Årets sex första månader har passerat och vi kan se tillbaka på skivåret så här långt.
I min genomgång av första kvartalet så nämnde jag de senaste skivorna med Abbath, Eric Bell, Jim Bryson, Freddie Wadling och Brooke Waggoner.
De är fortfarande höjdpunkter, anser jag.
En skiva från första kvartalet som jag omprövat, i positiv riktning, är Policas United Crushers. Tyckte först att den lät som en blek kopia av föregångarna, men den har bitit sig fast och lever nu på sina egna meriter.
Under andra kvartalet kan framför allt nämnas debutskivan från supergruppen Case/Lang/Veirs, dvs. Neko Case, K.D. Lang och Laura Veirs. En helgjuten skiva som visar respektive artists starka sidor, samtidigt som deras röster presterar oerhört vacker stämsång. Årets bästa skiva så här långt.
Willie Niles tionde studioskiva World War Willie är ovanligt pigg - Nile har ju upplevt en karriärrenässans de senaste åren. Inga större kommersiella framgångar, men mycket respekt från kollegor och en solid skivproduktion.
Tom Pettys band Mudcrutch har släppt sin andra skiva. Gubbrock av bästa sorten.
Ace Frehley släppte sin coverskiva Origins Vol. 1. Som många coverskivor gör den tyvärr varken till eller från. Originalen hotas inte direkt.
Julianna Barwicks Will och Aina Myrstener Cellos Cellomusik vol. II hade jag stora förväntningar på. Ingen av skivorna har riktigt motsvarat förväntningarna - men kanske handlar det bara om tid för inlyssning.
Skivan jag lyssnat överlägset mest på är Clean Your Clock, Motörheads sista liveinspelning från München, bara någon månad innan Lemmy avled.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar