Jag har följt Meshell Ndegeocellos karriär sporadiskt. Därför kan jag inte avgöra om Pour Une Âme Souveraine - A Dedication To Nina Simone är hennes bästa album.
Men jag skulle inte bli förvånad om så var fallet. Vartenda ett av de 14 spåren på den här skivan - fem originalkompositioner av Nina Simone och nio sånger hon har sjungit, av andra kompositörer - låter och känns inspirerat.
Det är stor spännvidd, från jazz till funk till traditionella melodier som House of The Rising Sun och gamla 60-talsballader som Don't Let Me Be Misunderstood, som var skriven för Nina Simone, även om The Animals är mest kända för sin version.
Ett vitalt, dynamiskt album som förtjänar att bli en succé, inte minst för att Nina Simone alltid förtjänar en revival.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar