Det finns glimtar av storhet i Pluras föreställning En man av hjärtat på Scalateatern, som hade premiär i lördags, 7 oktober, och körde sin andra föreställning i kväll.
För det första går det naturligtvis inte att bortse från att Plura har skrivit en bunt klassiska sånger i Eldkvarn. För det andra så bränner det till ordentligt i ett par av dem i kväll (mer om detta nedan).
Men när vi blir utlovade någonting mer än en konsert, så...
Det vi får är ett minimum av rekvisita (en kista, en ros, en väska och, ja, lite småpryttlar till) och ett manus som är mer än lovligt tunt. Ciceron på vägen är en inspelad Mauro Scocco, eftersom producenten - förmodligen korrekt - anade att Plura inte skulle kunna bära detta på egen hand.
Plura har några bra historier på lager, men vi får väldigt många repliker i stil med "Var är vi?", när Mauros röst leder Plura runt på den tämligen lilla scenen som helt utan scenografi ska föreställa både Norrköping, Madrid och Sollentuna...
Förutom oklanderligt framförande av bandet (med bland annat Pluras son Axel Jonsson-Stridbeck) av ett gäng gamla Eldkvarnklassiker, så är det egentligen bara vid två tillfällen det blir starkare än en vanlig konsert. Döden skänker alltid dramatik naturligtvis, men det känns äkta när Plura pratar om sin mors bortgång och sedan sjunger Huvudet högt. Likaledes dialogen med "Mauro" om Bodil Malmsten, och den efterföljande Blues för Bodil Malmsten.
Som konsert är det väl godkänt, som show i vidare bemärkelse är det tyvärr lite platt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar