The holy trifecta

Mitt filmintresse har alltid varit ganska ljummet. Jag har gått på bio som en social aktivitet (där det sociala dock naturligtvis inte gäller under själva filmen, där man sitter och moltiger bredvid varandra) eller som förströelse.

Jag har aldrig varit en filmnörd. Tvärtom brukar jag löpa stor risk att somna under de filmer som är mest kritikerrosade. Tinker Tailor Soldier Spy gjorde mig både uttråkad och kissnödig. (Filmer över två timmar gör att min blåsa reagerar med tvångstankar.)

Men det finns filmer som är annorlunda. Filmer jag kan se hur många gånger som helst. De har det gemensamt att medlemmar ur klassiska upplagor av Saturday Night Live är med. Nu har jag äntligen skaffat dem alla på dvd:

Groundhog Day (Regi: Harold Ramis)

Handling: Bill Murray spelar Phil Connors, en uttråkad väderpresentatör som åker till Punxsutawney för att se om murmeldjuret Phil förutspår sex ytterligare veckors vinter. Dagen efter vaknar han upp och upptäcker att det är samma dag. Och dagen efter... ja, ni förstår.
Omdöme: Filmen är som bäst under första halvtimmen, sedan flippar den ut. Och avslutningen är rent hopplöst trist.
Filmens behållning: Stephen Tobolowsky som den triste försäkringsmannen och skolkamraten Ned Ryerson.
Svensk titel: Måndag hela veckan. (Usel...)

Planes, Trains and Automobiles (Regi: John Hughes)

Handling: Steve Martin spelar Neal Page, en reklamman som ska flyga hem till Chicago från New York. Ödet vill att han gör sällskap med Del Griffith (den fantastiske John Candy), som säljer ringar till duschdraperier.
Omdöme: En klassiker från början till slut. Till och med det sentimentala slutet fungerar. Fram till dess är det några svårt komiska höjder som nås. Steve Martin och John Candy gör bägge fantastiska prestationer.
Filmens behållning: Många bra scener. Kanske när Del Griffith/John Candy spelar piano på bilens instrumentbräda till Mess Around av Ray Charles som spelas på bilradion.
Svensk titel: Raka spåret till Chicago. (Blä...)

Trading Places (Regi: John Landis)

Handling: Louis Winthorpe III (Dan Aykroyd) är framgångsrik råvaruhandlare hos firman Duke & Duke. Billy Ray Valentine (Eddie Murphy) är en skojare som försörjer sig genom att låtsas vara stympad Vietnamveteran. Ägarna till Duke & Duke, bröderna Mortimer och Randolph, bestämmer sig för att experimentera genom att låta Louis och Billy Ray byta plats med varandra.
Omdöme: En fantastisk komedi, nästan hela vägen. Sista kvarten av filmen är relativt svag, men fram till dess är det en sanslös resa.
Filmens behållning: Många bra scener, Louis Winthorpe III:s resa från odräglig snobb till vettig människa är förmodligen det som stannar kvar längst.
Svensk titel: Ombytta roller. (Fungerar faktiskt.)

Releasedatum klart för Smashing Pumpkins nya

19 juni blir releasedatumet för Oceania, Smashing Pumpkins nya skiva som varit omtalad i ett år.

Nu har Pumpkins skrivit kontrakt med EMI för att ge ut skivan som ursprungligen var en del av bandets gratisepos, Teargarden by Kaleidyscope.

Läs mer hos Consequence of Sound

Äntligen - Joel Plasketts nya

I morgon släpps Scrappy Happiness, Joel Plasketts efterlängtade uppföljare till strålande trippelalbumet Three (kunde även köpas som individuella skivor) från 2009.

Plaskett har ett uppenbart musikaliskt släktskap med landsmännen (Kanada) i The Weakerthans och bandets sångare John K. Samson. Joel Plaskett är en aning mer lättsinnig och skojfrisk.

Lyssna exempelvis på Lightning Bolt (videon ovan) som börjar som en rätt ordinär rocklåt, men ballar ur i gitarronani.

Inför Scrappy Happiness har Plaskett skrivit en låt i veckan och publicerat dem allteftersom. Kul idé, och kanske lite mer realistisk än Hamell On Trial som hade en period där han skrev en låt om dagen (!) och sedan gav ut de 15 bästa av de 100 första...

Paul Simon till Sverige

Det här är ju ganska komiskt, i inlägget nedan, om Buffy Sainte-Marie, spekulerar jag i möjligheterna att tre andra artister jag gärna vill se live kommer till Sverige.

Oddsen är lägst för Paul Simon, skrev jag.

Sagt och gjort, i dag aviserade Live Nation att Paul Simon kommer till Globen 22 juli.

Tjoho!

(Det är klart, lite av glädjen försvinner ju när jag inser att jag inte kan gå på konserten.)

Buffy Sainte-Marie till Stockholm

Det här är stort. Buffy Sainte-Marie kommer till Sverige och Stockholm och spelar söndag 5 augusti på Stockholm Music & Arts på Skeppsholmen.

Stockholm Music & Arts är en ny festival som arrangeras av Luger, i samarbete med DN.

Buffy Sainte-Marie är på min lista över riktiga favoritartister som jag ännu inte sett live. I likhet med Paul Simon, Randy Newman och Joni Mitchell. Där är väl oddsen lägst för att Paul Simon skulle dyka upp i Sverige. Randy Newman? Nja, han ställde in senast. Joni Mitchell? Tyvärr, det tåget har nog gått.

Buffy Sainte-Maries senaste skiva heter Running for The Drum och är i nivå med hennes bästa verk.

Kiss spelade två låtar hos Jimmy Kimmel

Tommy Thayers och Eric Singers kostymer ser väl i princip likadana ut som tidigare, men Paul Stanley och Gene Simmons har uppenbarligen velat åstadkomma lite förändringar lagom till sommarens turné tillsammans med Mötley Crüe.

Säg så här, Paul Stanley är tokigt camp och Gene Simmons äckliga betar eller monstertänder eller vad är som han har på sin kostym är fula i nivå med deras Unmasked-dräkter.

Klippet ovan är från Jimmy Kimmel i går, tisdag.

Garbage ger bort nya singeln

Om du ger Garbage din mejladress så får du deras nya singel, Blood for Poppies, gratis. Det är bara att gå till Garbage.com

Är det värt det? Ja och nej, kanske jag ska säga. Jag är ju hyfsat förtjust i deras radiopop. Men Blood for Poppies är inte extraordinär om man jämför med bandets tidigare material.

Dessutom låter Shirley Manson inte som sig själv. Vilket är ett stort minus.

Albumet, Not Your Kind of People, släpps 14 maj.

Box från World Party

Karl Wallinger samlar 70 tidigare outgivna låtar av World Party i nya boxen Arkeology som släpps 10 april.

Hälsoskäl har annars tvingat Wallinger att ligga ganska lågt sedan 2000 års Dumbing Up. Nu sägs han dock vara helt återställd efter sin hjärnblödning 2001.

World Party hade sin karriärhöjdpunkt med de två första skivorna, Private Revolution och Goodbye Jumbo.

Men Wallingers karriär har också bjudit på en topplisteetta, dock först när en annan artist sjöng låten. She's The One, från 1997 års Egyptology, sjöngs in av Robbie Williams.

Thin Lizzy lever

När Thin Lizzys nya liveskiva, inspelad vid High Voltage-festivalen, fick bra recensioner så var jag tvungen att lyssna på den. Men jag är ledsen - Thin Lizzy utan Phil Lynott är fortfarande en otänkbarhet. Oavsett om Scott Gorham och Brian Downey har all rätt i världen att spela bandets gamla låtar.

Jag var då tvungen att lyssna på en liveskiva med det riktiga Thin Lizzy. Klassikern är Live And Dangerous, men faktum är att bandets senare liveskiva Life är stråt vassare. Dels för att bandet har en bredare repertoar (skivan spelades in efter Lizzys sista skiva, Thunder & Lightning, som kom 1983) och dels för att Life har ett bättre, tyngre ljud. (Visst, en hel del saker har säkert "fixats" i studio i efterhand.)

En definitiv poäng med Life är att låtarna från Renegade äntligen får en rättvisande ljudbild - skivan är jättebra, rent av underskattad, men produktionen var lite för polerad och mesig. Lyssna på versionerna av Angel of Death, Hollywood och Renegade i den här miljön - en helt annan sak.

Renegade, låten, är ett litet mästerverk i sig, inte tekniskt perfekt på något sätt - men bandet bygger upp stämningen, Lynotts röst är mörk, härjad och det är svårt att tro annat än att han sjunger om sig själv - "I wonder why he's crying on the inside".

Ny skiva av Cornershop

Cornershop släpper sitt nya album Urban Turban 14 maj.

Det är bandets åttonde studioalbum sedan debuten 1993. Fortfarande är det When I Was Born for The 7th Time, med singeln Brimful of Asha, som är bandets stora succé.

I fjol blandade Cornershop modern dansmusik med punjabiska tongångar på Cornershop And The Double 'O' Groove of. En oförtjänt förbisedd skiva.

Tjuvlyssna på Paul Wellers nya

På NME:s sajt kan du provlyssna på Paul Wellers nya, Sonik Kicks.

Skivan släpps 26 mars.

Lyssna här

Omslaget till Regina Spektors nya

Nu offentliggör Regina Spektor omslaget till nya skivan What We Saw from The Cheap Seats.

Tanken är tydligen att omslaget ska verka lite hemritat, om man får tro Spektors kommentarer till Rolling Stone.

Releasedatumet skjuts också fram, från tänkta 12 maj till 29 maj. Singeln All The Rowboats finns redan tillgänglig.

Dylan spelar in ny skiva

Det verkar sannolikt att Bob Dylans - håll i er - 35:e studioalbum släpps under året.

Los Lobos-mannen David Hidalgo säger till Aspen Times att Dylan har spelat in i Jackson Brownes studio i Los Angeles.

Hidalgo, som medverkat på de senaste Dylanskivorna, döljer inte sin beundran för Dylans kreativitet och säger så här till Aspen Times:

“It was a great experience. And different. Each one has been different, all completely different approaches. It's an amazing thing, how he keeps creativity. I don't see how he does it.”

Buffy Sainte-Marie spelar in nytt med Randy Bachman

Buffy Sainte-Marie släppte sin senaste skiva, Running for The Drum, för fyra år sedan.

Nu spelar hon in musik med landsmannen (kanadensaren) Randy Bachman, mest känd från Bachman-Turner Overdrive.

På frågan om Sainte-Marie och Bachman spelar in en ny skiva svarar hon så här i en lång intervju med Swervecalgary.com:

"We don't even know what it is."

Trots allt verkar åtta låtar vara inspelade och det är bara att hoppas att vi får höra något slutresultat snart.

The Proclaimers är tillbaka

Det är tre år sedan The Proclaimers släppte sin senaste skiva, Notes & Rhymes, faktiskt bandets minst anmärkningsvärda skiva så här långt. För The Proclaimers har en ruskigt hög lägstanivå, det vet alla som hört Sunshine On Leith eller Life With You, för att nämna två av deras allra bästa.

7 maj kommer Like Comedy, Charlie och Craig Reids nionde studioalbum. Förhoppningsvis en sväng uppåt på formkurvan.

Skivan är producerad av Steve Evans och bandet ska turnera - åtminstone i England och Skottland. Det talas även om "europeiska" konserter, men Sverige brukar vara sällsynt på turnélistan.

Fiona Apple använder ännu en väldigt lång albumtitel

The Idler Wheel is wiser than the Driver of the Screw, and Whipping Cords will serve you more than Ropes will ever do.

Det är titeln på Fiona Apples fjärde album som släpps i slutet av juni, rapporterar Pitchfork.

Det är å andra sidan en kortare titel än Apples andra skiva som hette:

When the pawn hits the conflicts he thinks like a king
What he knows throws the blows when he goes to the fight
And he'll win the whole thing 'fore he enters the ring
There's no body to batter when your mind is your might
So when you go solo, you hold your own hand
And remember that depth is the greatest of heights
And if you know where you stand, then you know where to land
And if you fall it won't matter, cause you'll know that you're right

Ny bok om Joan Jett

Dave Thompson har skrivit en icke auktoriserad biografi om Joan Jett.

Trots att Jett uppenbarligen inte samarbetat med författaren har boken fått goda recensioner - det hittills mest fullödiga porträttet av denna ganska skygga artist.

Joan Jett & The Blackhearts fortsätter uppenbarligen att turnera trots att det är sex år sedan någon ny musik släpptes. Förutom USA-spelningar ska bandet spela i Chile, Brasilien och Argentina under våren.

Mermaid Avenue-boxen släpps i april

21 april släpps Mermaid Avenue-boxen med vad som sägs vara de kompletta inspelningarna, där Billy Bragg och Wilco tolkar Woody Guthries efterlämnade texter.

Det innebär att vi, förutom de två redan tidigare släppta skivorna, som släpptes 1998 och 2000, får en tredje skiva med 17 tidigare outgivna sånger samt en dvd med dokumentären Man In The Sand, som handlar om inspelningarna. En 48-sidig bok ingår också i boxen.

Det framgår inte av skivbolagets text om den tredje skivan med tidigare outgivet material kommer att släppas separat, men det får man väl hoppas.

Nytt album av The The

Tyvärr - det här är inte heller en riktig comeback av Matt Johnson, alias The The. Det är alltså tolv år sedan The Thes senaste riktiga album, Naked Self, släpptes.

2010 släpptes soundtracket till filmen Tony. Och nu kommer ännu ett soundtrack, till dokumentärfilmen Moonbug av Nichola Bruce.

17 nya låtar utlovas - vackert så, men all sannolikhet talar för det vanliga soundtrack-plink-plonket. Och det är inte så kul.

Mest spelade i februari månad

De här låtarna lyssnade jag mest på i min Ipod under februari månad:

1. Rysk roulette, Dag Vag
2. We Take Care of Our Own, Bruce Springsteen
3. Tattoo, Van Halen
4. Highway 1 East, John K. Samson
5. Never Buy The Sun, Billy Bragg
6. Perfect Blue Buildings, Counting Crows
7. Inga gränser, Anders F Rönnblom
8. Deuce, Kiss
9. Safe European Home, The Clash
10. Fire, Ingrid Michaelson