Paul McCartney är i sanning ett unikum. Inte bara har han varit medlem i världens mest inflytelserika popgrupp genom tiderna. Han har haft ytterligare ett gigantiskt band, Wings - ja, de var faktiskt gigantiska på 70-talet och hade bland annat fyra raka USA-ettor på albumlistan (de tre Wingsalbum som inte kom etta hamnade ändå på topp tio). Dessutom har killen haft en solokarriär som bräcker de allra flestas.
Nu är han 73 år och åker världen runt och spelar sisådär 40 låtar på sina konserter, varav jag lovar att du kan nynna minst 35 av dem. Ena kvällen inleder med han med Magical Mystery Tour och nästa (som i kväll) kan han börja med Eight Days A Week. Sedan slänger han in Lady Madonna, Back In The USSR, Live And Let Die, Band On The Run, Ob-La-Di-Ob-La-Da, Hey Jude, Let It Be, The Long and Winding Road... ja, så där håller det på.
Det är kort sagt nästan omöjligt att hitta något att anmärka på. Om jag ska vara riktig petimeter så har vi hört de flesta mellansnacken tidigare - de obligatoriska hyllningarna till John och George, hur han mötte regeringsmedlemmar i Ryssland, hur folk lär sig spela gitarr till Blackbird... Men herrejösses, vem har hjärta nog att kritisera mellansnack...
Kort sagt, Paul McCartneys konsert på Tele2 Arena i Stockholm kan inte vara annat än en fullpoängare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar