiva överraskning.