Han har dock aldrig skrivit en roman förrän nu. Fuskaren som försvann (Norstedts) imponerar. Jag tycker att Naroskin lyckas få till en underhållande roman som ändå inte känns lättviktig.
På sätt och vis påminner Fuskaren som försvann om en Klas Östergren-roman. Protagonisten har kanske aningen mer självdistans och förvecklingarna är inte lika dramatiska och tablåerna är inte lika färgrika som när Östergren skriver Gentlemen eller Gangsters. Men det är lite samma atmosfär som i någon av Östergrens stockholmsromaner.
Ett annat skäl till att jag kommer att tänka på Östergren är att Naroskins huvudperson Martin hamnar i ett slags kärlekstriangel med två psykologkollegor, Sofia och Danny. Detta relationsdrama påminner om Henry och Leo Morgans relation till den famösa Maud.
Hur som helst så sträckläser jag Fuskaren som försvann med stor behållning och saknar boken när den är slut. Gott nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar