10 mars släppte Paul Weller soundtracket till filmen Jawbone. Drygt två månader senare, 12 maj, släpper han nya skivan A Kind Revolution.
Noterbara gästartister på albumet är Robert Wyatt, P.P. Arnold och Boy George.
För en artist som var så oerhört distinkt och tydlig under första delarna av sin karriär - i The Jam och The Style Council - så är Wellers solokarriär mer... jämntjock.
Album som Wild Wood och Stanley Road är uppenbara höjdpunkter, men i övrigt ska jag erkänna att jag har svårt att hålla isär skivorna. Till och från slänger Weller in höjdpunkter - Come On/Let's Go eller From The Floorboards Up från As Is Now-skivan till exempel. Men ofta är det lite samma mellangråa lunk, i värsta fall riktig gammal tunggumpad bluesrock.
Vid senaste skivorna Sonik Kicks och Saturn's Pattern hette det att Weller dels blivit mer experimentell, dels fått en nytändning. Men jag tyckte nog det var samma sak som 4-5 album tidigare.
Återstår att se hur pigg A Kind Revolution är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar