I höst ger sig Status Quo ut på en turné de kallar The Last Night of The Electrics. Så i stället för att lägga av helt med turnerandet tänker de göra det gradvis. Först sluta turnera elektriskt. Sedan sluta turnera akustiskt.
Nu får vi se vad som händer, för Rick Parfitt har fortfarande inte återvänt till scenen sedan sin hjärtattack i mitten av juni i Turkiet. Min gissning är dock att bandet spelar de där konserterna, oavsett om Parfitt är med eller ej.
Vid spelningarna under andra halvan av juni och början av juli har Parfitt ersatts av Freddie Edwards, son till bandets basist John "Rhino" Edwards.
På Gröna Lund verkar bandet till och från osedvanligt peppade, för att i nästa stund falla in i rutinmässigt malande. Francis Rossi kör två, tre mellansnack med lite Brexitsnack ("We are not europeans any more, is that bad?"), lite flirtande med svenskar ("pyttipanna, I have to have it whenever I come here") och uppmärksammande av att Rick Parfitt inte är på plats (Freddie Edwards är den ende medlemmen som över huvud taget får namns nämnande på scenen).
De kör, nästan bokstavligt talat, alla låtar som folk känner till med Status Quo, undantaget Marguerita Time. Vissa låtar tror jag till och med Status Quos kritiker har svårt att värja sig mot, som Caroline, What You're Proposin' och den gamla John Fogerty-covern Rockin' All Over The World.
De går av scenen precis lagom till att även jag börjar känna att det räcker. På det hela taget, en rolig spelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar