Det tog tolv år för Adam Ant att följa upp skivan Wonderful. Däremellan hände massor av de där sakerna som brukar ge uppmärksamhet i tabloidtidningar.
Adam Ant Is The Blueblack Hussar in Marrying The Gunner's Daughter är titeln på comebackalbumet och titeln är ungefär lika spretig som albumet. Skivan kan sägas vara Adam Ants motsvarighet till The Clashs Sandinista - allt ska med och det spelar ingen roll hur ofärdigt eller utanför ramarna det låter. Eller hur lång skivan blir.
17 spår som varierar mellan de strama, precisa rocklåtarna och mer fladdriga saker som mer låter som demotejper (Who's A Goofy Bunny?, Vivienne's Tears).
Men det här är naturligtvis en del av charmen också, den gammaldags punketiken (och -estetiken) att det inte behöver låta perfekt, det är viktigare att det du för fram betyder någonting. Det gör att du ungefär varannan gång blir tokig på den här skivan och varannan gång tycker att den är genial. Eller, okej, jag är positiv oftare än jag är negativ. Annars skulle skivan inte vara årets nionde bästa.
Det hörs att Morrisseys gamle vapendragare Boz Boorer varit involverad. En låt som Dirty Beast skulle lika gärna kunna sjungas av Moz.
Årets bästa skivor: 10. Stas, Ossler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar