De första tre låtarna är lite skakiga, framför allt känns Ian Hunters röst svag under That's When The Trouble Starts, Once Bitten Twice Shy och When I'm President. Men även bandet låter lite halvvingligt.
Sedan tar sig kvällen på Nalen. Hunter låter säkrare och säkrare, bandet börjar hitta den perfekta blandningen av tajt och svängigt. Någonstans i höjd med 23 A Swan Hill så står det klart att spelningen är en succé, även om måndagskvällar i ett mörkt och regnigt novemberstockholm måste vara en utmaning.
Det är kul att de nya låtarna, som Bowiehyllningen Dandy, sitter som en smäck bredvid de gamla favoriterna All The Young Dudes, Roll Away The Stone och All The Way From Memphis.
Och i kväll får vi Cleveland Rocks och All American Alien Boy och Michael Picasso och, ja, i princip varje obligatoriskt nummer, och ändå spelar Hunter en dryg handfull låtar från sin senaste och näst senaste skiva.
En i ordets bästa bemärkelse generös kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar