70-årige Mikael Wiehe turnerar nu med stråkkvartett, keyboardist och gitarrist. Arrangemangen av gamla slitna örhängen som Flickan och kråkan och Titanic (Andraklasspassagerarens sång) ger sångerna nytt liv.
På Rival på onsdagskvällen ger Wiehe och bandet en prickfri föreställning. Låtmaterialet är oklanderligt, det finns inte många svenska artister som kan presentera en lika stark katalog. Personligen blir jag gladast över Lindansaren från Wiehes underskattade 80-tal. Ja, även han gick bananas med synthar under de åren.
Det riktiga styrkebeskedet med Wiehe är att han kan sjunga 20 bra låtar under en konsert, och du saknar minst 20 till som du hade velat höra.
Vi får naturligtvis en Dylanlåt, den senaste han har översatt - Ring i alla klockor (Ring Them Bells). Vi får en Cohenlåt som jag personligen aldrig har hört förut, men som låter småtrevlig.
Och efter knappa två timmar tror jag alla i publiken hoppas att Wiehe håller liv i sin karriär minst lika länge som Leonard Cohen gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar