Vad är det som gör att vissa rockveteraner fortfarande kan spela inför tusentals människor medan andra turnerar runt och framträder i vad som känns som ett vardagsrum?
Anders F Rönnblom och hans band har precis spelat två kvällar på KoM Musik och Bar i Göteborg, en liten lokal som enligt egen uppgift tar 80 sittande gäster. Alla stolar är inte fulla den kvällen jag är där, men vi är tillräckligt många för att täcka i stort sett hela lokalen.
Klart är att Anders F Rönnblom är värd en större publik än så här. Han är också värd att spela lite närmare centrala Göteborg, i stället för långt ute i Majorna i vad som känns som ett industriområde.
Rönnblom har en låtskatt som delvis till och med är folkkär (Europa brinner, Det är inte snön som faller, Jag kysste henne våldsamt - han spelar två av dem i kväll, gissa vilken han utelämnar?), men som framför allt har en oerhörd bredd.
Denna kväll får vi 20 låtar, varav ganska många tidiga sånger från 70-talet, exempelvis Din barndom ska aldrig dö, Jesus, Marx och Billy The Kid samt Sommarnatts regnmoln.
Rönnbloms katalog skulle jag vilja säga överträffar exempelvis Pugh Rogefeldts, för att ta ett annat namn ur samma generation. Därför är det synd att fler inte får möjlighet att höra sångerna.
Rönnblom har några sommarspelningar kvar, kolla in datumen här. Bland annat på Stockholms Visdagar i Lasse i Parken i Stockholm 7 augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar