Pelle Ossler kanske inte heller riktigt motsvarade förväntningarna med sin första skiva på fem år, Stas. Men det beror på att mina förväntningar är väldigt höga på Ossler, som jag tycker har gjort några av de mest intressanta skivorna de senaste två decennierna.
När Stas är bra, så är den tidvis magisk, som spåret Tysk höst eller Fåglar faller. Huset vid sjön är också intensiv och bygger upp en spänning i samma stil som många av Osslers sånger på Krank, hans mest helgjutna album. Å andra sidan kan jag tycka att Partisanens sång är ett klyschigt coverval och att ett par andra spår går ganska omärkt förbi.
Som helhet borde jag inte klaga. Stas parkerar sig väl i samma härad som Krank, Ett brus, Desillusionerad och de andra Osslerskivorna. Ett eget uttryckssätt och en beundransvärd samling sånger som förtjänar större uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar