Jag har all sympati för Ace Frehley som musiker. Utan tvekan var Anomaly vassare än hans gamla bandkompisars Sonic Boom, om vi ska jämföra musikaliska prestationer.I den pågående pajkastningen mellan framför allt Frehley och Gene Simmons är det också lätt att hålla på en underdog.
Det innebär tyvärr inte att No Regrets, Ace Frehleys memoarer som kom ut nu i höst, är särskilt intressant läsning. Barndoms- och uppväxtskildringen är bäst, sedan övergår boken i alkohol- och drogexcesser som är väldigt enahanda att läsa om.
Den bestående insikten är att en alkoholists och narkomans liv ser likadant ut oavsett om det rör sig om en berömd och rik musiker eller någon som lever på gatan.
Glädjeämnet borde ju vara att Ace Frehley sedan flera år tillbaka är nykter och ren, men boken lyckas inte ens förmedla någon positiv känsla kring detta.
Och musiken då? Ja, den finns där men hamnar i skymundan för piller, pulver och flaskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar